Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Soul/pop

Usher — Versus @@

Macy Gray — The Sellout @@@

Cee-Lo Green — Stray Bullets: The Mixtape Made of Gold @@@

John Legends & The Roots — Wake Up @@@

Danger Mouse & Sparklehorse — Dark Night of the Soul @@@

Soulmusiken har en varm och andlig sida som man nästan bara kan säga att den svarta soulen har inom sig. Musiken bygger upp sköna och ibland till och med sådär mysiga vackra liksom nästan dödliga sånger som tar ut varandra. Det är oftast den klassiska soulen som skapar en specifik känsla evig kärlek eller storartade sånger om misär, sorg och svartsjuka som kan härbärgeras inom begreppet kärlek. För mig förvandlas soulen till en dramatisk utflykt till det typiska vi kan kalla för mänskliga egenskaper. Kärlekstemat är oftast så mycket bättre inom den klassiska soulen från framförallt 60-talet slut och får sin slutgiltiga magiska form på 70-talet. Jag skulle inte vilja eller klara mig utan att få höra vacker svart soulmusik lysa upp mitt liv. Soulmusik har nästan samma betydelse som kvinnor har i mitt liv. Men bara nästan. Men ändå är soulmusiken själva livet vi skall leva. Nu har vi fått uppleva den mera fantasilösa moderna rn’b ta över med sina relativa tröttsamma vandringar med rapinslag, mitt i låtarna som de oftast väldigt sexiga sångerskorna sjunger på ett mera uniformerad mekaniskt sätt.

Däremot tycker jag att neosoulen som började komma fram på 90-talet är mera min stil. För den rnb som idag existerar har ingenting med den gamla rhythm and bluesen att göra. Jag har lyssnat på fem aktuella album som utkommit under året.

Usher — Versus.Usher är en kille som haft flera erkända producenter bakom sig på sina album. Först ut var den ständigt närvarande Sean ”Puffy” Combs som höll i Ushers trådar och gav liv åt det första albumet. Jag lyssnar på nya albumet som är lite för planlöst markerande. Låtarna är sega och Usher har en sådan trist idé om att vocoder är roligt att förvränga rösten i. Det gör nya albumet menlöst och alltför utstuderade och framförallt kör nu nästan varenda artist med en röstförvrängare. Usher och Akron är sämst på att förvandla vocodern till något eget och roligt. Usher når inte fram till mig. Tveksam soul som saknar finess och skönhet. Jag tänker mig en mera vacker soul som Al Green, Donna Hathaway, Marvin Gaye, Stevie Wonder eller odödliga Curtis Mayfield spelar och sjunger. Macy Gray — The Sellout.Där lyckats mest Usher tävla med redan trötta uttjatade rnb-hits som jag redan sedan länge sedan lagt undan för alltid. Ushers nya album lyssnar jag till slut nästan förstrött på medan jag läser Joyce Carol Oates senaste roman. Vill jag uppleva bra neosoul så är till exempel Macy Gray och John Legends med The Roots bättre val. Macy Gray har alltid varit pålitlig soulsångerska som lugnt kan tävla med Jill Scott om att ge oss bra modern soul. Men med en mera klassisk inramning från sådant vi redan känner till. Jag vill har precis sådant som kan föra in musiken in i en andligare dimension. Visserligen blir det inte så fullt ut hos Macy Gray, fast nästan lyckats hon. John Legend som haft en liten tristare utveckling, hamnar rätt då han tillsammans med The Roots samarbetar med musik som kan sägas ha det där solidariska och sociala samvetet som klassisk soul framträdde med i flera ögonblick. Precis efter Barack Obamas vinst i valet så kom idén att göra en skiva med mera smått politiskt budskap. Med låtar av Bill Withers eller Curt Mayfield i högsättet. The Roots som är en av de bästa grupperna inom funkiga soulmusiken med cool rap i botten spelar bra bakom John Legends, som sjunger bra och gör bra musik igen. Fast även Common, Melanie Fion och CL Smooth gästspelar bakom John Legends bedårande pianospel. Musiken har en varm soulig känsla som leder till just Curtis Mayfield ,Marvin Gaye och Teddy Pendergrass-liknande bravurnummer. Då dyrkar jag nästan hela skivan Men det är kanske lite för mycket backspegelåskådande musik som räds att plocka fram något eget i förhållande till förebilderna. Fast skivan är ändå underhållande och fin att lyssna på.

Cee-Lo Green — Stray Bullets: The Mixtape Made of Gold.Gnarls Barkley-duon finns också med på´två olika plattor. Raparen Cee-Lo Green som slog igenom via Goodie Mob och bildade duon Gnarls Barley tillsammans med indieraparen och indierockande producenten Danger Mouse. Cee-Lo Green är en godmodig man som starkt påminner om Fats Domino. Men hans soloalbum är ett tryggt exempel på bra och fin musik som kräver sin man. hans album fungerar bra och har en fin ton rakt igenom hela skivan. En ton som väntar och befriar våra sinne med just utvidgande musikaliska anrättningar. Den här skivan kom ut strax före sommaren, men det är först nu som jag lyssnar på den och den är helt okej. Danger Mouse & Sparklehorse — Dark Night of the Soul.Mera spännande när Danger Mouse som producerat alltifrån Broken Social Scene och The Hives har även producerat den numera avlidna Mark Linkous band Sparklehorse tidigare på en skiva. Nu finns detta omtalade album där Mark Linkous ville göra ett konstnärligt album med sånger baserade på filmaren David Lynchs fotografier. Mark och Danger Mouse plockade in Iggy Pop, The Flaming Lips, Jason Lytle från nedlagda Grandaddy eller Francis Black från gamla Pixies, ingick i samarbetet. En gammal idé som fick liv tack vare Danger Mouse. Men tragiskt var att Mark Linkous och en annan deltagare i skivans tillkomst, Vic Chesnutt avled under olika omständigheter. Nu kan man säga att skivan kom ut postumt och blev en sorts tribut till de båda artisterna. En bra och fint album som jag lyssnar på med stort nöje.

Se även Cee-Lo Green — The Lady Killer

Musik

100% Blaxploitation: 100 Essential Funky Tracks

Backyard Babies — THEM XX: 20th Anniversary Box

Badly Drawn Boy — It’s What I’m Thinking, Pt 1: Photographing Snowflakes

Black Country Communion — Black Country

Black Mountain — Wilderness Heart

Britta Persson — Current Affair Medium Rare & Säkert — Facit

Bryan Ferry — Olympia

Charlie Persson & Kollektivet — Lejon och lamm

Daniel Norgren — Horrifying Deatheating Bloodspider

Danko Jones — Below the Belt

Deerhunter — Halcyon Digest & The Walkmen — Lisabon

Dimmu Borgir — Abrahadabra

Ed Harcourt — Lustre

Edwyn Collins — Losing Sleep

Elton John/Leon Russell — The Union

Elvis Costello — National Ransom

Håkan Hellström — 2 steg från Paradise

Helmet — Seeing Eye Dog & Black Label Society — Order of the Black

Hion Martell — Will Cure Any Disease

James LaBrie — Static Impulse

Jasmine Kara — Blues Ain’t Nothing but a Good Woman Gone Bad & Hälsa henne att hon skall dö

Jay-Z — Dear Summer & Ice Cube — I Am the West

Jeff Beck — Emotion and Commotion; Joe Bonamassa — Black Rock & Walter Trout — Common Ground

Joe Cocker — Hard Knocks

Junip — Fields

Killing Joke — Absolute Dissent

Kiske/Somerville — Kiske/Somerville & Paul Gilbert — Fuzz Universe

Korta musikrecensioner LIX

LCD Soundsystem — This Is Happening

Manic Street Preachers — Postcard from a Young Man

Mark Ronson and The Business Intl. — Record Collection

Mavis Staples — You Are Not Alone

Monster Magnet — Mastermind

Neil Young — Le Noise; Eric Clapton — Clapton & Phil Collins — Going Back

Nirvana — The Curio Box & Soundgarden — Telephantasm

No Age — Everything in Between & Glasser — Ring

OMD — History of Modern

Ron Wood — I Feel like Playing

Sufjan Stevens — The Age of Adz

The Bear Quartet — Monty Python

The Charlatans — Who We Touch & Kings of Leon — Come Around Sundown

The Posies — Blood/Candy

Therion — Sitra Ahra

Timber Timbre — Timber Timbre & Dylan LeBlanc — Paupers Field

Toby Keith — Bullets in the Gun

Usher — Versus; Macy Gray — The Sellout; Cee-Lo Green — Stray Bullets: The Mixtape Made of Gold; John Legends & The Roots — Wake Up & Danger Mouse & Sparklehorse — Dark Night of the Soul