Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Essä

Olof Lagercrantz

Olof Lagercrantz död innebar att jag och resten av Sverige förlorade en skriftställare och journalist av rang. Naturligtvis svek Lagercrantz precis som Olof Palme sin borgerliga livssyn och renderade borgerlighetens smälek när de inte såg sin börd som högsta erfarenhet. Dessutom skrev Olof Lagercrantz en fin skildring om Palme, vilket i en trött cynisk förlorad högre samhällsklass var ett brott mot goda borgerliga kristna normer. Jag läser om hans urval av DN artiklar från den tid då han först medarbetade för att både bli kulturchef och chefredaktör. Mina egna ord (1994). Här läser jag en intressant positiv bild av Palme som landsfader. Detta gör man inte bland adels fåtaliga men inflytelserika borgerliga nattsvarta reaktion. Den fina men djupt kristna reaktionära Sven Stolpe ägnade sig åt att skriva en hel bok som skildrar Olof Lagercrantz som salongskommunist och destruktiv mörkerman (1980 Askild & Kärnekull). Visserligen kanske Lagercrantz bedömning av Fröding eller Selma Lagerlöf inte delas av oss läsare av dessa författare. Men Olof Lagercrantz var punk innan begreppet föddes. Han plockade ned vissa stora författarskap och reducerade dom tvärtemot vad litteraturvetenskapen ansåg, just denna egna position retar Sven Stolpe och ser bara Lagercrantz som en nedstörtande ängel som vandrar i Strindbergs nattsvarta frätande gift. Stolpe ser det som hatets evangelium. Själv läser jag naturligtvis med andra ögon än Stolpes älskade borgerliga världsbild.

Läsningen av den mycket vackra självbiografiska boken Min första krets tillhör språkligt sätt en av våra vackraste självbiografier. Både svärta och mardrömmar från adelssläktena slutna värld där man tar sina privilegier på djupaste allvar. Man kunde ha medmänsklighet med fattiga bara om dessa arbetare inte på något sätt utmanade borgerlighetens naturliga rätt att härska.

Olof Lagercrantz berättar om sinnesjukdom, hat, självmord som drabbar en inskränkt moralmakt med osynliga normer som tvingar människor att vara stöpta på ett sätt. Världen är inte en molnfri befriande tillvaro som man lever i utan friktioner. Utan han överlevde på sitt eget sätt. Både böcker och en kommande fri dröm av författarskap till stora visioner räddade Olof Lagercrantz från dårskapens bojor. Allt fritt tolkat av mig när jag läste hans bok.

Olof Lagercrantz högst poetiska och stundtals på gränsen smärtsamt vackra dagbok, utgiven 1954 präglas av barndomens upplevelse och närheten till döden. Även jag kan erinra mig sådana inblickar i självbiografiska Ett år på sextiotalet. I båda böckerna finns både det personliga tilltalet som mera än någonsin bevisar hur starkt lyrikern Lagercrantz ständigt är närvarande i alla texter. Den sistnämnda boken handlar om hans tid på DN. Maktkampen inom familjen Bonniers och partipolitiken som hotar kultursidans frihet att skriva om vad som helst. Herbert Tingsten, Sven Erik Larsson, Ulf Brandell, Olle Alsén och Olof Santesson skrev på ledarsidan medan Olof Lagercrantz försökte upprätthålla en fri liberal debatt som skulle vara signaturen för DN. Båda världarna krockade och slet på Lagercrantz personliga känsla. Jag vet inte hur det fungerar på tidningen idag. Fast då var det ett hälsosamt debattklimat.

Lyrikern Lagercrantz finns alltid med i både essäböcker eller dagstidningskritik. Han gav ut fyra vackra diktsamlingar som för 11 år sedan kom ut i ett urval med titeln En blödande ros.

Hans poesi är skön läsning och jag tror att just poesins magi som enligt Siv Storås avhandling Lyriker med förhinder — Studier i Olof Lagercrantz tidiga författarskap kommer nära sanningen då Hans Ruins klassiker Poesins mystik påverkade honom mycket.

Jag upptäcker när jag läser hans första litterära biografi över sin moders kusin Agnes von Krusenstjerna (1951) och boken om Stig Dagerman (1958) en ovanlig poetisk metod, jag kallar den för det. För hans biografier sjunger och blir som smärtsamma sånger som tolkas av lyrikern Olof Lagercrantz. Det är då jag finner en poetisk metod som är verksam när han analyserar sina litterära fränder.

När jag läser hans studier över Swedenborg (Dikten om livet på den andra sidan 1996), Dante (1964 nyutgåva 1983) och de tre böckerna om Gunnar Ekelöf, Proust och Joseph Conrad (Utgavs i ett verk 1998), är det i första hand poeten Olof Lagercrantz som studerar diktarbröder och -systrar och finner poesin bakom deras verk. I sin biografi över Strindberg så väckte han kritikernas sömngångaraktiga avsky. Han var ingen riktig litteraturforskare utan en diktare som skriver om diktare. Olof Lagercrantz svarar själv i sin lilla bok Eftertankar om Strindberg, varför kan inte en diktare skriva ett professionell bok över Strindberg?

Det är lyrikern Olof Lagercrantz som ständigt skriver.

Det är poesin som gör denna vackra själ till en stor ädel mänsklig författare. Vila i frid.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #1 2002

Gäst-
skribenter

Själv-
kännedom i grundskole-
utbildningen (av Magnus Wretman)


Krigs-
förbrytelser (av Mikael von Knorring)

Artiklar

Kultur-
upplevelser

Ludwig Wittgenstein

Israel

En liten kommentar!

Essäer

Torsten Ekbom

Olof Lagercrantz

Kåserier

Nils Ferlin

Rulltrappor

Motorväg

Böcker

Kjartan Flogstad

Musik

Cd-priser

Doro Pesch

Iggy Pop

Musikkrönika

Oasis

Primal Scream

Punken

Punkmusik

Sonic Youth

The Ark

The Vines

Filmer

Panic Room

Grabben i graven bredvid

Scooby Doo

Intervjuer

Rainer Andersson

Karl-Erik Edris

Reportage

Fria Listan

Frågor & Svar om Fria Listan

Mat & Dryck

Nils Oscar God Lager