Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Rock

Robert Plant — Band of Joy @@@

Robert Plant — Band of Joy.Jag tycker att det är väldigt synd att de inspelningssejourer Robert Plant och bluesgrassdrottningen Alison Krauss påbörjade i studion, att de aldrig avslutades ordentligt. De blev ingen magi i studion, så det blev ingenting av dessa försök. Albumet ”Raising Sand” från 2007 fick aldrig någon värdig uppföljare. Vilket jag är den första att beklaga, men så kan det bli när man försöker vinna tillbaka den känslighet, kraftfullhet, styrka och den där känslan som vägrar infinna sig – känslan av att något magiskt skedde vid eller med inspelningen av Raising Sand-inspelningarna. Nu blev det bara en massa med huggskott och kanske det föddes fram en idé som är värd att knådas fram, modelleras om och låta skisserna till låtarna bli ett skelett du träder på med nya visioner. Men ingenting sådant kom fram i deras gemensamma andra försök. Det enda rätta var att avbryta allting och börja om från början. Robert Plant spelar in en rad låtar som är okej, men de känns verkligen bleka om man jämför med ”Raising Sand” och även när det gäller några av hans andra soloplattor. Men nu kanske man skall se plattan mera som ett självständigt försök att utforska nya låtar och fortsätta att spela in lite mera mjuka rocklåtar, lite country och något som påminner om lite hårdare rock. Men alla ansatser blir till slut en skiva man kan säga är precis lagom på något sätt. Alla vi som lyssnar på plattan får ut något av den. Det är lite cover val med nya favoriter som Robert Plant framför med sitt band – producerat av Buddy Miller. Det namnet borgar för bättre kvalitet när det gäller Plants musikaliska idéer. Jag tycker bäst om Robert Plants version av Los Lobos låt ”Angel Dance.” Den öppnar plattan och har en skön hook och fina instrumentella arrangemang som lyfter låten väldigt högt upp i skyn hos mig. Jag vill också framhålla Richard & Linda Thompsons mästerliga låt ”House Of Cards” som Robert Plant verkligen driver fram på ett mjukt och innerligt sätt. Den låten kommer som nummer två på plattan. Dessa låtar är de två bästa sångerna på hela albumet. Resterande låtarna på skivan är lite av en sorts mix av variationer – där flera av sångerna flyter på, men blir inga sånger som sticker ut från övriga musikutbudet i världen. Den svagaste sången är Miller & Plants samarbete på ”Central Two-O-Nine” som varken berör eller förför det minsta. En kall och svag sång utan att ha något att haka på med i rytmik eller i texten. En dussinlåt helt enkelt.

Countrysångerskan Patty Griffin sjunger med på en duett. Hennes röst möter Robert Plants mera manliga röst – försiktigt och stilsäkert sjunger de tillsammans på låten. Det var utan att tveka ett lyckokast att skicka in henne som förstärkning. Hon skulle mycket väl kunna inta Alison Krauss plats i sådana sammanhang och sjunga en hel del partier riktigt bra, tror jag. När vi lagt undan resonemanget kring detta, så kan klart konstatera att det kommer knappast bli något förankring i pratet om en mera direkt återförening av forna Led Zeppelin. Vilket jag tycker är bra, även om jag gärna hade sett den tillsammans med Bonhams son på trummor. Nu är nämligen Jason Bonham redan upptagen med andra projekt. Jag är nöjd att få upptäcka andra sidor av bandets medlemmar, när de är på solokvist. Även om det bara handlar om sonens musikaliska ideal. Men nåväl, plattan är bra på sitt sätt även om den inte kommer bli en kioskvältare.

Musik

100% Blaxploitation: 100 Essential Funky Tracks

Backyard Babies — THEM XX: 20th Anniversary Box

Badly Drawn Boy — It’s What I’m Thinking, Pt 1: Photographing Snowflakes

Black Country Communion — Black Country

Black Mountain — Wilderness Heart

Britta Persson — Current Affair Medium Rare & Säkert — Facit

Bryan Ferry — Olympia

Charlie Persson & Kollektivet — Lejon och lamm

Daniel Norgren — Horrifying Deatheating Bloodspider

Danko Jones — Below the Belt

Deerhunter — Halcyon Digest & The Walkmen — Lisabon

Dimmu Borgir — Abrahadabra

Ed Harcourt — Lustre

Edwyn Collins — Losing Sleep

Elton John/Leon Russell — The Union

Elvis Costello — National Ransom

Håkan Hellström — 2 steg från Paradise

Helmet — Seeing Eye Dog & Black Label Society — Order of the Black

Hion Martell — Will Cure Any Disease

James LaBrie — Static Impulse

Jasmine Kara — Blues Ain’t Nothing but a Good Woman Gone Bad & Hälsa henne att hon skall dö

Jay-Z — Dear Summer & Ice Cube — I Am the West

Jeff Beck — Emotion and Commotion; Joe Bonamassa — Black Rock & Walter Trout — Common Ground

Joe Cocker — Hard Knocks

Junip — Fields

Killing Joke — Absolute Dissent

Kiske/Somerville — Kiske/Somerville & Paul Gilbert — Fuzz Universe

Korta musikrecensioner LIX

LCD Soundsystem — This Is Happening

Manic Street Preachers — Postcard from a Young Man

Mark Ronson and The Business Intl. — Record Collection

Mavis Staples — You Are Not Alone

Monster Magnet — Mastermind

Neil Young — Le Noise; Eric Clapton — Clapton & Phil Collins — Going Back

Nirvana — The Curio Box & Soundgarden — Telephantasm

No Age — Everything in Between & Glasser — Ring

OMD — History of Modern

Ron Wood — I Feel like Playing

Sufjan Stevens — The Age of Adz

The Bear Quartet — Monty Python

The Charlatans — Who We Touch & Kings of Leon — Come Around Sundown

The Posies — Blood/Candy

Therion — Sitra Ahra

Timber Timbre — Timber Timbre & Dylan LeBlanc — Paupers Field

Toby Keith — Bullets in the Gun

Usher — Versus; Macy Gray — The Sellout; Cee-Lo Green — Stray Bullets: The Mixtape Made of Gold; John Legends & The Roots — Wake Up & Danger Mouse & Sparklehorse — Dark Night of the Soul