Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musik

Karen Elson — The Ghost Who Walks B.B.B.B.

Third Man Records/XL

Urstark nyfolksplatta med Karen Elson

Ex-modellen, fru Jack White och skivartisten Karen Elson har gett ut en ny skiva som den här månaden sätts på prov. Förhandssnacket har kretsat kring ny- eller alternativcountry och det stämmer i många låtar, men här finns också texmexmättad-pop, vaudeville-inspiration och ren folkmusik. Skivan är producerad av maken Jack White som också precis som i Dead Weather dessutom trakterar trummor, men här bara i vissa låtar. Hans hand märks också i att skivan är utgiven av hans bolag Third Man Records och att man i varje fall i vissa låtar kan känna igen vissa egenskaper i hans sätt att skriva låtar. Trots att det är Karen Elson som står för 100 % av materialet, finns alltså misstanken om viss inspiration också på låtskrivarplanet.

Musiken kretsar kring bluegrass och folkmusik av den äldre skolan. Här och där i vissa låtar kostar hon dock på sig en del poppigare inslag och det är framför allt här jag tycker att Jack White hägrar i bakgrunden.

Titellåten ”The Ghost That Walks” är en sådan poppigare historia. Med sitt drivande mellantema i form av ett piano liknar den nästan The Doors ”Chrystal Ship”. Men än mer Jack White-inspirerat blir det i en låt som ”The Truth Is In The Dirt” där bluesinslagen blir övertydliga. Det kan låta som om jag underförstått menar att det hela är ett enda plagiat men faktum är att det finns också väldigt mycket som bär en stämpel av Karen Elson och inget annat.

Ta en låt som ”Lunasa” där bluegrassen fullständigt stinker och The Carter Family sitter i bakgrunden och utdelar glada tillrop. En mer traditionell låt får du leta efter och genuiteten är det därmed inget fel på. I nästa låt kastas man in i engelsk Vaudeville. ”100 Years From Now” är så där cirkusinspirerad att Tom Waits måste le nöjt över vad han har satt igång. För att variera sig ytterligare tar låten ”Stolen Roses” oss ut i sjömansvisans förlovade land. Här härskar dragspelet och vemodet och inte mig emot, tvärtom ler jag nöjt.

Ska man sammanfatta skivan är det med andra ord en skiva som letar musikalisk inspiration i det traditionella. Trots detta lyckas på den punkten Karne Elson både vara trogen mot originalsoundet och hitta nya fräscha vinklingar på en annars ganska upptrampad stig där en låt som ”Stolen Roses” verkligen känns udda fast på ett positivt sätt. Ska jag anföra något negativt så är det just maken Jack White som tydligen inte ens här har lyckats hålla fingrarna borta från låtskrivandet. I en låt som ”Garden” känns hans närvaro övertydlig men inte dålig. Det jag i så fall tycker är lite synd är att Karen Elson har en hel del att säga som i och med hans lite klåfingriga inblandning inte får komma fram. Det skulle kännts mer spännande med en Karen Elson som hade fått helt fria händer vilket hon får till 90% men som sagt, han borde låtit bli de där sista procenten också. Trots detta är albumet The Ghost Who Walks fullödigt och fullt av spännande vändningar och musikaliska vinklingar som både överraskar och får mig att le nöjt. Knappast en dussinprodukt med andra ord.

Dr Da Capo

Musik

100% Blaxploitation: 100 Essential Funky Tracks

Backyard Babies — THEM XX: 20th Anniversary Box

Badly Drawn Boy — It’s What I’m Thinking, Pt 1: Photographing Snowflakes

Black Country Communion — Black Country

Black Mountain — Wilderness Heart

Britta Persson — Current Affair Medium Rare & Säkert — Facit

Bryan Ferry — Olympia

Charlie Persson & Kollektivet — Lejon och lamm

Daniel Norgren — Horrifying Deatheating Bloodspider

Danko Jones — Below the Belt

Deerhunter — Halcyon Digest & The Walkmen — Lisabon

Dimmu Borgir — Abrahadabra

Ed Harcourt — Lustre

Edwyn Collins — Losing Sleep

Elton John/Leon Russell — The Union

Elvis Costello — National Ransom

Håkan Hellström — 2 steg från Paradise

Helmet — Seeing Eye Dog & Black Label Society — Order of the Black

Hion Martell — Will Cure Any Disease

James LaBrie — Static Impulse

Jasmine Kara — Blues Ain’t Nothing but a Good Woman Gone Bad & Hälsa henne att hon skall dö

Jay-Z — Dear Summer & Ice Cube — I Am the West

Jeff Beck — Emotion and Commotion; Joe Bonamassa — Black Rock & Walter Trout — Common Ground

Joe Cocker — Hard Knocks

Junip — Fields

Killing Joke — Absolute Dissent

Kiske/Somerville — Kiske/Somerville & Paul Gilbert — Fuzz Universe

Korta musikrecensioner LIX

LCD Soundsystem — This Is Happening

Manic Street Preachers — Postcard from a Young Man

Mark Ronson and The Business Intl. — Record Collection

Mavis Staples — You Are Not Alone

Monster Magnet — Mastermind

Neil Young — Le Noise; Eric Clapton — Clapton & Phil Collins — Going Back

Nirvana — The Curio Box & Soundgarden — Telephantasm

No Age — Everything in Between & Glasser — Ring

OMD — History of Modern

Ron Wood — I Feel like Playing

Sufjan Stevens — The Age of Adz

The Bear Quartet — Monty Python

The Charlatans — Who We Touch & Kings of Leon — Come Around Sundown

The Posies — Blood/Candy

Therion — Sitra Ahra

Timber Timbre — Timber Timbre & Dylan LeBlanc — Paupers Field

Toby Keith — Bullets in the Gun

Usher — Versus; Macy Gray — The Sellout; Cee-Lo Green — Stray Bullets: The Mixtape Made of Gold; John Legends & The Roots — Wake Up & Danger Mouse & Sparklehorse — Dark Night of the Soul