Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Pop/rock

Neil Young — Le Noise @@@

Eric Clapton — Clapton @@

Phil Collins — Going Back @

Neil Young — Le Noise.Neil Young är sig själv och spelar själv både elektrisk och akustisk gitarr och får det att låta relativt bra på sin nya skiva. En säker och lättsam berättande platta. Superproducenten Daniel Lanois är med och styr att allting blir enligt de intentioner Neil Young tänkte sig att det skulle låta. En simpel platta på ett plan och ändå fin levererad från vår hjälte. Två lugna låtar varvar till att bli mera lagom av taggtrådsinslag mitt i musiken. Skivan har nio låtar och allt kanske inte direkt är bland de bästa han skrivit eller spelat in. Men det viktiga är att plattan fungerar i alla fall. En mindre genomtänkt platta, åtminstone i mina ögon mindre stark platta. Fast allting fungerar väl ändå. Låtarna gnistrar till i de mera små ögonblicken. Skivan tar för sig av allt de goda i föresatsen att skapa ännu en helt fin och välspelat platta. Daniel Lanois visar sitt mästerskap i och med att han placerar musikens så att den både blir kompakt och låter sammanpressat i själva ljudbilden men ändå känns musiken befriande lättsam och befriande fritt från några tunga detaljer. Renskalad från dysterheten kan man säga musiken är. Bra och fin inspelat helt enkelt.

Eric Clapton — Clapton.Eric Clapton har under de senaste åren släppt en skiva tillsammans med J.J Cale, spelat ihop med Steve Winwood, återförenats med forna Cream-vännerna Jack Bruce och Ginger Baker. Nu släpper han en nostlagisk platta som till vissa delar har bluesen intakt, vilket är en liten fördel. fast jazzmusiken och rocken blir ändå lite mycket överkurs tillsammans och plattan blir dessutom tråkig påminnelse om varför alla artister vid 60 år och över måste börja spela in cover på gamla örhängen. Det begriper jag ärligt sagt inte vitsen med. Rod Stewart har redan tidigare missat idéns bärkraft med sådana idéer. Eric Clapton släpper in Sheryl Crow, Allen Toussaint, Steve Winwood och jazzgiganten Wynton Marsalis att sjunga med på plattan. Phil Collins — Going Back.Låtar av Fats Waller, Hoagy Carmichael, Irving Berling , Robert Wilkins och John Cale finns med låtlistan Eric Clapton skall spela. Jag tröttnar snart på skivan och kan säga att Eric Claptons självbiografi svänger bättre än den här nya skivan. Lite seg och långtråkig bluesrock, lite tröttsammare ballader och några få små korn av något intressant skulle kunna ha skett där. Begriper inte riktigt vad Eric Clapton vill numera med sin musik. Den här plattan är enbart ett försök att finna sin forna glans inom bluesen och det blir tradiga jazznummer som jag kan klara mig utan. En sorts enveten bluesplatta utan direkt bravur att tala om.

Phil Collins — Face Value.Collins som då och då släpper vettiga skivor får för sig att hamna i cover/tolkningshelvetet med att envisas att spela in låtskatten som utgjorde stommen i Motowns industrialisering av musiken. Holland-Dozier-Holland som skrev merparten av de största hitarna åt motown tolkas glatt av en uppsluppen Phil Collins. Phil Collins — …But Seriously.Visst är det okej att spela in sina ungdoms hjältars sånger. Men här blir det förutsägbart och lite för osjälvständigt inspelat. Jagskulle hellre skulle vilja Phil Collins upprepa storslagenheten han kunde skildra i hans mästerverk ”Face Value” och ”…But Seriously” som är hans två bästa soloalbum vid sidan av Genesis verkförteckning. Trumslagaren Phil Collins lyckades inte alls med få både Phil Spector, Geoff & King eller Motown låta mera än så här i covervalen. En mogentrist skiva.

Musik

100% Blaxploitation: 100 Essential Funky Tracks

Backyard Babies — THEM XX: 20th Anniversary Box

Badly Drawn Boy — It’s What I’m Thinking, Pt 1: Photographing Snowflakes

Black Country Communion — Black Country

Black Mountain — Wilderness Heart

Britta Persson — Current Affair Medium Rare & Säkert — Facit

Bryan Ferry — Olympia

Charlie Persson & Kollektivet — Lejon och lamm

Daniel Norgren — Horrifying Deatheating Bloodspider

Danko Jones — Below the Belt

Deerhunter — Halcyon Digest & The Walkmen — Lisabon

Dimmu Borgir — Abrahadabra

Ed Harcourt — Lustre

Edwyn Collins — Losing Sleep

Elton John/Leon Russell — The Union

Elvis Costello — National Ransom

Håkan Hellström — 2 steg från Paradise

Helmet — Seeing Eye Dog & Black Label Society — Order of the Black

Hion Martell — Will Cure Any Disease

James LaBrie — Static Impulse

Jasmine Kara — Blues Ain’t Nothing but a Good Woman Gone Bad & Hälsa henne att hon skall dö

Jay-Z — Dear Summer & Ice Cube — I Am the West

Jeff Beck — Emotion and Commotion; Joe Bonamassa — Black Rock & Walter Trout — Common Ground

Joe Cocker — Hard Knocks

Junip — Fields

Killing Joke — Absolute Dissent

Kiske/Somerville — Kiske/Somerville & Paul Gilbert — Fuzz Universe

Korta musikrecensioner LIX

LCD Soundsystem — This Is Happening

Manic Street Preachers — Postcard from a Young Man

Mark Ronson and The Business Intl. — Record Collection

Mavis Staples — You Are Not Alone

Monster Magnet — Mastermind

Neil Young — Le Noise; Eric Clapton — Clapton & Phil Collins — Going Back

Nirvana — The Curio Box & Soundgarden — Telephantasm

No Age — Everything in Between & Glasser — Ring

OMD — History of Modern

Ron Wood — I Feel like Playing

Sufjan Stevens — The Age of Adz

The Bear Quartet — Monty Python

The Charlatans — Who We Touch & Kings of Leon — Come Around Sundown

The Posies — Blood/Candy

Therion — Sitra Ahra

Timber Timbre — Timber Timbre & Dylan LeBlanc — Paupers Field

Toby Keith — Bullets in the Gun

Usher — Versus; Macy Gray — The Sellout; Cee-Lo Green — Stray Bullets: The Mixtape Made of Gold; John Legends & The Roots — Wake Up & Danger Mouse & Sparklehorse — Dark Night of the Soul