Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Konst & Kultur

Waldemarsudde: Anders Zorn Oktober 2010–januari 2011

Liljevalchs: Eleganten Einar — 140 målningar Oktober 2010–januari 2011

Anders Zorn — Midsommardans 1897.Om man ser på dessa olika konstnärer så tillhör Anders Zorn en våra största konstnärer som idag anses som folkälskad klassiker och kanske lite konservativ med sina val och motiv – men det är bara en halv bild av sanningen kring dessa konstnärer med flera andra naturligtvis. Anders Zorn liksom Carl Larsson eller Bruno Liljefors tillhörde under sin aktuella tid de verkliga radikala opponenterna till den tidens akademiska konstliv. Konstakademin tillhörde på den här tiden till etablissemanget och hade oftast kung Oscar II och statens beskydd. Flera konstnärer vantrivdes med den tidens utbildning och hade skarp kritik mot den. Dessa konstnärer ville lära av livet och influerades av August Strindberg och Emile Zolas verklighetsbeskrivande romaner. Naturalism som skulle skildra de verkliga livet utan utsmyckningar eller förskönande beskrivningar. Det är en idéhistorisk epok och idé som jag själv influerades starkt av. Jag förstår att de nya unga konstnärerna ville bryta ny mark för den nya urbana tidens konst. Anders Zorn — Frieluse sommar 1894.Lite av den modernitiska första tanken föddes. Paris och Frankrike är givetvis den viktigaste impulsen för modernism som påverkade Europas nya avantgarde. Inom litteraturen som var Charles Baudelaire, Mallarmé och Rimbaud som angav tidens puls – den urbana stadspoesin och inom konsten så har vi impressionisterna som med sina disiga och färgrika landskap och människoskildringar som utgjorde utbrytningen från det akademiska och kvävda akademiska tankemönstren. ur oppositionen föddes idén till ett nytt radikalt konstnärförbund, om man vill läsa mera om det så finns det ett standarverk av Sixten Strömbom i två tjocka delar som behandlar Konstnärsförbundets historia. Självklart så åkte Anders Zorn till Paris och influerades av det nya liksom de flesta unga konstnärer gjorde. Men med tiden blev även dessa naturromantiska, liberala, radikaler under åren kända och älskade konstnärer i var mans stuga. De blev både borgliga och nöjda med tillvaron. Deras konst blev svenska nationalklenoder helt enkelt. Anders Zorns gård i Mora liksom Carl Larssons idyll är exempel på både fina och borgliga vallplatser för en transformation – hur man går från radikalitet och hur deras motiv då räknades som uppror och uppbrott från det ordinära i vårt samhälle – till att man blir välanpassad konstnär i samhällets tjänst så att säga. Till slut blev Anders Zorn, i detta fall, ett bra exempel på hur man sakta förvandlas till att bli en del av det etablissemang, som tidigare utgjordes själva essensen av de man i unga år ogillade.

Om man tittar på Anders Zorns tavlor så är de oftast mästerverk och fantastiska målningar jag fortfarande älskar på något inre vis. De är tilltalande målningar. Jag älskar Anders Zorns olika kvinnoporträtt – de är oftast så levande att jag börjar tala om att se kvinnan som själva livets saft och essens. Det är den bild jag älskar att se och framföra – då kvinnor är det enda som betyder någonting. Anders Zorn kanske blir lite manlig patriarkalisk i blicken – men det stör inte min kärlek till varken kvinnor eller Anders Zorns vackra tavlor.

Einar Jolin — Modell mot kuddar 1915.Anders Zorn målar realistiska motiv med människor i rörelse och rör sig i de naturliga miljöerna. Men visst är det mitt i all realism ändå idylliserande målningar som skall visa upp det enkla levnadssättet som en motsats till den urbana stadskulturen. När jag betraktar Anders Zorns verk så är de klassiska verk som jag i många fall älskar. Men ändå känner jag i dag att jag inte fullt ut kan säga brinna för hans verk som jag gjorde en gång i tiden. De blir liksom lite musealt, stelt och satta ur tiden. Men visst det är klassikers uppgift att stå över tid och rum. Fast ändå blir varje verk av Anders Zorn barn av sin tid och fryser fast i tiden med sina motiv. Dansen, interiörerna och rummen finns där, i virvlande dynamiska danser eller på väg till andra göromål. Sådant fångar Anders Zorn in bra och låter folklivet flöda fram. Speciellt i Dalarna där Anders Zorn verkade och bodde. Utställningen känns lite mossig och gammeldags men ändå lyser den med sina klara målningar och visar därmed upp Anders Zorns geniala och unika konstnärskap. Det är en bra utställning trots mina egna invändningar.

Einar Jolin — Stilleben med kaffepanna 1914.Den här utställningen med Einar Jolin är nog en logisk fortsättning på den tidigare utställningen med Jolins vänner; det gifta konstnärsparet Isacc Grünewald och Sigrid Hjertén. För ett par år sedan kunde du se deras utställning. Nu kan vi få se en högst naivistisk modernist som med sina breda enkla målningar väcker anklang hos mig. Hans Stockholmsmotiv är superbra – med en fin charmig inställning som vandrar över till att till ett mera lättsinnigt förhållande till sina målningar. Det verkar vara konst som bara flyter på och överraskar mig med sin enkla klassiska starka självsäkra målningar. Epicentrum ligger på 20-talet och 30-talets bildvärld. Den går från enklare naivare målningar till mörkare motivvärldar. Einar Jolin — Stockholm från söder II 1938.Men allt verkar ske med fjäderlätta och mjuka enkla penseldrag. Jag blir glad och mycket berörd av Einar Jolins verk. Einar Jolin (1890-1976) är en man som gärna målar nya saker hela tiden vilket gör att intresseområdena skiftar och det blir nya intressanta vinklar och nya begreppsliga idéer som skymtar fram i Einar Jolins verk. Han fokuserar hela tiden på vissa områden och låter dessa ta över och blir vilande trots smärtpunkter med hans liv och verk. Det kan verka vara ytliga verk – men det är inte alls så. Jag vill hellre se Einar Jolin som en man med mörk livssyn men i konsten verkar hans ljusa sinne överta de mesta. En stor utställning med en av mina absoluta svenska favoritkonstnärer.

Musik

100% Blaxploitation: 100 Essential Funky Tracks

Backyard Babies — THEM XX: 20th Anniversary Box

Badly Drawn Boy — It’s What I’m Thinking, Pt 1: Photographing Snowflakes

Black Country Communion — Black Country

Black Mountain — Wilderness Heart

Britta Persson — Current Affair Medium Rare & Säkert — Facit

Bryan Ferry — Olympia

Charlie Persson & Kollektivet — Lejon och lamm

Daniel Norgren — Horrifying Deatheating Bloodspider

Danko Jones — Below the Belt

Deerhunter — Halcyon Digest & The Walkmen — Lisabon

Dimmu Borgir — Abrahadabra

Ed Harcourt — Lustre

Edwyn Collins — Losing Sleep

Elton John/Leon Russell — The Union

Elvis Costello — National Ransom

Håkan Hellström — 2 steg från Paradise

Helmet — Seeing Eye Dog & Black Label Society — Order of the Black

Hion Martell — Will Cure Any Disease

James LaBrie — Static Impulse

Jasmine Kara — Blues Ain’t Nothing but a Good Woman Gone Bad & Hälsa henne att hon skall dö

Jay-Z — Dear Summer & Ice Cube — I Am the West

Jeff Beck — Emotion and Commotion; Joe Bonamassa — Black Rock & Walter Trout — Common Ground

Joe Cocker — Hard Knocks

Junip — Fields

Killing Joke — Absolute Dissent

Kiske/Somerville — Kiske/Somerville & Paul Gilbert — Fuzz Universe

Korta musikrecensioner LIX

LCD Soundsystem — This Is Happening

Manic Street Preachers — Postcard from a Young Man

Mark Ronson and The Business Intl. — Record Collection

Mavis Staples — You Are Not Alone

Monster Magnet — Mastermind

Neil Young — Le Noise; Eric Clapton — Clapton & Phil Collins — Going Back

Nirvana — The Curio Box & Soundgarden — Telephantasm

No Age — Everything in Between & Glasser — Ring

OMD — History of Modern

Ron Wood — I Feel like Playing

Sufjan Stevens — The Age of Adz

The Bear Quartet — Monty Python

The Charlatans — Who We Touch & Kings of Leon — Come Around Sundown

The Posies — Blood/Candy

Therion — Sitra Ahra

Timber Timbre — Timber Timbre & Dylan LeBlanc — Paupers Field

Toby Keith — Bullets in the Gun

Usher — Versus; Macy Gray — The Sellout; Cee-Lo Green — Stray Bullets: The Mixtape Made of Gold; John Legends & The Roots — Wake Up & Danger Mouse & Sparklehorse — Dark Night of the Soul