Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musikkrönika

Sparks — ett kultband i tiden

Det hela började med att jag lyssnade på en underlig låt på radion, ”Something for the girl with everything” hette den och bandet kallade sig för Sparks. Sångaren hade en falsettröst. Låten kom från en skiva som hette ”Propaganda” som hade kommit ut året innan. Detta var någon gång i mitten av sjuttiotalet

En tid senare var jag, mina syskon och föräldrar på hemväg från en bilsemester i Norge.

Vi passerade Sveg, och där skulle vi stanna och äta. Då passade jag på att betala min medlemsavgift till Sparks Fan Club. Jag hade noga skrivit ned postgironumret på en lapp innan vi åkte iväg på semesterresan. Efter ett par veckor ramlade det ner ett paket från posten, med en badge lite fotografier plus ett medlemskort.

Nu till själva storyn

Bröderna Ron och Russell Mael tillsammans med gitarristen Earle Mankey, basisten Jim Mankey (även de var bröder) och trummisen Harley Feinstein startade upp ett band som de kallade för Halfnelson. Och det var under det namnet som de kom i kontakt med den kände gitarristen Todd Rundgren.

Rundgren skulle senare hjälpa dem att få sitt första skivkontrakt samt att producera deras första album ”Halfnelson” som släpptes 1971.

1972 bytte man namn från Halfnelson till Sparks, man gav ut ”A Woofer in Tweeter's Clothing” och gav sig ut på en europaturné och den engelska musikpressen skrev väldigt väl om Sparks. Det hela slutade med att bröderna Mael lämnade sina bandkamrater och USA för att flytta till London. Väl där så satte de ut en annons i tidningen Melody Maker där de annonserade efter musiker efter ett tag fick de napp, gitarristen Adrian Fisher, basisten Martin Gordon och trummisen Norman "Dinky" Diamond kom med i bandet och så satte man igång att spela in ”Kimono my house” skivan blev en succé och nådde fjärde platsen på U.K Album Chart. I USA nådde man inga större framgångar, den kom förvisso in på Billboardlistan, men på plats 101. Nu började man spela in nästa skiva ”Propaganda” som kom ut samma år. Man släppte ut "Never Turn Your Back on Mother Earth" och "Something for the Girl With Everything" som singlar, de blev rätt stora hits I England. Nu kom man högre på Billboardlistan, plats 63 och det kom att bli Sparks högsta placering I USA. I Sverige hamnade plattan på åttonde plats på kvällstoppen.

Sparks var tillsammans med Marc Bolan, David Bowie, Sweet och Slade bland de allra största glamrock-banden. 1975 släpptes ”Indiscreet” och från det albumet släpptes singlarna "Looks, Looks, Looks" och "Get In the Swing". Man nådde plats 6 på topplistan här hemma i Sverige, och plats 18 på engelska Albums Chart, i USA nådde man plats 169 på Billboardlistan. Populariteten började dala, men Sparks gav inte upp och 1976 kom Big Beat, en relativt anonym skiva som inte marknadsfördes i någon större omfattning. De släppte 1977 Introducing the Sparks en helt ok skiva men den marknadsfördes inte heller så stort. Man kontaktade Giorgio Moroder som hade haft stora framgångar med Donna Summer’s skivor, och filmmusiken till Midnight Express.Han blev tillfrågad om han ville producera ”No 1 song in heaven”vilket han tackade ja till, skivan kom ut 1979. Sparks hamnade på plats 43 på topplistan här i Sverige. Beat the clock och titelspåret The number one song in heaven blev stora hits, och blev sedermera en av hörnstolparna i synth-pop och det som senare skulle utvecklas till dance, trance och ännu lite senare techno genren. Efter den här skivan flyttade hem till Kalifornien igen och föll in i anonymitetens tecken. Ron och Russell skrev fortfarande musik och släppte regelbundet skivor och gör så än i dag. 1997 gjorde de en skiva ”Plagarism” där man bjöd in några gästartister bland annat Erasure och Faith no More och spåren med Faith no More är väldigt bra, Something for the Girl With Everything och This Town Ain't Big Enough for Both of Us har här fått en vitamininjektion som heter duga. Men på 2000 talet började det hända grejor.Exotic Creatures of the Deep kom 2008 och bygger vidare på det som startades med Lil’ Beethoven och Hello Young Lovers. På cd:n Exotic Creatures of the Deep bjuder Bröderna ”Mael” oss på popopera med sina små målande berättelser. Läs recensionen här — Sparks — Exotic Creatures of the Deep

Marie Wennersten på Radioteatern hörde av sig för ett par år sedan till Sparks och frågade om de kunde skriva en musikal för Sveriges Radio. Det största mentala hindret var att ämnet måste kretsa kring en svensk företeelse.

Ron och Russell funderade på Ikea och Volvo, men Ingmar Bergman blev det perfekta ämnet. ”The seduction of Ingmar Bergman” utgår från en verklig händelse, Cannesfestivalen 1956, då regissören prisades för ”Sommarnattens leende”.

Den 14:e augusti hade musikalen premiär på Södra Teatern i Stockholm.

Här är Sparks Diskografi
Halfnelson, 1971
A Woofer in Tweeter's Clothing, 1972
Kimono My House, 1974
Propaganda, 1974
Indiscreet, 1975
Big Beat, 1976
Introducing Sparks, 1977
No. 1 In Heaven, 1979
Terminal Jive, 1980
Whomp That Sucker, 1981
Angst in My Pants, 1982
In Outer Space, 1983
Pulling Rabbits out of a Hat, 1984
Balls, 2000
Lil' Beethoven, 2002
Hello Young Lovers, 2006
Exotic Creatures of the Deep, 2008

Musik

100% Blaxploitation: 100 Essential Funky Tracks

Backyard Babies — THEM XX: 20th Anniversary Box

Badly Drawn Boy — It’s What I’m Thinking, Pt 1: Photographing Snowflakes

Black Country Communion — Black Country

Black Mountain — Wilderness Heart

Britta Persson — Current Affair Medium Rare & Säkert — Facit

Bryan Ferry — Olympia

Charlie Persson & Kollektivet — Lejon och lamm

Daniel Norgren — Horrifying Deatheating Bloodspider

Danko Jones — Below the Belt

Deerhunter — Halcyon Digest & The Walkmen — Lisabon

Dimmu Borgir — Abrahadabra

Ed Harcourt — Lustre

Edwyn Collins — Losing Sleep

Elton John/Leon Russell — The Union

Elvis Costello — National Ransom

Håkan Hellström — 2 steg från Paradise

Helmet — Seeing Eye Dog & Black Label Society — Order of the Black

Hion Martell — Will Cure Any Disease

James LaBrie — Static Impulse

Jasmine Kara — Blues Ain’t Nothing but a Good Woman Gone Bad & Hälsa henne att hon skall dö

Jay-Z — Dear Summer & Ice Cube — I Am the West

Jeff Beck — Emotion and Commotion; Joe Bonamassa — Black Rock & Walter Trout — Common Ground

Joe Cocker — Hard Knocks

Junip — Fields

Killing Joke — Absolute Dissent

Kiske/Somerville — Kiske/Somerville & Paul Gilbert — Fuzz Universe

Korta musikrecensioner LIX

LCD Soundsystem — This Is Happening

Manic Street Preachers — Postcard from a Young Man

Mark Ronson and The Business Intl. — Record Collection

Mavis Staples — You Are Not Alone

Monster Magnet — Mastermind

Neil Young — Le Noise; Eric Clapton — Clapton & Phil Collins — Going Back

Nirvana — The Curio Box & Soundgarden — Telephantasm

No Age — Everything in Between & Glasser — Ring

OMD — History of Modern

Ron Wood — I Feel like Playing

Sufjan Stevens — The Age of Adz

The Bear Quartet — Monty Python

The Charlatans — Who We Touch & Kings of Leon — Come Around Sundown

The Posies — Blood/Candy

Therion — Sitra Ahra

Timber Timbre — Timber Timbre & Dylan LeBlanc — Paupers Field

Toby Keith — Bullets in the Gun

Usher — Versus; Macy Gray — The Sellout; Cee-Lo Green — Stray Bullets: The Mixtape Made of Gold; John Legends & The Roots — Wake Up & Danger Mouse & Sparklehorse — Dark Night of the Soul