Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Böcker

Ett knippe udda recensioner

En mycket eländig diktsvit: Catharina Gripenbergs diktning har lyfts fram som något särdeles märkligt och storartat, liksom också en mindre vetande radioredaktör talade om en sann gudagnista till poet. Föralldel har jag hört Gripenberg recitera sina dikter och det är hon i sanning rätt bra på, när man mer dras åt ytan än reflekterar över innehållet, ohjälpligt som man vill hinna på de ynka femtio sekunder desto mer fästa sig vid budskapet så är allt redan över och nästa dikt tagit vid, mest som hon då bara låter gullig, i textväg blir ändå hennes diktning mer tvivelaktig, minsann.

Hon är sedan en tid aktuell med sin andra diktsvit, Ödemjuka belles lettres — från en till en, och som titeln redan säger är hon lite lekfull, men dessvärre vill det stanna vid det. För mig blir hennes diktlek aldrig särdeles rolig, att hon stundom än kan te sig finurlig i sina formuleringar, att jag väl kan tänka mig att läsare lätt blir förtjusta i dem, ty dikterna besitter ett slags publikfrieri och försöker vara barnsligt vuxna, sådant som smälter hjärtan, men det verkar dessvärre bara vara en liten del av dikterna som går upp mot hennes enstaka ’”bästa formuleringar”’.

Vad värre egentligen, näst varje dikt brister ungefär på halvvägs i dikten, dessutom i fel ända, att den börjar smått lovande och kör helt fast i någon mer styv formulering mot slutet, slår en knut på sig själv lagom innan hennes halvblyga slutknorr skulle göra under, då som det vill rycka till hos mig som läsare, och rycker naturligtvis till på fel sätt, inte av något sådant som skall utmana.

Hon vill också medvetet angripa det logiska och naturliga, varför hennes diktning lätt framstår som förnuftsvidrig, kanske t.o.m. av en lätt surrealism härom, eller just som dikterna också besitter en rätt barnslig livsglädje att de snarare drar halvt åt dadaismen, men ändå inte. Det saknas något monumentalt för att det ska peka åt ett underliggande allvar, som dadaismen nog i grunden förutsätter, den hagen vill bli tom här, allt det glättiga i dada har ju en mer allvarsam grundton, att det måste bryta igenom ifall inte en dylik text ska te sig som en självdöd produkt. Ett allvar finns stundom hos Gripenberg, men endast mest om läsaren går med på att göra hennes jobb, gör texten till något mer än av hennes infall att skriva orimligheter, bjuder till med att omsätta den mot ett allvar.

Gripenberg gillar spegelvända resonemang, leker med skuggor dito, ger sig om drömsekvenser och nämner konstiga ekon, inte som Gripenberg knappast själv nånsin tänkt sig texten som dadaistisk, nej, hon har bara skrivit den, utan att leka färdigt, i en lek som jag inte fann mig, när textens brister hela tiden vill göra sig hörda, brister som andra iofs kan uppleva som en styrka, som något bra, därmed inte heller låter djupet gå förlorat i dikterna, för budskap finns det ju nämligen alltid i dikter. När så många andra säger att hennes diktning är av det nästbästa på jorden klingar endast ett otal onda varNingsklockor hos mig, som var mycket starkare än det eko hon jämt vill återkomma till. Jag gillar då inte ett eko som blev fjantigt. (rec. tidigare publ. i Stockholms fria tidning, om än deras korrekturläsare fick för sig att såga bort vitala delar.)

En undermålig översättning: Åter igen ett stycke från James Joyces Finnegans Wake härom The Ondt and the Gracehoper, av Mario Grut, där som nu av samma karl som översatte, gjorde Ann Livia Plurabella till svensk, som nödtvunget blev sågad av undertecknad i bl.a. Stockholms fria tidning, nu kan dessvärre Maran och gracehoppet göras på samma grund, inte ens de enklaste snuttar från Finnegans Wake vill bli svenskt, möjligtvis som det ändå ger sig lite bättre den här gången, utgiven på Ellerströms förlag, och berättelsen är knappa sex sidor, med noter under en halv sida (10 st.), ock efterordet på tre sidor. Berättelsen glimtar till ibland i sin halvt blyga fräckhet, bygger på och är en förvrängd text av den gamla berättelsen om den meningslösa myran och den slappa gräshoppan, så här kan det låta:

”… eller kom med fräckförslag till Floh och Lus och Bi och Vespatilla om att leka fittut och fisdamm och antennis och rövaraskarröva och ha insekts med honom, med snablarna mot hans gluggar och hans lagg mot deras luggar, men allt soklatiskt i ätbarhet under lagerlöf och flyggfang. Med känselsprutt kunde han spelevinka till sig med böjmuskler, slutmuskler, tryckmuskler, sträckmuskler …”

Och sträckläsning till stjärtmuskulaturens känning medföljer lagt trycksvärtans slutliga pöl, nej inte som jag har ett original framför och tillhanda här, men gracehoppet är inte Joyce. Om detta blev för mycket av försvenskning, men åter med något ordagrant skulle melodien inte gå att rekonstruera, men blir det ens rätt melodi, tycker liksom mest att denna svenska lyser för mycket av översättning och måhända begränsas av Gruts förmåga till diktning. Därtill som jag läste Maran och gracehoppet för en tid sedan, men efter en månad hade jag glömt om jag hade läst den, när boka ånyo plötsligt dök upp i en pappershög, jag kunde blott erinra mig om en misstanke, alltså om en bok inte lämnar mer spår i mig, måhända flyter texten förbi ner i ett så onödigt hav. Fick läsa halva texten, alltså tre sidor innan jag kom ihåg den. Jag håller än på syrsan, den står ut utan att veta ordet av innan den hamnar hos en mjuk snäll man som redan fastnat och klämts ihjäl mellan allt sitt textobekvämt i blockbyggandet.

När av en bra doktorsavhandling: Ehuru en James Joyce kunde det förvrängda budskapets kodande och bröt bort kanter i språkets betydelseskapande strukturer samtidigt som han än tog ut svängarna, likt med bibehållen, eller snarare med att faktiskt bjuda på en ökad melodisk autenticitet, emedan Gunnar Björling bröt och ständigt lät som en aftonbön för brustna spikar, kanske får han emellertid gehör i egen mångtydighet, likaväl som språket är enkelt, avskalat och ohyggligt främmande hos honom, nu har i varje fall Fredrik Hertzberg granskat premisser och idel förutsättningar för tolkning till engelska, alltså av textobekvämt i det Björlingska stoffet, hur det har och måtte kunna översättas. En läsvärd dissertation för den som är intresserad av den exklusiva översättningsmaskinen. Titel är Moving Materialities — On Poetic Materiality and Translation, with Special Reference to Gunnar Björling’s Poetry (Åbo Akademi University Press / ISBN 951-765-107-4)

Ävensom en extra ordbok: Fremmedordenes Byggeklodser är en liten, udda dansk ordbog som samlar upp vanliga byggklossar som ingår i en del främmande ord, eller snarare då av ordkonstruktioner, handlar framför allt om ord försedda med fristående affix typ anti-, poly-, tele-, pre-, post-, -logi. Måhända som man nu inte gör så mycket med ordboken ifråga, men det är roligt att bläddra i den, gärna som den faktiskt hade fått vara än mer omfångsrik, hör ju till serien Gyldendals små røde ordbøger. Liksom danskan inte stör i detta fall, och någon motsvarande finns väl inte ens på svenska.

Special: The Penguin Dictionary of Critical Theory därom en ordboksliknande framställning som tar fasta på jargongen i amerikansk kritik, av en litteraturkritik hos dem som kan te sig rätt snårig och vild i jämförelse med de enstaka koncept som är mer eller mindre allenarådande i vår svenska kritik överlag, som ju är begränsningen själv. Utg. Penguin /ISBN 0140513698), som för övrigt har en mycket bred och intressant utgivning. Så även av en annan specialitet med International Dictionary of Modern Dance, som bjuder på en fängslande mångfald i det bibliografiska materialet, verkligen kul att läsa, boken berikar sig själv, så att säga. Utg. St James Press (Gale) / ISBN 1-55862-359-0.

Pornografi-fotografi-special: Eric Kroll studerade kulturell antropologi vid University of Colorado, men intresserade sig tidigt för fotokonst som specialitet, även för journalistisk fotografering, men troligen alltid med snudd på det vågade, har utgivit ett flertal böcker, senast Eric Kroll’s Fetish Girls (3-8228-1867-4), som titeln säger, det sker en fokusering, även om jag vill se det hos honom mer av en konstnärlig glimt än halvt utstuderat pornografiskt, om det möjligtvis ger sig om något i hans snäva proportioner som väcker ett ständigt intresse, huruvida det därtill utmanar är egentligen rätt ointressant, snarare är han en mästerlig gestaltare i sin nog så konstruerade balansgång, något saknas, något går över, när disproportioner vrider i eget intresse. Utg. Taschen, med rätt märkliga titlar, av ett udda och spännande förlag.

Stefan Hammarén

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #10 2003

Stefan Hammarén

Av det perfekta recensionsobjektet

Ett knippe udda recensioner

Stefan Whilde — Guide till lidelse & laglöshet

Thommy Sjöberg

Mellan Byxelkrok och Byerum

Michael Ståhlberg

Kompisar från förr

Vikten av korrekt information

Ulf Thorén

Två Fröding för en Selma

Länkar

Rekommenderade hemsidor

Essäer

Ola Hansson — en stor diktare

Verner von Heidenstam

Oscar Levertin

Det kristna budskapet

Människokärlek och humanitet

Kristna kyrkornas budskap

Gud i själva sökandet

James Redfield

Artiklar

Tommy Hansson reaktionär eller?

Hard Rock Café Stockholm

Hard Rock Café

Kåserier

Salomon Schulman

Trängselavgifter & biltullar II

Ålderskrämpor

Journalistik

Tony Parson

Ny bok om DN

Politik

Den underliga kritiken mot demokratin

Den fattiga delen av USA

USA:s fula baksida

Göran Mjöberg — Amerikansk gryning

Arkitektur

Nya Kista Centrum

Rinkeby Torg 2003

Böcker

Arto Paasilinna — Världens bästa by

Thage G. Peterson — Olof Palme som jag minns honom

Böcker om förändringar i livet

Nya noveller med Lars Ardelius och Roy Jacobsen

Tidskrifter

Moore

Musik

Andrew W.K. — Wolf

Barbara Dickson

Bob Dylan — Rolling Thunder Revue

Broder Daniel

CD-priserna sänks i USA

George Jackson & James Carr

Gorky’s Zygotic Mynci — Sleep Holiday

Iron Maiden — Dance of Death

Ken — Inblicken

Kort om musik

Kraftwerk — Tour de France Soundtracks

Marianne Faithful går vilse i det moderna

Moodymans jazzsoul

MTV fyller 20 år

Musik från New York

My Morning Jacket — It Still Moves

Neil Young — Greendale

Om musiklyssning

Peter LeMarc

Rap-musik tortyrredskap i Sydafrika

Raveonettes — Chain Gang of Love

Retro II

Rick Renström — En djävel på gura

Rough Trade Shops — Post Punk 01

Soulguden Smokey Robinson

Tobias Sammet’s — Avantasia — The Metal Opera Part 2

Filmer

På TV

Hundhotellet

Mat & Dryck

Caol Ila

Fläskfilé med ananas och banan

Åkerbärslikör