Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Kåseri

Latinet och några ordböcker

Varför latinet så totalt och nog på en tämligen kort tid försvann, utplånades? Av en frågeställning som ohjälpligt intresserat språkmänniskor, om fascinationen måste sökas i hur sårbara språken egentligen är, vilket även säger oss att yttre betingelser mycket fort kan rasera grundvalen för ett språks berättigande. När det dåtida mäktigaste, starkaste och ännu det mest nyanserade språket inte klarade sig. Det dog på en mycket kort tid som ett levande språk, som hade fungerat på samhällets alla nivåer. Härom har det lagts fram många teorier, bl.a. hävdas dess otymplighet, stelheten, av en språklig neandertalare som blev utträngd av de mer eleganta, smidigare och strukturellt sätt något enklare språken som tog form av italienskan (eller möjl. italienskor, de är ju minst sju stycken, knappt som de ens liknar varann), ävensom det likaväl bäddade, gav fart för de övriga sydeuropeiska språkens utveckling. När romarriket ändå bröts, så vad behövdes mera det stora gemensamma härskarspråket till! Men det var ändå inte hur otympligt som helst, det fanns likaväl av en viss outtalad högtidlighet i latinet, även av en given helt avgörande stringens. Det var i själva verket, enligt vad jag kan tolka, oerhört stringent och nyanserat, innehöll otroligt många, varierande termer, glosor och ord för att beskriva det dåtida samhället och romarnas leverne. Dess tekniska förhållanden, av t.ex. krigsapparaturen, hären i alla dess tilltag, men även av sjöfarten, handeln, statsskick och härskande gav och höll sig till otaliga användbara ord, som brukades för att det låta fullt ut nyanseras, klarlägga tankar, avhandla om detaljer. Det var av ett fullt utvecklat och fungerande språk. Hur många tiotals ord fanns det inte för t.ex. vagn, beroende på hur den var utformad, och syftet med den, frågan är om ens våra bilar har fler ord att hålla sig med. Och en spade var inte heller en vanlig spade eller någon enkel skyffel, man skilde långt på bruk, vilket var ändamålet. Inte minst på utformningen, och så vidare tills man var säker på alla detaljer i fråga. Romarna hade förvisso ett mäkta sinne för nyanser, något man kanske ofta alltför lättvindigt inte riktigt vill tillerkänna tidigare kulturer, men nu som vi därtill talar om en högst utvecklad sådan och fortskaffningsmedel, liksom spadar var bara av det enkla slaget. Inte minst, även äldre vetenskaper stod om all tydlighet i en oerhörd tacksamhet till latinet, och närmast just endast till detta språk. Liksom latinet också kom som bekant, att för långa tider bli det enda ståndsmässigt gångbara språket i den katolska kyrkan, likt även av dess interna ämbetsspråk för deras allehanda propåer och kungörelser, något som var regel ända inpå 1960-talet, för att även fortgå efter det och fortsättningsvis brukas mycket flitigt.

Latinet hann emellertid just p.g.a. av sin dåtida dominans, inom de nyanserade tankarnas sfärer, inom vetenskap, kyrka, filosofi, juridik bilda en stomme, ge en gemensam platå för de lärda. Det var härav också länge skriftspråk i Norden, ännu på medeltiden helt dominerande, eftersom våra språk var rätt outvecklade i skrift. Därav, i etymologiskt hänseende gav det mängder av ord, som vi, och andra började bruka, upphoven till lånord kommer långt från just latinet, föralldel senare via tyskan och franskan, ävensom den så massiva engelska ordimporten bär i många fall en latinsk stomme. Fortfarande är en otrolig mängd av de våra goda glosor som brukas inom vetenskapernas sfärer utvecklat urlatinet, hämtat från dess gamla ordförråd, litet rör man förstås om, men ursprunget är än ytterst givet.

Neandertalaren latinet var förvisso nog, trots allt rysligt stelt, svårt att brukas av gemene man. Det ville i detta inte riktigt stå sig som ett levande språk. Det stilfulla högtidliga i latinet stod sig inte ut i de breda lagren. Grundvalen var således raserad, troligen alldeles för fort för att det kunde grammatikaliskt ha fått på ett mer naturligt sätt reformeras stegvis, låta det på en mer naturlig väg finna av kanske någon enklare form. Högtidligheten tilltalar självfallet likafullt i detta språk, hur enkelt skapar man t.ex. inte ett högst majestätiskt rim eller av den speciella medryckande melodien i latinet, där vilken vanlig simpel alldaglig stund av parlamenterande än, liksom vilket som helst futtigt konstaterande kan låta sig utbasuneras i kejserlig hög stil, men vardagens språk ska trots allt och måste även likafullt vara enkelt. Om latinet möjligtvis då föll på sitt eget styva nackgrepp!

I sitt dödliga tillstånd låter det än sina mången gengångare löpa. Utomlands, i många skolor och utbildningar lärs det ännu ut, precis som vi gjorde för hundra år sedan, i Italien briljerar mången studeranden och poeter med att kunna dikta på latin. Och Lund universitet anordnade senaste läsår en grundkurs i latin, det för första gången på mannaminne, så populär att endast en del av alla anmälda fick plats. Det som också egentligen föranleder min artikelhär, efter nära hundra år får vi åter en svensk — latinsk ordbok, den föregående stoltserade, gav sig från 1902 av Christian Cavallin, en som länge varit helt omöjlig att få tag på från ens de bästa välförsedda antikvariat. Hur svårt eller förbannat jobbigt har det inte t.ex. varit att få fatt i en bestämd latinsk glosa översatt från svenskan, med att frenetiskt bläddra i den omvända ordboken från latin till svenska, i många fall med att försöka hitta en ersättande glosa, av idogt bläddrande, i sig naturligtvis rätt nyttigt men för stunden alltid lika lönlöst. Av hurudan glädje skulle det inte ha varit att vara studerande nu, med att kunna stoppa in några goda latinare i sina eviga uppsatser, att hitta dem mer otvunget direkt. Föralldel, det har funnits internationella lexikon, men om man nu inte varit så rysligt företagsam och införskaffat ett sådant. Nu av en fullt modern ordbok, inte av någon slags antik faksimil eller nyutgåva, istället av moderna ord som Ebbe Vilborg lyckats omsätta i latinet, på hela, omkring 27.000 goda. Det betyder av en fullgod ordbok, och man frågar sig med fog, hur man kan beklä våra moderna ord i ett s.k. dött språk. Hur intressant, hisnande blir det då inte, när redan enskilda lexikografer kan reformera, modernisera ett stelt förlegat språk. För Vilborgs del, dels måste han också naturligtvis ty sig till internationella latinlexikon och databanker, att vi inte helt börjar utveckla ett eget svenskt latin, vi har ju inte alltför mycket råd med särarter av detta slag, endast i den mån vi själva kan tillåta oss det, latinet är ju trots allt ett internationellt språk och skall så också förbli. Än av våra många eviga sammansatta ord i svenskan, likaså som det stundom är långt möjligt att slå ihop två gamla separata latinor, detta som ändå inte fråntar Vilborg hans stora språkliga herkulesarbete, mycket förutsättningslöst ger han vår svenska en latinsk dräkt, de mest skilda ord som han sakta men säkert beklätt i latinsk form, och som det verkar, låter det ännu ta en fullgod sådan form. Som det nog blir rena nöjet härvid, av en upptäcktsresa med att få bekanta sig och följa med hans påhittighet, när det genuint svenska också på ett säreget sätt passim fått smyga in. Och jag tänker verkligen inte här börja exemplifiera, det får var och en som till källan bemödar sig, mödan värd känna. Av Vilborgs tidigare ordböcker, bl.a. Ordbok svenska-esperanto (utg. på Förlagsföreningen Esperanto), även den mycket förutsättningslös, helt okonstlad, som översättningar, förklaringar kommer mycket otvunget, som han nog verkar behärska den sällsynta konsten att göra en ordbok levande. I esperanton som det förstås är mer tillrådligt, direkt påbjuder till att utveckla nya ord. Latinet som ju än har något att förvalta, ty sig till en gammal hävd, vilket självfallet alltid måste mana till en viss försiktighet, att inte förivra sig vad gäller ordval, även i detta av en svår balansgång. Så t.ex. som de vulgära orden ingalunda saknas på något sätt, men det har inte heller precis funnits ett behov att mer genomgående systematiskt omsätta dessa, inte heller med att nämnvärt gå igenom slanguttrycken. Trots allt, så helt okonstlade som nämnda ordböcker ter sig, vilket onekligen imponerar på mig, jag låter mig slås av förvåningen, med tanke på den otroliga bredd de bär.

I vårt övriga Norden har det ävensom på några år getts ut flertal ordböcker i latin, i Norge på Cappelens forlag Latinsk-Norsk ordbok av Jan Johanssen m.fl., och i Danmark har vi Latinsk-Dansk Ordbog av Jensen & Goldschmidt (ISBN: 8700906719), som hör till Gyldendals serie stora röda ordböcker, dels för att nämnda ordbok tar upp en mycket stor del av det gamla latinet, med många ord som redan börjat falla bort i nyare och alltför strikt reviderade utgåvor, denna ordbok som följer en gammal förlaga. Så t.ex. har den alltjämt ett äldre teckensnitt, med latinet översatt till en gammeldanska, att den möjligtvis kan te sig något svårhanterlig om man inte ger sig lite tid, å andra sidan är det minst sagt berikande att bläddra i och använda nämnda bok, att ta del av den som sådan. Kan absolut rekommenderas! En av de bästa latinböcker för den delen. På Gyldendal forlag finns även en mindre volym, en modernare Latin — dansk ordbog, liksom förlaget har ett nog så omfattande urval ordböcker, trevligt formgivna och är därtill mycket bra genomarbetade. Mig veterligen har dock varken Gyldendal eller andra förlag i Danmark eller Norge någon omvänd ordbok i latinet, alltså från danskan till latin.

Även i Finska litteratursällskapets regi (Suomalisen kirjallisuuden seura) har det getts ut några latinordböcker, såväl från finska som från latinet, och den förstnämnda står än i någon slags faksimil, och på mastodonten WSOY åter en i bägge riktningar finska och latin, men istället oundvikligt med ett visst avkall på omfång, för här kan jag då inte riktigt finna samma uttömmande och språkliga bredd som hos Vilborg. Måhända kan man visserligen delvis motivera den nedbantade versionen med att finskan har ett mycket svagare släktskap och ingen nämnvärd samhörighet med latinet, då inte alls på samma sätt som med svenskan och sedan gångna tider ger sig om denna förtjusande förkärlek för allt av lånord. Men dessa alla utgåvor visar inte minst, ändå på ett förtjänstfullt sätt att intresset åter finns för latinet. På svenska har det också pågått under flera år ett lexikografiskt projekt att dokumentera hela medeltidslatinet. Ävensom det kan påpekas att på den internationella bokmarknaden hittar man utan någon större svårighet av Vilborgs goda föresats vad gäller de större europeiska språkens hänförelse av latinet, att det verkligen ska gå att lägga ihop modern text på latin, låta oss för allt beklä våra texter om en något unik allsköns språklig extravagans, göra dessa galna glosor än mer levande för oss, mot en mer rikhaltig prosa, må vi då verkligen något bruka latinet. Och av det mest putsade i språkligt avseende, men i t.ex. nationella lagsamlingar kan man hitta på enstaka ställen latin, dock aldrig, ett tveklöst aldrig av andra utländska ord, givetvis som lånord kan komma med, då ska de emellertid redan ha blivit fullt adopterade, redan vuxit upp i det andra språket och blivit gamla förvridna, erkända trotjänare, icke av några oborstade jävlar minsann där. Nog latinet tillerkännes härom en helt unik ställning, det är erkänt från början, i sig.

Av specialordböcker i latin får vi däremot gå på den internationella arenan, kan t.ex. nämnas Dictionary of Ecclesiastical Latin av Leo F. Stelten (ISBN: 1565631315) som upptar ett mycket vitt spektra av kyrkolatinet, vilket kan vara nog så intressant även om man inte är katolsk präst. På motsvarande sätt finns det specialordböcker för latinet inom medicinen och juridiken.

Så ska vi tro ännu återkomma till min huvudfråga, ty om då redan en ordbok kan göra latinet så mer upplivat, varför lät världen det dö. Teorier om neandertalaren latinet är förvisso många. Jag låter härvid frågan fascinera mig, hellre än att komma med några sedvanliga uppräkningar av möjliga orsaker och förklaringar. Och eftersom samme Vilborg även håller sig till esperanton, som mera utgår från spanskan, som även inte alltför sällan går tillbaka till latinet, men jag kan självfallet ändå inte på något sätt finna latinet artificiellt, ens om ordboken för någon skulle te sig i viss mån konstruerad, trots att den ohjälpligt långt måste i detta fall bära drag efter sin författares gottfinnande, men den möjliggör för oss ett modernare gångbart latin. Nej gottfinnande är inte alls rätt ord, snarare av hans sinne för språket. Själva sakförhållandet bidrar således att ge stoft till minfascination för latinet, denna min språksociologiska anblick härvid. Men den mer artificiella esperanton talas ändå som hemspråk av somliga näst enstaka prickar, har då någon enda latin som hemspråk? Jag har inte hörtom ett enda fall. Någon äldre envis katolsk präst har det, än avsaknad av egentliga familjemedlemmar, och inte talar han det heller precis med hembiträdet eller brorsonen. Om ett artificiellt språk således lever än starkare än det världens tidigare mäktigaste språk! Nej, latinet lever starkare i varje annat av västerlandets fler språk. Läs även bl.a. Gösta Bergmans Ord med historia (Bokförlaget Prisma) samt Svensk etymologisk ordbok av Elof Hellquist (Gleerups Utbildning), bara med att kunna konstatera, genom latinet kommer det, väl upptäck det också i latinordböckerna, det kommer så mycket närmare inpå, fullt massivt, nog låt dig än slås av språklig häpnad. Diu hoc expectavi.

Rekommenderas:
Norstedts svensk — latinska ordbok av Vilborg. Norstedts Ordbok.
Norstedts latinsk — svenska ordbok av Ahlberg, Lundqvist & Sörbom. Norstedts Ordbok.
Latinsk-Dansk Ordbog av Jensen & Goldschmidt. Gyldendal (Danmark).

Stefan Hammarén

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #7 2003

Gästskribenter

Apropå ett femtioårsjubileum (av Thommy Sjöberg)

Stefan Hammarén

Torsten Ekbom — Staden med de elva portarna

Latinet och några ordböcker

Artiklar

Situation Stockholm

Bokförlaget Alir

Simons teckningar

Star Wars on Gotland #1

Star Wars on Gotland #2

Star Wars on Gotland #3

Star Wars on Gotland #4

Kåserier

George Orwell II

Debatt

Om Giljotinen

Giljotinen

Politik

Anders Isaksson — Den politiska adeln

Robert W. Fogel

Cristoph Reuter — Med livet som insats

Hanna Kjellgren

Noam Chomsky — Skurkstater

Folke Bernadotte

Per Wirtén — Europas ansikte

Böcker

Läsning

Korta bokanmälningar IV

Musik

David Bowie II

Gang Starr — The Ownerz

In memoriam — Barry White

Jazz

Marvin Gaye & Tammi Terrell

Metallica — St. Anger

Musikalisk skönhet

Musikkommentarer

Musikkrönika V

Musiktidskrift — Sonic

Per Gessle — Mazarin

Postal Service

Retro

Rocktidskrifter

Satirnine — Void of Value

Singlar II

Soulmusik

Tomahawk — Mit Gas

White Hassle

Filmer

På TV

Futurama

Intervjuer

Intervju med Oktobra


Intervju med Anders Carlsson

Mat & Dryck

Restaurangtips

Paulaner Salvator

Nenas Café