Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Hip hop

Jay-Z — Dear Summer @@@

Ice Cube — I Am the West @@@@

Jay-Z — Dear Summer.Det har kommit ut många skivor efter det att Jay-Z avannonsera att han pensionera sig från musiken för alltid. Men det gick sådär, JayZ kunde knappast vara utan musiken så skulle snart komma ut nya skivor i direkt följd av varandra. Det kommer ut många hip hop-skivor och jag lyssnar bara på en liten bråkdel. En del skivor lägger jag ut med små recensioner i vår Facebookupplaga. Fast sådana större skivor som Jay Z kräver större utrymme för Jay-Z är sedan debuten ”Reasonable Doubt” från 1996, en av de allra största inom hip hopen. Hans skivor har sålts i miljontals exemplar världen över. Särskilt hans trilogi benämnd för ”The Blueprint” har mer eller mindre blivit moderna klassiker. Jay Z har dessutom arbetat ihop med de bästa producenterna, bästa artisterna och varit mentor för många nya rapare. Så hans status och meriter bör man alltid lägga in i beräkningen om man snackar om Jay-Z. Däremot tycker jag att hans senare album kanske inte varit de mästerverk jag hade önskat. Trots det är Jay Z på gott humör på det nya albumet. Det finns bra rytmer och bra låtar med kvaliteter jag inte kan låta bli att påminnas om om. Det är nämligen så att Jay Z knappast släpper ifrån sig dåliga saker utan får till det på ett delikat återgivet sätt. Hans rap är manlig och strävsam modern skrytrap fast på ett effektivt och väl balanserat sätt. Jay-Z har ingenting att bevisa utan gör sin sak bra och spelar ut sina kort väl. Albumet hamnar någonstans mellan de två begreppen ”BRA” och ”ORDINÄR” därför att Jay-Z tillhör de verkligen stora artisterna som jag förväntar mig att han skall åstadkomma stora saker i sin karriär då blir hans nya ett bra album fastän lite ordinär, med tanke på vad Jay-Z tidigare har skapat för stora album.

Ice Cube — I Am the West.Ice Cube är verkligen oldschool på sina egna sina album. Ice Cube hade tillsammans med bland annat Dr. Dre och Eazy E en av 80-talets bästa hip hop grupper vid sidan av Public Enemy nämligen N.W.A- Niggers With Attityd. En supergrupp med storartat politisk lyrik och dansbaserad hip hop. Visserligen tävlade de båda banden om världens gunst. Men hårdare och bättre hip hop tyckte jag inte kunde göras och höras än N.W.A. och Public Enemy. Jag måste också tillstå att albumet ”Straight Outta Compton” med N.W.A. och Ice Cubes första soloalbum ”AmeriKKKas Most Wanted” från 1990 är två av mina absoluta favoritskivor all time. De senare albumet fick sitt stenhårda streetimage och ljudbild av Public Enemys producentteam The Bomb Squad. Det nya albumet har två bra ingredienser som gör hans nya album bra. Det första är att det är musik som har gamla anor från Ice Cubes egen personliga historia inom rapen. Jag känner igen de bra rytmerna och de färgstarka inslagen av hårdhet och sträv manlig intensitet i musiken. Men också att en del mera mogna och sensuella små ljuvliga souliga emotionella mjuka rörelser som skapar dynamik i en del låtar. Det är en hel del erfaren som Ice Cube vid 41 års ålder har hunnit förvärva vilket tydliggörs anser jag i flera av skivans låtar. Jag älskar det faktumet att hans hyllar sin hustru och egentligen däri egentligen alla kvinnor (det sista är mitt tillägg), hur hon efter 21 års samvaro tillsammans har berikat hans liv och hjälpt honom att överleva gatans fällor. Ett oerhört intrikat och intelligent album från en av mina gamla hjältar . Oldschool kanske? Fast ett bättre album om moget övervägande angående livet själv och kritiskt till en yngre generations mobila livsstil har inte kommit ut i år. En skiva som faktiskt inte är gnälligt och tjatar om allting var bättre förr. Utan en skiva som erbjuder oss mogna insikter kring temat, livet i allmänhet. Ice Cube är bara bäst.

Musik

100% Blaxploitation: 100 Essential Funky Tracks

Backyard Babies — THEM XX: 20th Anniversary Box

Badly Drawn Boy — It’s What I’m Thinking, Pt 1: Photographing Snowflakes

Black Country Communion — Black Country

Black Mountain — Wilderness Heart

Britta Persson — Current Affair Medium Rare & Säkert — Facit

Bryan Ferry — Olympia

Charlie Persson & Kollektivet — Lejon och lamm

Daniel Norgren — Horrifying Deatheating Bloodspider

Danko Jones — Below the Belt

Deerhunter — Halcyon Digest & The Walkmen — Lisabon

Dimmu Borgir — Abrahadabra

Ed Harcourt — Lustre

Edwyn Collins — Losing Sleep

Elton John/Leon Russell — The Union

Elvis Costello — National Ransom

Håkan Hellström — 2 steg från Paradise

Helmet — Seeing Eye Dog & Black Label Society — Order of the Black

Hion Martell — Will Cure Any Disease

James LaBrie — Static Impulse

Jasmine Kara — Blues Ain’t Nothing but a Good Woman Gone Bad & Hälsa henne att hon skall dö

Jay-Z — Dear Summer & Ice Cube — I Am the West

Jeff Beck — Emotion and Commotion; Joe Bonamassa — Black Rock & Walter Trout — Common Ground

Joe Cocker — Hard Knocks

Junip — Fields

Killing Joke — Absolute Dissent

Kiske/Somerville — Kiske/Somerville & Paul Gilbert — Fuzz Universe

Korta musikrecensioner LIX

LCD Soundsystem — This Is Happening

Manic Street Preachers — Postcard from a Young Man

Mark Ronson and The Business Intl. — Record Collection

Mavis Staples — You Are Not Alone

Monster Magnet — Mastermind

Neil Young — Le Noise; Eric Clapton — Clapton & Phil Collins — Going Back

Nirvana — The Curio Box & Soundgarden — Telephantasm

No Age — Everything in Between & Glasser — Ring

OMD — History of Modern

Ron Wood — I Feel like Playing

Sufjan Stevens — The Age of Adz

The Bear Quartet — Monty Python

The Charlatans — Who We Touch & Kings of Leon — Come Around Sundown

The Posies — Blood/Candy

Therion — Sitra Ahra

Timber Timbre — Timber Timbre & Dylan LeBlanc — Paupers Field

Toby Keith — Bullets in the Gun

Usher — Versus; Macy Gray — The Sellout; Cee-Lo Green — Stray Bullets: The Mixtape Made of Gold; John Legends & The Roots — Wake Up & Danger Mouse & Sparklehorse — Dark Night of the Soul