Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Memoarer/minnen

Per Wästberg — Hemma i världen

W&W

Torgny Lindgren — Minnen

Norstedts

Per Wästberg.Minne är en lynnig uppfinning som kan lura oss att tro på det vi minns – minnen kan också förträngas och ligga i bakhåll och flöda fram och då erinras vi det vi glömt bort i tillvaron. Vi som lever måste vårda våra minnen väl. annars är det bortglömda ekon, spökfigurer i vårt inre. Henri Bergson skrev bäst om minnen, minnen som en rest i tillvaron.

Per Wästberg skriver det jag velat uttrycka mig i min tankegång angående nationalism och svensk kultur. Fast Per Wästberg gör det inte genom att definiera den svenska kulturen, utan bara genom att verka så stabil och säker förankrat i svenska kulturen och ändå så berest och beläst inom den internationella litteraturen och konsten. Han uttrycker det jag känner bara via att läsa och aktivera sig inom olika fält. Det är en första emotionell känsla jag har av hans nya memoardel. Enda nackdelen är att boken far över decennier och droppar namn ur den internationella och svenska kulturella fältet, giganter avlöser varandra. Man hinner inte riktigt stanna upp och följa med i världen. Men som sagt var är det bara en randanmärkning i en annars övertygande kärleksfull bok. humanisten Per Wästberg som slår hårt mot både apartheid, höger ömsom vänsterdiktaturer. Han ställer sig inom Amnesty och internationella PEN-organisationer i vakttjänst mot de dåraktiga och försvarar fria ordens män/kvinnor. Jag ställer mig också i sympati för hans milda vänsterliberala och kulturradikala väsen. Jag älskar Per Wästbergs författarskap, ända sedan jag i slutet som fjortonårig punkare läste både Slas och Per Wästberg.

Jag upptäckte att han slog igenom som tonåring i den svenska litterära scenen. Jag blev avis men också förhoppningsfull.

Jag menar kunde han borde väl jag kunna. Så gick mina tankar. Sedan dess har jag varit Per Wästberg lojal i läsning och som människa. Hans milda människokärlek ärvde jag intellektuellt från Per Wästbergs romaner och faktaböcker. Det är därför en njutning att läsa även hans nya del i en klassisk memoarsvit. Det är många trådar jag får läsa om vad skedde under 60- och sjuttiotalen olika debatter och vad som skedde inom Dagens Nyheters hägn under Per Wästbergs insyn som chef.

Boken är en enda lång solidaritetsakt till världens förtryckta och det är därför jag uppskattar en personlighet som Per Wästberg. Därför att han till skillnad från despotälskare av Jan Myrdaltypen eller anhängare av högerdiktaturer kan vara emot de båda.

Den bästa delen i boken är dock Per Wästbergs kärleksbrev till sin hustru och hans andra älskade kvinna, som breven som skrivs underbara mixar av intellektuella och emotionella band. Han publicerar dessa kärleksfulla brev som också är en kamp för kärleken. Vacker och bedårande på alla dess sätt och vis.

Som sagt var är hans nya del i memoarsviten högst älskvärd att läsa.

Torgny Lindgren.Torgny Lindgren däremot hävdar att han inte har några minnen utan det är filosofiska bokförläggare som envisas med detta att han skulle ge ut sina minnen i bokform. Så vi får nedslag i tankeflöden och berättelser som frustar av berättarglädje, det är typiska Torgny Lindgren-stänken vi vant oss att se i hans tidigare romaner. Nu är det små öar av minnen som flödar över av kärlek och minnen från en lång levnad där Torgny Lindgren speglar händelser från sin släkt, familj men också dråpliga små scenario där Åsa Nisses skapare Stig Cederholm figurerar liksom när han vid en middag på en krog i Stockholm fick Per Engdahls önskan att skriva hans memoarer. Per Engdahl, vår sista nazistiska ledare som även faktiskt kunde skriva läsvärda memoarer. Torgny Lindgren blandar och ger friskt, från barndom till glimtar ur hans vuxna liv. Inget sammanbinder minnena, utan allt finns där framtagen med bästa förmåga för att nedtecknas i en störtskön bok. Jag mår bra av att läsa hans bok.

Musik

100% Blaxploitation: 100 Essential Funky Tracks

Backyard Babies — THEM XX: 20th Anniversary Box

Badly Drawn Boy — It’s What I’m Thinking, Pt 1: Photographing Snowflakes

Black Country Communion — Black Country

Black Mountain — Wilderness Heart

Britta Persson — Current Affair Medium Rare & Säkert — Facit

Bryan Ferry — Olympia

Charlie Persson & Kollektivet — Lejon och lamm

Daniel Norgren — Horrifying Deatheating Bloodspider

Danko Jones — Below the Belt

Deerhunter — Halcyon Digest & The Walkmen — Lisabon

Dimmu Borgir — Abrahadabra

Ed Harcourt — Lustre

Edwyn Collins — Losing Sleep

Elton John/Leon Russell — The Union

Elvis Costello — National Ransom

Håkan Hellström — 2 steg från Paradise

Helmet — Seeing Eye Dog & Black Label Society — Order of the Black

Hion Martell — Will Cure Any Disease

James LaBrie — Static Impulse

Jasmine Kara — Blues Ain’t Nothing but a Good Woman Gone Bad & Hälsa henne att hon skall dö

Jay-Z — Dear Summer & Ice Cube — I Am the West

Jeff Beck — Emotion and Commotion; Joe Bonamassa — Black Rock & Walter Trout — Common Ground

Joe Cocker — Hard Knocks

Junip — Fields

Killing Joke — Absolute Dissent

Kiske/Somerville — Kiske/Somerville & Paul Gilbert — Fuzz Universe

Korta musikrecensioner LIX

LCD Soundsystem — This Is Happening

Manic Street Preachers — Postcard from a Young Man

Mark Ronson and The Business Intl. — Record Collection

Mavis Staples — You Are Not Alone

Monster Magnet — Mastermind

Neil Young — Le Noise; Eric Clapton — Clapton & Phil Collins — Going Back

Nirvana — The Curio Box & Soundgarden — Telephantasm

No Age — Everything in Between & Glasser — Ring

OMD — History of Modern

Ron Wood — I Feel like Playing

Sufjan Stevens — The Age of Adz

The Bear Quartet — Monty Python

The Charlatans — Who We Touch & Kings of Leon — Come Around Sundown

The Posies — Blood/Candy

Therion — Sitra Ahra

Timber Timbre — Timber Timbre & Dylan LeBlanc — Paupers Field

Toby Keith — Bullets in the Gun

Usher — Versus; Macy Gray — The Sellout; Cee-Lo Green — Stray Bullets: The Mixtape Made of Gold; John Legends & The Roots — Wake Up & Danger Mouse & Sparklehorse — Dark Night of the Soul