Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Musik

The Kills & White Stripes

Skitiga gitarrer föredrar jag framför välmodulerade stämmor som stundtals hårdrocken och metalrocken tyvärr alltför ofta har i sina produktioner. Jag älskar dissonanser och taggtrådiga skitiga ljud — mera av Jimi Hendrix och Neil Young i musiken. För just då förlöser den musikens precis så som rock skall vara. Motörhead och AC/DC kan få fram just djupet i det som är rock ’n’ roll.

Det är det som White Stripes på sin nya mästerliga fullständigt sanslösa olja på ”Elephant” och även förra skivan ”White Blood Cells” verkligen förstår. Jack White skriver låtar och systern plockar fram trummor medan Jack vässar sin gitarr i sådan bluesig skitig åder att du kapitulerar. Varenda låt är som en ilsknare Johnny Dowd, men här bildar just den blues som än gång Robert Johnson sålde sin själ till djävulen för, en nybrutal upplöjd fora. Med sin särpräglade röst fördjupar och dyker White ned i sina inre demoner för att återigen bara spela helvetes danser. Jag har inte lyssnat på en mörkare skiva än White Stripes. Ärlig sagt är detta faktiskt den bästa skiva jag hört på länge.

Fast inte riktigt; även duon The Kills suveräna rockorgier i ”Keep on Your Mean Side” applicera på någon av Johnny Dowds mesta mardrömsberättelser från sina skivor. Även här formulerar en tjej och kille sånger som känns rakt i hjärtat. Jag är fullständigt fri och förlorad i kärlek till två grupper som verkligen befriar det sköna ut i livets hårda kärnor. Det är sällan jag blir knäckt av musik så här sanslöst. Sist var det Nirvana och Black Rebel Motorcycle Club. The Kills följer upp White Stripes rockblues men kanske går ett steg längre med själslig självbiografiska notiser från andra sidan av livets eländeskvarter och amerikanska vindpinade öknar. Detta är läcker jävligt bra uramerikansk rock helt enkelt.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #6 2003

Stefan Hammarén

Självrecension

En ordbok för Polly papegojan?

Gads håndbog om fisk

Essäer

Tony Samuelsson

Somerset Maughams borgerliga satir

Lord Byrons magiska värld

Kåserier

Tänkvärda författare

Kultur

Galleri Wetterling

Böcker

Nya böcker

Musik

Adam Green

Dynamo Chapel

Eminem

Helloween — Rabbit Don’t Come Easy

Jane’s Addiction

John Phillips

Lisa Nilsson

Marilyn Manson — The Golden Age of Grotesque

Musikkrönika IV

Musikrecensioner II

Onödiga konserter

Rocktidningen Blender

The Kills & White Stripes

The Lurkers & The Vibrators

Van Morrison, David Bowie & The Rolling Stones

Vic Chesnutt

Filmer

På TV

Lagens lejon

Gothams änglar

Miami Vice

Intervjuer

Intervju med Modernista

Intervju med The Cricket


Intervju med Olle Wästberg


Presentation av Niklas Svensson

Intervju med Niklas Svensson


Intervju med Gunnar Hökmark

Mat & Dryck

Glenkinchie 10 år Lowland