Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Essä

Torsten Ekbom

Torsten Ekbom blev min speciella mentor för mitt intellektuella sökande i avantgardets historiska mission i sabotagets tjänst. Det finns ingen som med polyhistorikerns lärdom kan frambringa varenda detalj i modernismens historia som Ekbom. Eftersom Torsten Ekbom med 60-talets konkretister medverkade i happenings och tidens kulturella finstilta förstörelse så har han modernismens historia inom sig.

Torsten Ekbom skrev själv experimentella romaner som bland annat påverkades av den nya franska romanvågen som påverkade litteraturen.

Torsten Ekbom skriver i sina essäböcker om hur musik, film litteratur, vetenskap och avantgardets moderna uppror påverkade 1900-talet. Tvärtemot postmodernismens kritik och estetiska tomhet så förstår Torsten Ekbom huruvida modernismens olika yttringar som oftast korsbefruktas av populärkulturen, skapar nya kulturella perspektiv.

Leif Nylén som ingick i konkretisterna valde rockmusiken i Blå Tåget och att öppet propagera för en politisk syn på avantgardet. Den svenska proggen är egentligen om man närläser Nyléns bok om 60-talets öppna konstscen en naturlig fortsättning på upproret inom nya konsten. Torsten Ekbom beträdde en annan stig som gick till fördjupning i avantgardismen.

Torsten Ekbom beskriver i sina essäböcker med emotionell känsla hur avantgardet både reducerar och öppnar sinnena för den totala friheten. Jag upplever att Ekbom har samma konstsyn som jag själv i många fall. När han i sina böcker Molnbyggen 1980, Europeiska konserten och Tatlins torn ställer sig helhjärtat på ryska avantgardets sida gentemot ryska kommunistpartiets enväldiga konstsyn, och senare den av Stalins reaktionära påtalade kulturpolitik med socialrealismen som allrådande begrepp. Så det blir ett ställningstagande för den konstnärliga friheten mot diktaturen. Torsten Ekbom vill undersöka den ryska futurismens roll och ställningstagande för ryska revolutionen, som dock slutade illa. Leo Trotskij tyckte att det var cafébohemer med noll betydelse.

Synd, tänk bara på Tatlins konstruktivism vad den på filosofiska och i arkitekturens mest bedårande stunder kunde återskapa med vildsint humor. Tänk vad Ekbom visar i sin essä i boken Tatlins torn hur briljant hans mest futuristiska visioner precis som Marinettis idéer i Italien berikade vår mänskliga dårskap. I Molnbyggen skriver Ekbom om Alexej Gan, Rodtjenko, Malevitj och profeten Majakovskij. Som först stod för revolutionens nydanade visioner om en ny konst. Fast Lenin och senare adepter förutom Bucharin ville inte på något sätt låta dessa individuella konstnärer få leda folkets kultursyn. Denna tragiska byråkratiska och högst maskinella konstsyn finns även i våra demokratiska samhällen. Se hur religiösa och konservativa grå kappor förstörde mycket av den frihet vi kämpat till oss.

Världen behöver anarkistiska bildstormare istället för en korrekt konform konstsyn som berövar oss livet.

Just utopisterna från socialismens barndom skriver Torsten Ekbom och ser dom filosofiska grunderna som udda humanistsiska ideal födda ur 1800-talets industrisamhällen.

Namn som Etienne Cabet, Robert Owen, Charles Fourier, Bakunin, Kropotkin med flera, skriver Torsten Ekbom att de behövs, för annars dör vår mänsklighets intellektuella stimulans.

Essäsamlingarna är både korta och underhållande lärdomsbedrifter från hela världens hörn.

Torsten Ekboms stora opus när det handlar om essäsamlingar är mitt tycke både Bildstorm (1995) och Experimentfälten 2000 Här sammanfattar Ekbom sin historiska forskning över modernismens totalitet. Två av de mest fascinerande böcker som någonsin kommit ut på svenska när det handlar om modernismens historia. Även hans vänner som Åke Hodell, Carl Fredrik Reuterswärd och Öyvind Fahlström får välskrivna omdömen och sätts in sitt sammanhang.

Låt mig nu komma in på Ekboms egna romaner.

Torsten Ekbom experimenterade friskt med olika former av romaner. Hans estetik på debutromanen blev snarare en antiroman byggt på franska 50- och 60-talens romaner utan egentlig ramberättelse. Torsten Ekboms debutroman Negationer (1963) har ingen riktig namngiven karaktär utan någon som inte har ett definierat uppdrag att slutföra. Det är snarare omgivningen och tingen som är huvudhjältar. Ekbom beskriver detaljerat och noggrant allting omkring mannen. Det kan vara ett alter ego för författaren. Stundtals tänker jag mig Marguerite Duras romaner där inga namngivna personer simmar omkring varandra utan att vi får veta några namn. Men Ekboms roman är mycket mera rationell och logisk i sina omständliga noteringar kring omgivningen. För miljön för romanen ständigt framåt på grund av just mannens intryck om sin omgivning. På något sätt erinrar jag vid läsningen av Ekbom till Franz Kafkas Slottet. Likheterna finns i det byråkratiska språket och realistiska tröttsamma detaljerna som präglar båda böckerna. Torsten Ekboms romaner blir alltmera komplicerade språkliga experimentfält för en både matematisk och lekfull romanintrig eller snarare frånvaron av en sådan vanlig linjär berättelsestruktur. Spelöppning och Spelmatriser för operation albatross skapar vissa matematiska och filosofiska försök i samma anda som Wittgensteins olika böcker. Eftersom Torsten Ekbom i sina essäböcker ständigt nämner Wittgenstein så antar jag att hans idéer ligger till grund i många av hans tidigare litterära alster. Fast naturligtvis var det också en stor poäng i svenska konkretismens sendadaistiska uppror på konventionellt berättande som vi är vana att läsa i romanerna. Det gällde att befria sig från en berättelse med början, mitten och slut. Surrealismens hövding Andre Breton menade att drömmar och automatisk skrift var vägar att tillgå för att skriva på tidens nya sätt. Torsten Ekbom väljer till exempel i sin Signalspelet att låta en prosamaskin skriva en historia som alltmera under tiden boken pågår får vi en agentintrig till livs. Boken är ingen regelrätt traditionell bok utan spräcks upp och utmanas hela tiden av att texten förskjuts åt olika håll vid läsningen. James Joyces sista misslyckade verk Finnegans Wake dyker upp i huvudet som referens. Även när hans fantasifulla En galakväll på operan (Titeln förmodligen lånad från Bröderna Marx underbara film).

Boken innehåller långa beskrivningar från en världsutställning från 1800-talets vetenskapliga ingenjörsanda. Comtes positivism som handlade om att samhället gick mot det bättre. Med andra ord det som blev socialdarwinismens tidevarv. Det är världsutställningen i Crystal Palace i London som bildar den fond vilket Ekbom tar oss med på en guidad tur. Själva upplevelsen av den tidens progressiva framtidsoptimism när maskinerna beskrivs får mig osökt att koppla till Jules Vernes romaner eller Raymond Roussels maskinroman Locus Solus.

Min slutsats är att läsa Torsten Ekbom är en enda lärd vandring i människans anarkistiska konstnärliga totala tilltro på friheten. Där finner jag min själs längtan till upprorets uppbrott från alla fega konventioner.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #1 2002

Gäst-
skribenter

Själv-
kännedom i grundskole-
utbildningen (av Magnus Wretman)


Krigs-
förbrytelser (av Mikael von Knorring)

Artiklar

Kultur-
upplevelser

Ludwig Wittgenstein

Israel

En liten kommentar!

Essäer

Torsten Ekbom

Olof Lagercrantz

Kåserier

Nils Ferlin

Rulltrappor

Motorväg

Böcker

Kjartan Flogstad

Musik

Cd-priser

Doro Pesch

Iggy Pop

Musikkrönika

Oasis

Primal Scream

Punken

Punkmusik

Sonic Youth

The Ark

The Vines

Filmer

Panic Room

Grabben i graven bredvid

Scooby Doo

Intervjuer

Rainer Andersson

Karl-Erik Edris

Reportage

Fria Listan

Frågor & Svar om Fria Listan

Mat & Dryck

Nils Oscar God Lager