Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

2011 års nya artiklars länkar har denna bakgrundsfärg. (2011-01-xx)

Nyaste artiklarnas länkar har denna bakgrundsfärg.

Nyare artiklars länkar har denna bakgrundsfärg.

Nya artiklars länkar har denna bakgrundsfärg.

Glöm inte bort att Blaskan nu finns på Facebook

God fortsättning önskar Blaskan.

Blaskan #10, 11 & 12 2010 samt #1 2011

Avledare

Stefan Hammarén — S:törsta Skarabéeboken

Serie Alfa h:ström — Text & kultur

Att läsa texten och förstå språket är en transformation där språket är i sitt get universum och existerar där för att skapa stor konst. En konst som blir en text som man måste dekonstruera för att kunna avkoda den bärande berättarstrukturen som bokens text innehåller. I en postmodern mening så frilägger jag texten och skapar ett nytt sammanhang där jag kan lättare förstå språket. Det blir som när Derrida eller Levi Strauss med sina språkliga teorier försökte skapa ett nytt sammanhang åt de största berättelserna vi förfogar över i Europa. Men jag gör detsamma med textingenjören, ordkonstruktören och tillika mångårig medarbetare i vår webbtidning – Stefan Hammaréns nya bok. Den är en vis bok och har en vibrerande blandning av en röd tråd som jag måste vaska fram för att riktigt kunna sjunka in i för att läsa den rakt av och en gnistrande skön bildande stomme där skalbaggen fyller ett behov att gestaltas av fina säkra bilder. Boken får mig tänka på en gång när Dagens Nyheter på 80-talet publicerade en sidoskrift som extra tidning med boktips inför julen. Det kan ha varit 1988 eller 89. det spelar kanske mindre roll vilket exakt år det var – men poängen skall vara att det fanns en recension av Torsten Ekbom om en bok som hette tror jag, Skalbaggarnas kulturhistoria av Nils Erik Landell, som jag osökt kom att tänka på när det gäller Stefan Hammarén nya verk. Boken som i språket är en icke linjär berättelse om händelser som jag måste noggrant närläsa för att följa med i för att hinna och se alla detaljer som boken verkligen innehåller. Jag vill påstå att det här är Stefan Hammaréns bästa bok hittills. Mäktig, omfångsrik dynamisk och roliga att läsa. Jag älskar också bokens omslag. Surrealistisk och nyskapande precis som jag tycker att Stefan Hammaréns egna texter är. Omlsag och text stämmer väl överens och passar in i varandra på ett sätt som övertygar mig att det är en av årets mest intressantas böcker jag läst i år. En välskriven och snygg bok.


Don VanVliet/Captain Beefheart 1941–2010

Captain Beefheart.Med stor sorg försvinner en artist som precis som vännen Frank Zappa skapade en egensinnig rockmusik och vandrar liksom Captain Beefheart själv, mellan musik och konst. Han och hans band Magic Band debuterade med skivan ”Trout Mask Replika” vilket Frank Zappa producerade. Efter det så kom det ut märkliga rika dynamiska album från Captain Beefheart och hans Magic Band. Men även konsten kom in i bilden. Konstnären och filmregissören Julian Schnabel och galleristen Michael Werner övertalade, inspirerade Captain Beefheart till att börja med bildkonsten. Han lämnade musiken redan 1982. Jag själv hade säkert sju eller åtta album med honom. Jag älskar Captain Beefheart och kommer sakna honom.


Rune Edvin Gnestadius, känd som Gnesta-Kalle, född Karlsson 29 september 1927 i Frustuna församling, Gnesta kommun, död 18 december 2010, var en svensk radio- och TV-producent, programledare, dragspelare och kapellmästare.

Här kommer min hyllning till en stor folkkär artist och radiopersonlighet.

Jag jobbade som konduktör på Gnesta pendeln under många år, och träffade Gnesta-Kalle lite då och då när han skulle åka till Stockholm och jobba. En gång frågade han mig om jag kunde vara med i ett radioprogram som skulle sändas i samband med ett jubileum i Gnesta. Jag svarade – om jag jobbar nere i Gnesta så ställer jag gärna upp på en intervju, men det visade sig tyvärr att jag jobbade på andra ställen just den dagen. Efter det så pratade vi ofta om pendeltågen och även andra saker förstås. För det mesta när han såg att det var jag som jobbade så ville han alltid växla några ord.

Gnesta-Kalle åkte gärna pendeltåget in till Stockholm, han tyckte att tåget var viktigt för Gnesta och att pendeltåget var viktigt för samhället.

Blaskan sörjer, och våra tankar går till Gnestadius familj.


Stöd Wikileaks

En klappjakt på Wikileaks och en av dess främsta talesmän Julian Assange har mer eller mindre inletts i Europa och USA. Demokratiska stater vill stänga ned och förhindra att flera andra så kallade hemliga dokument från stängda och hemliga arkiv på våra departement förhindras spridas ut till offentligheten. Det är ett rent hyckleri att demokratiska stater med nöje vill förhindra information spridas och därmed bryta mot fria ordets legitimitet och sedan kritisera andra länder för att göra exakt samma sak. Om de demokratiska staterna lyckats med att stänga ned Wikileaks så innebär det i praktiken att ingen demokratisk stat någonsin kan påstå att de vill kritisera diktaturer från att stänga ned vad de regimer anser vara misshagliga sajter. Dubbelmoralen borde förhindra sådant tyckande från den hycklande fria världen. Kina, Iran med flera stater tackar den fria världen för ett sådant beteende, att ena stunden stänga ned ”jobbiga sajter som kritiserar och publicerar material som ingen regim vill skall komma fram och sedan säga i andra stund kritisera andra stater för att stoppa det fria ordets flöde. Lyckats man stänga ned Wikileaks och därmed slå ett slag mot det fria ordet. Då påstår jag att ingen stat från den fria världen någonsin kan kritisera andra länder för likvärdiga aktioner mot sajter som kritiserar diktaturer. Man binder ris åt sin egen bak. Det var helt rätt av Wikileaks att publicera dessa dokument och låta världen få ta del av dem. Visst skulle man önska att det fanns dokument från slutna diktaturer eller auktoritära stater att publicera och ta del av. Men det är förmodligen svårare i nuläget. men det är inget argument mot Wikileaks arbete. Jag ser det som en av världens viktigaste sajter. Därför måste man med kraft försvara Wikileaks rätt att existera precis som man försvarade Lars Wilks rätt att skriva och teckna vad han vill.

Det är vad det fria ordet är värd och vad vi måste uppoffra för att försvara den fria ordets egenrätt och existens.

En annan fråga i fallet handlar om Julian Assange som tillhör Wikileaks styrelse – han är anklagad för våldtäkt. När det gäller den frågan kommer jag inte beakta den här då den tillhör en annan frågeställning. Om han är skyldig eller ej till den vedervärdiga handling eller ej får rättväsendet sköta. För är han skyldig då får han ta sitt straff. När det gäller våldtäkt mot kvinnor är jag inte nådig i mitt fördömande av Julian Assanges eventuella skuld. Men det får åklagarna sköta.

Mitt enda ärende är för tillfället: Bekämpa hetsjakten mot Wikileaks. Stöd den sajten.


PRESSMEDDELANDE Stockholm den 5 oktober 2010

iodine Jupiter

OM CENSUREN AV FUCK AROUND THE CLOCK PÅ YOUTUBE

Vill Youtube likt Sverigedemokraterna avveckla all kultur som provocerar? Är konst som chockerar, upprör och väcker reaktioner dålig? Det ekar 30-talsnazism och stalinism. Identiteten ska vara anpassad.

VAR GÅR GRÄNSEN FÖR YOU?

Satiren där USA sätter på Sverige väckte sånt jubel att Youtube kände sig nödgade att censurera den långa versionen av F**k around the clock. Kroppssminkande bakdelar målade som flaggor blev för otäckt.

Kulturföreningen Hororna Från Helvetet har vinnlagt sig om att göra en film som innehållsmässigt inte kan liktydas med pornografi i den traditionella bemärkelsen. Föreningen har gjort en konstfilm. Grundscenen, är likt bokomslaget med samma titel, två kroppssminkande bakdelar målade som den svenska och amerikanska flaggan. De fingerar samlag på samma sätt som i som i vilken Hollywood-producerad rom-kom som helst. Inga könsorgan syns.

Ingenting händer mer än att två ytor för kroppskonst rör sig mot varandra. Texten som sjungs till uppenbart fiktiv sex är: ”The national rape of Sweden, America gives you freedom” Parallellt med grundscenen utövar två tjejer maktspel med en strap-on. Fullt påklädda. Flickorna fungerar som personlig markering av förehållandet mellan USA och Sverige, relationen mellan två individer, två länder. Explicit visas ingenting sexuellt. Otaliga filmer på Youtube är mycket grövre.

Vad handlar då den här censureringen om? Är det en fråga om politisk censur? Eller är det bara den erotiska fantasin hos censorn som skenat iväg? När började man stämpla suggestion som provokation?

Sex i sig är idag knappast tabu. Sexuella antydningar syns överallt, hela tiden, dygnet runt. I reklam, på nätet, i daglig massmedia. Vår tillvaro är översexualiserad. Samtidigt blir den mediala intoleransen mot nytänkande uttrycksformer allt tydligare. Fackindelningen har blivit allt viktigare. Ramen för vad som tillåts sägas blir allt snävare. Likformighet premieras storskaligt. Är censuren till för att försvaga uttryck som ifrågasätter samhälleliga värdehierarkier? Utifrån detta förhållningssätt blir Youtubes borttagande av videon Fuck around the clock helt naturligt.

Det mesta av den konst som idag exponeras är tråkig – förutsägbar. Levande uttryck som söker det oväntade osynliggörs. Konstnärliga former som berör något djupare än det slentrianmässiga bruset förringas. Uttrycksfrihet, rätten till egna åsikter och frihet verkar numera vara urvattnade, nästan tomma begrepp. Den konst som skapar osäkerhet bortom definierbar tillhörighet förkastas, censureras. Filmen Fuck around the clock får folk att skratta och inse hur saker hänger ihop. Det är väl det som är problemet?

iodine Jupiter, poet, dramatiker

iodine Jupiter utkom i våras med satirboken Fuck around the clock. Den handlar i huvudsak om tillståndet i Sverige.

Kontakt: kulturhfh@hotmail.com


Martin Ljung är död!

Blaskans redaktion är djup av sorg när vi förlorade den store giganten Martin Ljung som nyligen gick bort. Martin Ljung blev en klassiker som framförallt fanns med i Povel Ramels alla Knäpp upp-revyer och spelade med i Povel Ramels olika filmer. Skivor, filmer och tv-inslag förgyllde oss på redaktionen under våra uppväxtår. Martin Ljung präglade humorn för många generationer. Blaskan växte mer eller mindre upp med den ständigt närvarande Martin Ljung.


Gentlemannen och dandyn Tony Curtis är död 1925–2010

Tony Curtis.Jag älskade hans medverkan i den mest coola serie som jag såg på tv under 70-talet och de reprisomgångar serien ”The Persuaders” eller ”Snobbar som jobbar” som serien fick heta efter den svenska översättningen. Jag älskade bara att se inledningen med den lysande John Barrys ledmotiv. Då kunde man i låten få bilder på hur Tony Curtis karaktär växte upp i enklare förhållanden för att kämpa upp sig till att bli en mångmiljonär medan Roger Moore växte upp som engelsk aristokrat. De båda möts i en medelhavsmiljö – jag tror att det var i Monaco. Tony Curtis.Bara den serien och långfilmen ”I hetaste laget” där Jack Lemmon och Marilyn Monroe medverkade, är mina största minnen av Tony Curtis. Naturligtvis har jag sett honom i andra filmer och tv-serier sedan dess. Hans många flickvänner och sex fruar talar sin sak om hans kvinnotycke och kvinnornas tycke gällande honom själv. Hans mest kända äktenskap är den med Janet Leigh och deras gemensamma dotter, tidiga skräckdrottningen Jamie Lee Curtis. Vi på Blaskan sörjer givetvis en sådan stor artist och skådespelare som gav oss så mycket nöje i tillvaron. Vår tribut till Tony Curtis:


Blaskanredaktionen presenterar aktuella videoinslag från nya spännande akter:

The Pendulum Swings Again on Vimeo

Lars and The Hands of Light - Me Me Me (Official) on Vimeo

Beta Satan - 666 (Official) on Vimeo


Jerry Lee Lewis — Mean Old Man @@@@

Jerry Lee Lewis.“Last Man Standing” kunde verkligen vara just den sista mannen som står upp – åtminstone en veteran som har fyllt 75 år och är bland de få levande legenderna kvar från Sam Phillips skivbolag Sun Records. Chucken finns kvar i levande livet. Men Jerry Lee Lewis förra skiva ”Last Man Standing” var verkligen bra men kanske lite överbelastad av gästartister, samma gäng som uppträder på nya skivan med vissa undantag. Då skivan kom ut tyckte jag om den medan Mr. Snaggus i redaktionen hellre ville höra hans gamla låtar eftersom de var klart bättre än senaste plattans sånger. Det var också så att kritiken tyckte att många gästartister mest var ivägen för skivans komplexa låtar skulle orka nå fram till lyssnaren. Visst kan ett sådant skäl vara tillräcklig för att tvivla att alldeles för många gästartister kan skymma bilden av en stor artist. Men samtidigt ville alla vara med hylla rockens vildaste rockmusiker genom tiderna genom att medverka på skivan. Jag menar kan hip hop-artister plocka in rapmusikens elit på sina album, så kan Jerry Lee Lewis göra detsamma. Bristerna är nu nästan borta och nya skivan är egentligen hur bra som helst. Gammal är bäst och mest skicklig på att hantera övergången mellan rock och country. The Rolling Stones, John Fogerty, Solmon Burke, Merle Haggard med flera, samma laguppställning sedan förra skivan ”Last Man Standing.”

Jerry Lee Lewis — Mean Old Man.Nya albumet innehåller låtar som Jerry Lee Lewis tolkar sanslöst bra och utan att missa någonting. Säker och bra rockmusik från den sista legenden från femtiotalets rockvärld. Skivan bör alla musikälskare verkligen ta itu att lyssna på för du missar det verkliga fräcka och spännande utsläppet i år. traditionell och konservativ rockmusik, absolut, men så nödvändig att lyssna på. Man får återigen höra något gammalt genuint igen. Ungefär som när John Fogerty bjuder upp på dans. För någon månad sedan satt delar av redaktionen hemma hos mig för att bland annat titta på gamla inslag från konsertupptagningar med Jerry Lee Lewis. Då kan man förstå vilken gigant mannen är och när han släpper ett album bör man genast vara där och lyssna på honom.


Poesi

Blaskan publicerar tre dikter från en närstående vän till redaktionen. Damen i fråga kallar sig Areto.

Mina ord

Som i ringdans de skall hoppa
mina ord

Mina lekkamrater

Ingen regel dem kan stoppa
Ingen alls

på denna jord.

Till min skapare

Det eleganta benvita pappret vilar förväntasfullt på bordsskivan.
Jag tar din hand.
Placerar vördnadsfullt gåspennan mellan dina fingrar.

Den graciösa blåsvartglimmande udden närmar sig, i takt med din avsikt.

Bläckdroppen är medvetandet.

Varsågod
Börja skapa.

Skapa den kvinna, vars närvaro du så ofta önskar.
Skapa mig min vän.
Tro mig, jag längtar!
Men minns detta
Du kan aldrig ångra.

En kopp kaffe

Du har mig i din hand.

Följsamt och villigt glider jag så ner i kvarnskålen
I sällskap av hundratalet läckra små negresser.

Motorn dånar
Knivarna viner.

Jag låter mig malas till mikroskopisk storlek.
Ju mindre, desto mer.

En kopp till dig min vän, varsågod.

Det är dock inte mig du dricker.
Mig andas du in.
Jag är den mustiga doften som når dina näsborrar.

Jag tar mig in i ditt sinnligaste,
I ditt mörkaste.
In i ditt hemligaste.

Vad vore smaken utan doften?
Smak ebbar ut.
Doft har ett evigt liv.
På insidan vill jag placera mig.
På insidan.

Som ett hölje till för att blotta, inte att dölja.

Inifrån och ut.

Mr. Snaggus | Dr. Indie | Dr. Rock | Dr. Da Capo
Susanna Varis | Stefan Hammarén


Blaskan beräknas utkomma den första måndagen i månaden.
Skicka era artiklar senast lördagen veckan innan, tack!
Bidragen adresseras lämpligen till Redaktionen

Musik

100% Blaxploitation: 100 Essential Funky Tracks

Backyard Babies — THEM XX: 20th Anniversary Box

Badly Drawn Boy — It’s What I’m Thinking, Pt 1: Photographing Snowflakes

Black Country Communion — Black Country

Black Mountain — Wilderness Heart

Britta Persson — Current Affair Medium Rare & Säkert — Facit

Bryan Ferry — Olympia

Charlie Persson & Kollektivet — Lejon och lamm

Daniel Norgren — Horrifying Deatheating Bloodspider

Danko Jones — Below the Belt

Deerhunter — Halcyon Digest & The Walkmen — Lisabon

Dimmu Borgir — Abrahadabra

Ed Harcourt — Lustre

Edwyn Collins — Losing Sleep

Elton John/Leon Russell — The Union

Elvis Costello — National Ransom

Håkan Hellström — 2 steg från Paradise

Helmet — Seeing Eye Dog & Black Label Society — Order of the Black

Hion Martell — Will Cure Any Disease

James LaBrie — Static Impulse

Jasmine Kara — Blues Ain’t Nothing but a Good Woman Gone Bad & Hälsa henne att hon skall dö

Jay-Z — Dear Summer & Ice Cube — I Am the West

Jeff Beck — Emotion and Commotion; Joe Bonamassa — Black Rock & Walter Trout — Common Ground

Joe Cocker — Hard Knocks

Junip — Fields

Killing Joke — Absolute Dissent

Kiske/Somerville — Kiske/Somerville & Paul Gilbert — Fuzz Universe

Korta musikrecensioner LIX

LCD Soundsystem — This Is Happening

Manic Street Preachers — Postcard from a Young Man

Mark Ronson and The Business Intl. — Record Collection

Mavis Staples — You Are Not Alone

Monster Magnet — Mastermind

Neil Young — Le Noise; Eric Clapton — Clapton & Phil Collins — Going Back

Nirvana — The Curio Box & Soundgarden — Telephantasm

No Age — Everything in Between & Glasser — Ring

OMD — History of Modern

Ron Wood — I Feel like Playing

Sufjan Stevens — The Age of Adz

The Bear Quartet — Monty Python

The Charlatans — Who We Touch & Kings of Leon — Come Around Sundown

The Posies — Blood/Candy

Therion — Sitra Ahra

Timber Timbre — Timber Timbre & Dylan LeBlanc — Paupers Field

Toby Keith — Bullets in the Gun

Usher — Versus; Macy Gray — The Sellout; Cee-Lo Green — Stray Bullets: The Mixtape Made of Gold; John Legends & The Roots — Wake Up & Danger Mouse & Sparklehorse — Dark Night of the Soul