Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Debatt

Dödgrävande journalister i tågbranschens utmarker

Onsdagen den 20 april i år sände SVT Uppdrag Granskning, som denna gång tog sig an tågbranschen. Slutsatsen i stort blev att avregleringen hade inneburit att de privata aktörerna som övertagit delar av järnvägstrafiken och servicen, hade brutit mot säkerhetsregler och skurit ner på underhåll och därmed orsakat den svenska tågkrisen. Dagarna efter hyllades programmet av storheter inom svensk journalistik som t ex Åsa Linderborg på Aftonbladet. Grunden till denna oförblommade hyllning grundade sig i det ”gedigna journalistiska arbete” som låg till grund för slutsatserna.

Själv vill jag med denna artikel visa att det var precis tvärtom. Detta var ett av de mest tendentiösa och miserabla journalistiska arbeten som detta land hittills har sett. Den bakomliggande agendan till detta fuskjobb är än mer skrämmande. Jag kommer i denna artikel att hävda, att Uppdrag Granskning hade en dold agenda som syftade till att vända opinionen tillbaka till ett återförstatligande av järnvägsbranschen med hjälp av tveksamma och ibland helt lögnaktiga exempel. Anledningen till detta påstående från min sida, är att programmet gav på handen flera alternativa förklaringar som aldrig följdes upp. Med andra ord ett gravt journalistiskt misstag, eller var det medvetet? Följ med på en rundvandring i den hårresande värld som kallas svensk journalistik.

Den elfte april i år fick Ulf Adelsohn lämna det styrelseordförandejobb inom SJ som han hade haft de senaste 10 åren. Att han kritiserat regeringen Reinfeldt för deras järnvägspolitiska linje och att bristerna i denna skulle drabba SJ i synnerhet var en av orsakerna. Konkurrensen på de lönsamma sträckorna Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö skulle avmonopoliseras och därmed skulle SJ förlora en lönsam kassako. Klart som attan att han var förbannad över beslutet och i synnerhet att hans egen fru måste ha varit införstådd med beslutet. Ett perfekt offer för Janne Josefssonissar med andra ord där de hårdare orden med all självklarhet skulle komma fram. Och döm därför om min ickeförvåning när därför programmet börjar med en bredsida från inte bara den politiskt färgade journalisten, utan också från en meningsfrände som nu får ventilera sin besvikelse.

Att Ulf Adelsohn inte längre hade regeringens förtroende eller att en hotande jävssituation skulle kunna uppstå mellan statsrådet äkta frun och honom nämndes inte ens utan gicks helt förbi.

Sedan börjar själva reportaget där det mycket riktigt påpekas att sosseregering efter sosseregering konsekvent har nermonterat hela järnvägstrafiken med allt mindre anslag under hela nittiotalet. Men var fanns uppföljningen om konsekvenserna av denna nermontering? Var fanns slutsatsen om att dessa åtgärder har lagt grunden till dagens situation som alltså sossarna får skriva på sitt skamkonto? Återigen följs inte den ledtråden upp. Inga ex-ministrar ställs till svars, istället får vi hålla till godo med Björn Rosengren som får några lagom snälla frågor. Han är ju sosse för böveln.

Samma linje när en av tragikverkets, förlåt trafikverkets, underhållsmannar intervjuas och denne påpekar just bristen på underhåll som en av bovarna i den svenska järnvägstragedin. Han berättar om hur allt färre måste göra allt mer jobb samtidigt som cheferna på kontoren blir allt fler. Att mannen och hans kamrater är fackföreningsrepresentanter för fackförbundet SEKO nämns visserligen, men vad som däremot inte omnämns är att samma fackförbund har en järnvägspolitisk agenda som går ut på återförstatliga hela järnvägsbranschen. Detta gick att läsa i den lilla pamflett ”Järnvägspolitiken 2.0” som gick ut till medlemmarna för fyra år sedan. Man får alltså intrycket att dessa sansade herrar är initierade, kloka och insatta i frågan när de i själva verket skulle kunna ha en alternativ politisk agenda som inte skulle gynna avregleringen. Samma pravdametodik används när man för att förstärka denna tes intervjuar SEKO:s ansvarige för järnvägsfrågor och som drar samma slutsatser. Avregleringen har inneburit ett förskjutande av säkerhetsfrågor från trafikverket till den enskilde entreprenören och att dessa har litet eller inget intresse av att upprätthålla denna. Allt man är intresserad enligt denne sympatiske och trevlige fackföreningsman är vinsten. Återigen, ett företags syfte är att göra vinst, gör man inte detta har man inte heller gjort sitt jobb. Trafikverket ska bevaka att vinst inte ställs mot säkerhet men vad händer om denna kontrollinstans inte fungerar? Diskussionen och den röda tråden följs som alltid inte ens upp. Att fackföreningsmannen är part i målet med en politisk agenda följs inte heller det upp.

I denna del av reportaget serveras ytterligare två ledtrådar till på ett silverfat. En där samma tes som förut drivs där just 90-talets besparingar skulle vara boven i dramat. Ytterligare en tes framkommer när allt fler chefer-tesen framförs. Skulle det kunna vara så att skattebetalarnas pengar i allt högre grad går till feta katter som smörjer kråset med imbecilla utredningar som ändå inte leder någonstans, och de som faktiskt ska utföra vad som måste utföras blir allt färre? I så fall skulle ju detta kunna indikera ett systemfel på tragikverket men som vanligt följs inte heller detta upp.

Istället tar programmet precis den vändningen man kan förvänta sig när Janne Josefsson är inblandad. Det är de privata aktörerna som gått in som underentrepenörer som brister och därmed är felet deras. För i den för alla rättrogna pravdajournalisternas socialiststat är det ju alltid den lede kapitalisten och hans anhang som bär skulden. Nu börjar själva reportagets huvuddel där denna tes drivs. Också SJ bakas ihop i samma paket för det är ju gud förbjude numer ett aktiebolag ägt av staten och också detta har lett till en hel del oegentligheter enligt programmakarna. Lögner och villfarelser till det svenska folket det är vad SJ:s nya roll har inneburit och man börjar storstilat.

Den 30 november 2010 rev ett x 2000 tåg en kontaktledning det vill säga den ledning som förser tåget med ström. Utan denna fungerar tåget en halvtimme ungefär på batteri och därefter lägger allt av. Tåget stod alltså utan ström och därmed utan värme i vinterkylan. Snabbt blev tåget nedkylt och outhärdligt att vistas i vilket ivrigt påpekas i reportaget. Ombord på tåget råkade riksdagskvinnan Karin Svensson-Smith, numer mp och före detta v-märkt, befinna sig och hon fick uttala sig om dels olycksförloppet och också om diskussionerna mellan resenärerna. Hon gjorde ett ytterst seriöst intryck eftersom hon är insatt när hon berättade att hon hade varit tvungen att förklara för de andra resenärerna att det inte var SJ:s fel att tragikverket brustit i underhållet. Den bakomliggande orsaken skulle nämligen ha kunnat vara bristen på underhåll. Men också slumpen eftersom kontaktledningar faktiskt faller ner emellanåt. Vad som är slående här är dock att ingen tar upp säkerhetsaspekten när man kritiserar SJ.

När en kontaktledning rivs, finns en och ingen annan som ska ta hand om denna säkerhet och det är banverket med de eldriftsansvariga. En så kallad skyddsjordning måste utföras av en för ändamålet utbildad person och först därefter får tåget evakueras. Utan dessa åtgärder är det så gott som livsfarligt att utrymma tåget då man kan få upp till 18000 volt genom kroppen. För den oinsatte kan jag tala om att detta är extremt ohälsosamt, jag lovar. Återigen omnämndes inte detta, istället var det den hemska trafikpolitiken som SJ har efter bolagiseringen som var orsaken. För när väl historien avslutas talar Karin Svensson-Smith nämligen om att det värsta var att väl evakuerade kunde färden ha fortsatt med Veolias tåg som stod och väntade men si det gick inte efter avregleringen. Det var ju ett annat bolag. Men återigen missas poängen, i ett avreglerat system måste någon betala biljetten. Veolia kunde ha erbjudit sig att köra resenärerna men kanske hade de begärt betalt av SJ, vilket dessa skulle ha sagt nej till. Med andra ord, inte avregleringens fel utan företagens policy mot varandra och förhållande till varandra som var grundorsaken. Kanske är det också fel på regelverket när det gäller ersättning till den som drabbas som spökar till det. Återigen andas inte Janne Josefssonnissarna ett enda ord om detta.

Nästa del av reportaget är en för svensken betydligt mer känd händelse. Sommaren 2010 totalhavererade ett tåg strax söder om Stockholm. Kvar ombord fanns resenärer som saknade luftkonditionering i den stekande sommarhettan. Till sist hade en desperat resenär sett sig tvungen att börja slå ut rutor för att kyla ner de ombordvarande. I exemplet spelas ett urval av konversationen mellan trafikledningen hos trafikverket och tågets förare upp. Syftet är att visa att SJ farit med osanning när man dagen efter händelsen påstod att man inte fått tillstånd att evakuera tåget. Lyssnar man på inspelningen kan man få intrycket att trafikverkets personal visst hade fört frågan på tal men att denna hade ignorerats av SJ och föraren som inte förde den delen av samtalet vidare.

Lyssnar man på samtalet mellan de två parterna och den intervju som SJ:s informationschef dagen efter händelsen, får man dock en annan misstanke som aldrig följdes upp. De två parterna talar om två olika typer av evakueringar! Föraren på ytterligare ett tåg ville ha tillstånd att köra ner till olycksplatsen, koppla ihop de två tågen och därefter köra det trasiga därifrån. Sannolikt var avsikten att evakuera tåget på någon station där det skulle ha varit mer säkert att genomföra en sådan. Trafikverkets tågledning däremot fortsätter att prata om en evakuering på plats. Det råder alltså vid andra anblicken en missuppfattningsförmåga i samtalet som inte följs upp av reportageteamet. Ett mycket märkligt agerande om ni frågar mig eftersom frågan om de två parterna talade om helt olika saker är högst väsentlig. Istället blir slutsatsen alltså att SJ ljuger! Samma tes som jag för, att de två talade förbi varandra, bekräftas av att informationschefen för SJ dagen efter upprepar samma tes som en av de två lokförarna – man fick inget tillstånd som man fattade det, att köra fram ett lok till platsen för att därefter transportera bort det trasiga tåget. Detta beroende på trafikverkets tågledning men återigen följs alltså denna tes inte ens upp, än mindre nämns förklaringsmöjligheten vilket är graverande enligt mig.

Detta beror ju på att anklagelsen om lögn alltså blir än mer märkligt då de alternativa förklaringsmetoderna aldrig ens har undersökts. Frågan om de två parterna talade förbi varandra fortsätter alltså att vara helt oundersökt och därmed byggs också slutsatsen på gungfly. Det minsta man kunde begära av journalisten är kanske att detta spår följdes upp, men av detta blir det åter nada.

Det sista exemplet i programmet har lite bättre bäring, och samtidigt inte alls. Den 12 september 2010 kom ett x 2000-tåg åkande i Kimstad strax utanför Norrköping. På platsen pågick vid tidpunkten ett banarbete som hade kontrakterats till den Holländska firman Structor. En traktor skulle följa efter de andra fordonen men halkade av rälsen när den försökte komma upp på rälen. Den ansvarige arbetsplatsledaren som var anställd av Structor uppmärksammade inte att traktorn blev efter utan kortegen fortsatte därför. Till sist var det ca 500 meter mellan fordonen och då kommer x 2000-tåget dundrande i 130 kilometer i timmen. Grävskopan på den sista traktorn slår mot sidan av tåget och river upp det skyddande chassit. En person dör och flera skadas och ännu har ingen har ställts till svars trots att olycksrapporten pekar ut Structor som åtminstone delvis skyldiga till olyckan. Tillsyningsmannen har inte fått några straff och företaget har inte ställts till svars. Helt fel enligt mig, för visst ska de som misstänks för felaktigheter också prövas juridiskt vilket inkluderar Structor. Men där slutar de fördömande orden från mig och istället måste jag börja spekulera igen. Har vi inte glömt en part här som kan vara lika skyldig? Just det, de jag pratar om är trafikverket.

Trafikverket ansvarade för det andra spåret, alltså det som x 2000-tåget färdades på. När arbetet projekterades kunde Structor begärt och fått en hastighetsnedsättning på platsen, men parterna i målet var två. Borde inte också trafikverket ha uppmärksammat det olämpliga i att ett spår var avstängt för arbeten på platsen, medan man tillät en hastighet av 130 kilometer i timmen cirka 2 meter därifrån? Och om båda parterna missade denna detalj, eller ännu värre om den ena – trafikverket- helt och hållet struntade i denna detalj, är då inte båda parterna ansvariga för den olycka som sedan kom att hända? Sanningen är att antagandet är inte så taget ur luften som tvivlarna nu vill göra gällande. En av konsekvenserna av sossarnas toksparande under 90-talet är nämligen att nu måste alltför mycket trafik pressas in på alltför liten plats det vill säga att kapacitetstaket nåtts för länge sedan. Trafikverket har helt enkelt inte kapacitet men alltmer trafik ska in och detta är än i denna dag ett politiskt problem. Men återigen fick man tji. Inte togs några av dessa frågor upp i programmet inte, och än mindre granskades trafikverkets agerande. Synd med tanke på att detta faktiskt har relevans till varför olyckan fick det förlopp det fick. Istället är det som alltid den lede kapitalisten som ensam fick bära hundhuvudet. Staten är fin och ska aldrig klandras eller granskas kritiskt, kapitalet är fult. Det är så man resonerar på denna journalistiska soptipp som kallas Uppdrag Granskning tydligen.

För tittar man på mönstret i programmet, så är trenden klar. Det offentliga är så fint så fint och all form av bolagisering eller, gud förbjude, privata bolag som opererar på kommersiell basis är fy fy. För inte en enda gång följs spåret upp som skulle kunna peka på att trafikverket hade skitit i det blå skåpet, däremot följs hela tiden de spår upp som ”bevisar” en redan förutfattad slutsats. Skickligt men alltför tendentiöst om ni frågar mig. För sanningen är att trafikverket under cirka 20 års tid gått från oklarhet till oklarhet och nu är i så dåligt skick att frågan är om de ens kan upprätthålla en egen verksamhet. Orsaken till detta förfall är främst politiskt där sossarnas toksparande under 90-talet än i dag lägger en våt filt över all verksamhet.

Också ur en journalistisk synvinkel är detta ett program som lämnar en fadd eftersmak. Redaktionen snubblar över ledtråd efter ledtråd men aldrig följs de upp. Det misstolkas uppgifter som i stort sett hänger rakt framför ansiktet men inte heller det lockar till några stordåd på den journalistetiska fronten. Eftersom jag inte hävdar att de är dumma så är självfallet sanningen bakom dessa dundertavlor den rakt motsatta, alltså att de är intelligenta men att de uppenbarligen använder denna till att driva en tes om just avregleringen som det allenarådande onda. Svensk vänster visar därmed att de inte ens drar sig för att försöka använda SVT nu, till vad man använde det till redan under 70-talet – till att hjärntvätta människor. Dessa tar tacksamt emot dessa ”nyheter” som ”sanningen”. En objektiv person eller journalist hade lagt upp programmet som att detta skulle kunna vara sanningen, eller en sanning med modifikation. Men det skulle ju inte passa in i agendan för de oseriösa journalister som till råga på allt lyfter en hyfsat bra lön signerad skattebetalarna.

För ett antal år sedan vann Janne Josefsson journalistpriset för ”Grävande Journalistik”, det här programmet visade att han i själva verket är en dödgrävande journalist.

Dr. Da Capo

Böcker

C-J Charpentier — Mullah Omars flykt: orsaker att resa (2011-06-19)

José Saramago — Små minnen (2011-04-19)

Mattias Gardell — Islamofobi (2011-03-15)

Mario Vargas Llosa: Nobelpristagare i litteratur (2011-02-17)

Torsten Ekbom — En trädgård av ljud: En bok om John Cage och The Cage Age (2011-02-17)

Musik

Garizim — Fri (2011-07-07)

Friends of Mr. Burns — Release the Hounds (2011-07-07)

Kristina Bennet Westre — Bellman är död, Länge leve Bellman (2011-07-07)

Sator — Under the Radar (2011-07-07)

Beyoncé — 4 & Jill Scott — The Light of the Sun (2011-07-07)

The Cars — Move like This (2011-07-07)

Timbuktu — Sagolandet (2011-07-07)

Black Lips — Arabia Mountain (2011-07-06)

Morbid Angel — Illud Divinum Insanus; Sepultura — Kairos & Autopsy — Macabre Eternal (2011-07-06)

Devin Townsend Project — Deconstruction/Ghost (2011-07-06)

Battles — Gloss Drop & Sons & Daughters — Mirror Mirror (2011-07-06)

Jon Allen — Sweet Defeat (2011-07-06)

Korta metalrecensioner CI (2011-07-06)

Saxon — Call to Arms (2011-06-19)

Swamp Dogg — It’s All Good: A Singles Collection 1963–1989 (2011-06-19)

The Vaccines — What Did You Expect from The Vaccines? (2011-06-19)

Whitesnake — Forevermore (Dr. Indie) (2011-06-19)

Whitesnake — Forevermore (Dr. Rock) (2011-06-19)

Anvil — Juggernaut of Justice (2011-06-19)

Nicke Borg — Homeland: Chapter 2 (2011-06-19)

Maria Rylander — Facing South (2011-06-19)

My Morning Jacket — Circuital (2011-06-19)

Pascal/Mattias Alkberg — Allt det här & Tysta Mari — Blå nätter/Svarta dagar (2011-06-15)

J Mascis — Several Shades of Why (2011-06-15)

Junior Boys — It’s All True (2011-06-15)

Karl Fredrik — Ingenstans man (2011-06-15)

Kate Bush — Director’s Cut (2011-06-15)

Lady Gaga — Born This Way (2011-06-15)

Bon Iver — Bon Iver (2011-06-15)

Death Cab for Cutie — Codes and Keys (2011-06-15)

Vomitory — Opus Mortis VIII (2011-06-15)

Booker T. Jones — The Road from Memphis (2011-06-15)

Vilde — Trollstigen (2011-06-15)

The Wombats — Proudly Present: This Modern Glitch (2011-05-21)

Bootsy Collins — Tha Funk Capital of the World (2011-05-21)

Pentagram — Last Rites & Primordial — Remdemption at the Puritan’s Hand (2011-05-21)

The Poodles — Performocracy; Vains of Jenna — Reverse Tripped & Lake of Tears — Illwill (2011-05-21)

Moby — Destroyed (2011-05-21)

Quit Your Dayjob — World Domination (2011-05-21)

Stevie Nicks — In Your Dreams (2011-05-14)

Gang Gang Dance — Eye Contact (2011-05-14)

Okkervil River — I’m Very Far (2011-05-14)

Holy Ghost! — Holy Ghost! (2011-05-13)

Peter Bjorn and John — Gimme Some (2011-05-13)

Musikkommentarer CI (2011-05-13)

Jon Savage Presents Black Hole: Californian Punk 1977–1980 (2011-05-13)

Hazelius Hedin — Om du ville människa heta (2011-05-13)

Fleet Foxes — Helplessness Blues & Bill Callahan — Apocalypse (2011-05-13)

Adam Tensta — Scared of the Dark; Looptroop Rockers — Professional Dreamers & Beastie Boys — Hot Sauce Committee Part Two (2011-05-13)

Crystal Stilts — In Love with Oblivion (2011-05-13)

Explosions in the Sky — Take Care, Take Care, Take Care (2011-05-13)

Uriah Heep — Into the Wild (2011-04-29)

The Kills — Blood Pressures (2011-04-29)

The Mountain Goats — All Eternals Deck (2011-04-29)

The Strokes — Angles (2011-04-29)

Timber Timbre — Creep On Creppin’ On (2011-04-29)

Thomas Di Leva — Hjärtat vinner alltid (2011-04-29)

Summer Heart — Please Stay EP (2011-04-29)

Robbie Robertson — How to Become Clairvoyant (2011-04-29)

Simone Moreno — Planetas (2011-04-29)

Shy — 4 Clubs & Hearts (2011-04-29)

Roger Miret & The Disasters — Gotta Get Up Now & Agnostic Front — My Life My Way (2011-04-28)

New York Dolls — Dancing Backward in High Heels (2011-04-28)

Paul Simon — So Beautiful or So What (2011-04-28)

Alison Krauss & Union Station — Paper Airplane (2011-04-28)

Eve and the Last Waltz — Turpentine (2011-04-28)

Wiz Khalifa — Rolling Papers; Snoop Dogg — Doggumentary & Kanye West — My Beautiful Dark Twisted Fantasy (2011-04-28)

TV on the Radio — Nine Types of Light & Vivian Girls — Share the Joy (2011-04-28)

Faust — Dirty Something (2011-04-28)

Joe Bonamassa — Dust Bowl (2011-04-19)

Kajsa Grytt — En kvinna under påverkan (2011-04-19)

Duff McKagan’s Loaded — The Taking & Michael Monroe — Sensory Overdrive (2011-04-19)

Anna Järvinen — Anna själv tredje (2011-04-19)

Foo Fighters — Wasting Light (2011-04-19)

Glasvegas — Euphoric/Heartbreak (2011-04-19)

Frankie & The Heartstring — Hunger (2011-04-19)

Alex Carole & The Crush — Vol. 1 & Hills — Master Sleeps (2011-04-07)

Bob Hund — Det överexponerade gömstället (2011-04-07)

Britney Spears — Femme Fatale (2011-04-07)

Cass McCombs — Wit’s End (2011-04-07)

Elbow — Build a Rocket Boys! (2011-04-07)

Manowar — Battle Hymns MMXI (2011-03-15)

Lustans Lakejer — Elixir (2011-03-15)

Docenterna — Medan vi spelar pop (2011-03-15)

R.E.M. — Collapse into Now (2011-03-15)

Korta musikrecensioner CI (2011-03-15)

Buffalo Tom — Skins (2011-03-15)

Drive-By Truckers — Go-Go Boots; Lucinda Williams — Blessed & Buddy Miller — The Majestic Silver String (2011-03-15)

The Skull Defekts — Peer Amid; Tape — Revelationes; Mogwai — Hardcore Will Never Die but You Will; Syket — With Love & Toro Y Moi — Underneath the Pine (2011-03-15)

Gruff Rhys — Hotel Shampoo (2011-03-15)

Yngwie Malmsteen — Relentless (2011-03-07)

Scheepers — Scheepers (2011-03-07)

Charles Bradley — No Time for Dreaming (2011-02-28)

Andreas Mattsson — Kick Death’s Ass (2011-02-28)

Gang of Four — Content (2011-02-28)

Josh T. Pearson — Last of the Country Gentlemen (2011-02-28)

Radiohead — The King of Limbs (2011-02-28)

The Vaselines — Sex with an X (2011-02-28)

The Man — Lake, Ocean or Sea (2011-02-28)

Cut Copy — Zonoscope (2011-02-19)

Gregg Allman — Low Country Blues (2011-02-19)

Joan as Police Woman — The Deep Field (2011-02-19)

PJ Harvey — Let England Shake (2011-02-19)

The Streets — Computers and Blues (2011-02-19)

Roxette — Charm School (2011-02-19)

Bardo Pond — Bardo Pond (2011-02-17)

British Sea Power — Zeus & Valhalla Dancehall & White Lies — Ritual (2011-02-17)

Carl Barât — Carl Barât & Jenny and Johnny — I’m Having Fun Now (2011-02-17)

Hercules & Love Affair — Blue Songs (2011-02-17)

Iron & Wine — Kiss Each Other Clean (2011-02-17)

Keep Company — Keep Company (2011-02-17)

Klaxons — Surfing the Void (2011-02-17)

Lars Eriksson — Rust and Golden Dust & Apolonia — Lockar och skägg (2011-02-17)

Marianne Faithfull — Horses and High Heels (2011-02-17)

Miklos — Oas (2011-02-17)

Mirror of Deception — A Smouldering Fire & Seventh Void — Heaven Is Gone (2011-02-17)

Mona Nylin — Presence (2011-02-17)

Orange Juice — Coals to Newcastle (2011-02-17)

Salem — King Knight (2011-02-17)

Smith Westerns — Dye It Blonde (2011-02-17)

Social Distortion — Hard Times and Nursery Rhymes (2011-02-17)

Steve Lukather — All’s Well That Ends Well (2011-02-17)

The Decemberists — The King Is Dead (2011-02-17)

Ulla Svensson — A Royal Swedish Goth Wedding (2011-02-17)

Wanda Jackson — The Party Ain’t Over (2011-02-17)