Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Indiepop

The Charlatans — Who We Touch @@

Kings of Leon — Come Around Sundown @@

The Charlatans — Who We Touch.Ångande och frustande sveper den eviga Manchesterrockens eviga egenhändiga Stones vidare i formen av The Charlatans. Bandet som är nästan evig överlevare sedan Stone Roses, Ride, Soup Dragons eller den numera återuppståndna Happy Mondays; försvann ur horisonten. Men ändå så är liknelsen med The Rolling Stones en sanning med modifikation. För Stenarna kan faktiskt göra bra ifrån sig hela tiden eller åtminstone då och då. Medan The Charlatans snarare förbrukade alla sina resurser och slutade göra bra musik för säkert femton år sedan. Visst är sångaren Tim Burgess fortfarande en bra sångare men skivorna har sedan länge sedan tappat form eller blivit intetsägande tomma ekon från 90-talets gungande indiescen. Då vid debuten 1990 som älskade jag monsterhiten "The Only One I Know" som med sitt popiga funkiga driv verkligen gav sin tendens av att mixa dans och rock – 90-talets bästa hybridform. Debutskivan ”Some Friendly”, ”Between 10th And 11th”, ”Up To Our Hips”, “The Charlatans UK” och jag vill lägga in att till och med skivan “Tellin’ Stories fungerar delvis. Jag tror att bandet tappade kraft när den ytterst estetiska organisten Rob Collins död 1996 slog undan en del av själen i bandet. sedan dess har det bara blivit en likgiltig grupp med ordinära trista skivor. Tegelvägg och murbruk är vad som händer inom The Charlatans musikaliska bygge. Nya plattan uppvisar enbart trötthetstecken. Bandet har liksom gjort sitt tror jag. Nya skivan motverkar knappast det fenomenet. Plattan landar men dör snabbt ut. Lågan har släcks och bandet stängt ned butiken för gott verkar det som.

Kings of Leon — Come Around Sundown.Kings Of Leon brukade bli kallat för söderns svar på The Strokes men var något unikt eget band på de två första albumen åtminstone. Tidskriften Sonic hade en hel artikel för flera år sedan med Kings Of Leon och man kunde följa de fyra unga långhåriga killar som såg ut att spela psykedelisk rock av The Warlocks kaliber, fast man kunde också tro att Lynard Skynard, The Allman Brothers eller Blackfoot hade fått sina arvtagare. Men det blev rock med pop i botten och fina utmejslade sånger som orkar ta fram andra söderbilder. Då blev jag glad i hågen: Men så gick tiden och efter två album verkade maskineriet ha fastnat någonstans. Jag lyssnade och försökte tro på bandet. Men nya albumet fick mig knappast att fortsätta orka bry mig om bandet. Trots en bra intervju i musikmagasinet Uncut där Kings Of Leon berättar om sin karriär och berättar om sitt liv som band. Välutvecklande intervju. Därför tänkte jag att nya albumet kunde få konsekvenser jag inte hade räknat med på länge. En storslagen platta hade jag väntat mig. Fast det tidigare jordnära organiska musiken med The Band i referensramen försvinner snabbt. Nu får vi lite U2 och The Killers i istället. Då tappar jag redan räkningen och låter bandet bli drabbat av ogillande istället. Kings Of Leon var som sagt var bättre förr.

Musik

100% Blaxploitation: 100 Essential Funky Tracks

Backyard Babies — THEM XX: 20th Anniversary Box

Badly Drawn Boy — It’s What I’m Thinking, Pt 1: Photographing Snowflakes

Black Country Communion — Black Country

Black Mountain — Wilderness Heart

Britta Persson — Current Affair Medium Rare & Säkert — Facit

Bryan Ferry — Olympia

Charlie Persson & Kollektivet — Lejon och lamm

Daniel Norgren — Horrifying Deatheating Bloodspider

Danko Jones — Below the Belt

Deerhunter — Halcyon Digest & The Walkmen — Lisabon

Dimmu Borgir — Abrahadabra

Ed Harcourt — Lustre

Edwyn Collins — Losing Sleep

Elton John/Leon Russell — The Union

Elvis Costello — National Ransom

Håkan Hellström — 2 steg från Paradise

Helmet — Seeing Eye Dog & Black Label Society — Order of the Black

Hion Martell — Will Cure Any Disease

James LaBrie — Static Impulse

Jasmine Kara — Blues Ain’t Nothing but a Good Woman Gone Bad & Hälsa henne att hon skall dö

Jay-Z — Dear Summer & Ice Cube — I Am the West

Jeff Beck — Emotion and Commotion; Joe Bonamassa — Black Rock & Walter Trout — Common Ground

Joe Cocker — Hard Knocks

Junip — Fields

Killing Joke — Absolute Dissent

Kiske/Somerville — Kiske/Somerville & Paul Gilbert — Fuzz Universe

Korta musikrecensioner LIX

LCD Soundsystem — This Is Happening

Manic Street Preachers — Postcard from a Young Man

Mark Ronson and The Business Intl. — Record Collection

Mavis Staples — You Are Not Alone

Monster Magnet — Mastermind

Neil Young — Le Noise; Eric Clapton — Clapton & Phil Collins — Going Back

Nirvana — The Curio Box & Soundgarden — Telephantasm

No Age — Everything in Between & Glasser — Ring

OMD — History of Modern

Ron Wood — I Feel like Playing

Sufjan Stevens — The Age of Adz

The Bear Quartet — Monty Python

The Charlatans — Who We Touch & Kings of Leon — Come Around Sundown

The Posies — Blood/Candy

Therion — Sitra Ahra

Timber Timbre — Timber Timbre & Dylan LeBlanc — Paupers Field

Toby Keith — Bullets in the Gun

Usher — Versus; Macy Gray — The Sellout; Cee-Lo Green — Stray Bullets: The Mixtape Made of Gold; John Legends & The Roots — Wake Up & Danger Mouse & Sparklehorse — Dark Night of the Soul