Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Roman

Karl Ove Knausgård — Min kamp

Norstedts 2010

Många kritiker i Norge såg boken som en självupptagen författare som exploderade likt en granat i norska litterära etablissemanget, då Karl Ove Knausgård sitter hemma i Sverige och beskriver i tjocka böcker om sitt liv. Han vållade debatt med sitt litterära verk – mästerverk eller inte det kan man undra vilket många gör frågar sig inom kritikerskrået. Men i Sverige så ställde sig i alla fall Stig Larsson på Karl Ove Knausgårds sida i den rådande diskussionen; för eller emot verket och författaren. Jag själv läser en briljant roman som jag tycker på ett bra sätt förenar det fiktiva skönlitterära jaget med den omgivande verkligheten. Jag anser att Karl Ove Knausgård med sin roman ”Min Kamp” fångar in både samtiden och det förflutna barndomens uppväxtår. Ett liv som följer den nordiska välfärdsårens uppbyggnad och den borgliga regeringarnas nedmontering av densamma. Karl Ove Knausgård speglar sin tid och uppväxt väl. På ett sätt som vi kan jämföra med Marcel Proust romansvit ”På spaning efter den tid som flytt”, med det självbiografiska ansatsen att beskriva sig själv ur psykologisk synvinkel. Karl Ove Knausgård avskiljer sig lite grann från Marcel Proust genom att han inte tar till psykologin som medel för att förklara sitt liv eller vilka steg han förbereder sig själv att ta. Jag vill påstå att Karl Ove Knausgård speglar tiden ytterst realistiskt och därmed ger oss bilder av hur tydligt han minns sitt livs flöde. Jag vill jämföra den metodiken med Robert Musils roman ”Mannen Utan Egenskaper” som också handlar om en man utan direkta egenskaper som förhindrar en mans väg in i livet genom att bara följa med i tidens flöde. Jag menar nu att Robert Musils roman är mera direkt beskrivande realistiskt över vad sker i romanen fortsatta genomgång av huvudkaraktärens mått och steg. Jag tycker att Karl Ove Knausgård bara låter saker och ting utveckla sig som det sig bör göras, i en steg för stegprocess. Jag läser en väldigt känslig roman som registrerar och man kan verkligen komma huvudpersonen nära in på livet. Då bokens realistiska förhållningssätt markerar att vår antihjälte har ett eget liv som han gärna redovisar i skönlitteraturens form. Rakt på och så beskrivande som det är möjligt att göra utan att gå till överdrifter med sitt själsliv. Karl Ove Knausgård gör sig själv till huvudkaraktär i sitt eget liv och det är detta liv vi skall följa genom alla sinnen som allting som författaren registrerar måste passera och avge som signatur – en signatur som är författarens alldeles egen signatur eller livsmönster om man hellre vill kalla det för livsmönster. Jag läser således en bok som beskriver författarens uppväxt och fortsatta liv fram till att han får en egen familj och flyttar till Sverige. Stockholm och Malmö är några referenser som fins i boken. Två viktiga hållpunkter som författaren har väl återgivna som några positioner som han kan använda sig av som ett par instrument för att ta fasta på medan han låter tankarna virvla väg tillbaka till sin uppväxt hemma i Norge.

Romanen är en rak berättelse, direkt på, direkt aktiv när jag läser varje kapitel för sig. Jag vill hävda att det är ett storverk som här födds vid själva läsningen av romanen och som jag längtar efter att få läsa flera andra romaner kring Karl Ove Knausgårds görande och låtande. Författarens leverne presenteras väldigt bra i den här romanen. Jag har inga invändningar gentemot romanens upplägg eller språk, därför att allting klaffar väl, och romanen är en het skön läseupplevelse, bland det bästa jag läst i år. Nu får jag vänta på nästa roman.

Musik

100% Blaxploitation: 100 Essential Funky Tracks

Backyard Babies — THEM XX: 20th Anniversary Box

Badly Drawn Boy — It’s What I’m Thinking, Pt 1: Photographing Snowflakes

Black Country Communion — Black Country

Black Mountain — Wilderness Heart

Britta Persson — Current Affair Medium Rare & Säkert — Facit

Bryan Ferry — Olympia

Charlie Persson & Kollektivet — Lejon och lamm

Daniel Norgren — Horrifying Deatheating Bloodspider

Danko Jones — Below the Belt

Deerhunter — Halcyon Digest & The Walkmen — Lisabon

Dimmu Borgir — Abrahadabra

Ed Harcourt — Lustre

Edwyn Collins — Losing Sleep

Elton John/Leon Russell — The Union

Elvis Costello — National Ransom

Håkan Hellström — 2 steg från Paradise

Helmet — Seeing Eye Dog & Black Label Society — Order of the Black

Hion Martell — Will Cure Any Disease

James LaBrie — Static Impulse

Jasmine Kara — Blues Ain’t Nothing but a Good Woman Gone Bad & Hälsa henne att hon skall dö

Jay-Z — Dear Summer & Ice Cube — I Am the West

Jeff Beck — Emotion and Commotion; Joe Bonamassa — Black Rock & Walter Trout — Common Ground

Joe Cocker — Hard Knocks

Junip — Fields

Killing Joke — Absolute Dissent

Kiske/Somerville — Kiske/Somerville & Paul Gilbert — Fuzz Universe

Korta musikrecensioner LIX

LCD Soundsystem — This Is Happening

Manic Street Preachers — Postcard from a Young Man

Mark Ronson and The Business Intl. — Record Collection

Mavis Staples — You Are Not Alone

Monster Magnet — Mastermind

Neil Young — Le Noise; Eric Clapton — Clapton & Phil Collins — Going Back

Nirvana — The Curio Box & Soundgarden — Telephantasm

No Age — Everything in Between & Glasser — Ring

OMD — History of Modern

Ron Wood — I Feel like Playing

Sufjan Stevens — The Age of Adz

The Bear Quartet — Monty Python

The Charlatans — Who We Touch & Kings of Leon — Come Around Sundown

The Posies — Blood/Candy

Therion — Sitra Ahra

Timber Timbre — Timber Timbre & Dylan LeBlanc — Paupers Field

Toby Keith — Bullets in the Gun

Usher — Versus; Macy Gray — The Sellout; Cee-Lo Green — Stray Bullets: The Mixtape Made of Gold; John Legends & The Roots — Wake Up & Danger Mouse & Sparklehorse — Dark Night of the Soul