Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Bokrecension

Stefan Whilde — Guide till lidelse & laglöshet

Ord & Visor förlag

Whildes stridsskrift

Stefan Whilde är en författare som inte drar de största rubriker över sig på tidningarnas kultursidor, men på de sista sidorna i hans nya bok finns det samlat pressröster kring hans tidigare romaner, som förutom att de är mycket välskrivna engagerat våra kritiker, vilka direkt uppmanat läsarna att söka sig till hans romansvit, med bl.a. förstlingen Pojkguden, följd av Syskonkärlek, och senast Vässandet Av Klingor.

Nu är Whilde ute med en stridsskrift, där redan titeln säger en del, Guide till lidelse & laglöshet, i och för sig är han inte ett omstörtande element som lämnar in en ansökan om att bli antagen till ett fängelse, att där få skriva en roman ostörd. Snarast är Whilde en sann anarkist, med sin starka penna förespråkar han frihetens budskap, med total frihet som konstutövare, vilket inte alls är så självklart som det låter, men som levnadskonstnär basunerar han det lika mycket, som den stora idealist han är.

Boken innehåller korta essäer och ställningstaganden, är propagandistisk för än det ena, än det andra, stundom ter den sig som en roman, eller av utsvävelser om Whildes liv och litterära konstutövande. Som romanförfattare i denna guide känns han än mest genuin, då går tankarna till ingen mindre än Henry Miller, inte kanske riktigt lika självförhärligande, men med samma hyllning till sitt skrivande, till litteratur, kvinnor, mat, och inte minst som språket svider kring det hans penna lämnar.

Tyvärr är de skönlitterära avsnitten alltför få i boken och inte tillräckligt långa, det slår om till de mer politiska avsnitten, eller så väljer Stefan Whilde plötsligt att börja tala om astrologi, om alternativ medicin, eller om Luna, eller om nånting annat. Allt som han skriver om är engagerande, och språket rämnar aldrig för honom och lämnar avsiktliga spår hos sin läsare, men som de skönlitterära avsnitten utmärker sig starkare och mer genomträngande, därför vill säkert läsaren gärna ropa mera av det.

Det politiska och anarkistiska engagemanget i boken är mycket personligt vinklat, han tillför sin starka person i allt, de går också in i de skönlitterära avsnitten, som långt måtte gå tillbaka på verkliga händelser. Whilde gör också en hel del tidsresor, ofta tillbaka till barndomen, stundom några år. Han kan bli en stor romantiker, eller högst nostalgisk, aldrig rädd för att visa sina känslor. Hans text är öppen så det förslår, aldrig som han är rädd för att uttrycka sig, avstår säkert aldrig för att säga det han uttryckligen vill. En del symboliska tidsresor slutar i antiken, då blir han riktigt intressant, när han anammar gamla kulturideal. Det symboliska är nämligen inte heller främmande för Whilde.

Boken kan kännas rätt snårig, ursprungligen som många texter varit publicerade i Skånska dagbladet, Kristianstadbladet och finlandssvenska Vasabladet, för vilka han verkar som kulturskribent och för den första som han regelbundet verkar som kolumnist. I boken blir det förstås ett visst problem med att så vitt skilda texter måste samsas och paras ihop, delar om det ynka utrymmet som alltid finns tillförfogande i en bok. De texter som publicerats tidigare är i och för sig delvis omskrivna och redigerade för att passa in i boken, men det minskar inte intrycket av en ganska splittrad text, och nämnda redigering hade fått vara än hårdare, å andra sidan känns den samtidigt engagerande i sitt ”naturtillstånd”, och de går in i varandra, dessa texter. Det blir således av en styrka, men också av en skevhet.

Boken är utgiven på det oberoende förlaget Ord & Visor, vilket passar ganska bra för en text av denna typ, oberoende, personlig och högst egensinnad. Jag väntar på hans nästa roman, en riktig roman, ty där säkert vad som helst hända.

Stefan Hammarén

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #10 2003

Stefan Hammarén

Av det perfekta recensionsobjektet

Ett knippe udda recensioner

Stefan Whilde — Guide till lidelse & laglöshet

Thommy Sjöberg

Mellan Byxelkrok och Byerum

Michael Ståhlberg

Kompisar från förr

Vikten av korrekt information

Ulf Thorén

Två Fröding för en Selma

Länkar

Rekommenderade hemsidor

Essäer

Ola Hansson — en stor diktare

Verner von Heidenstam

Oscar Levertin

Det kristna budskapet

Människokärlek och humanitet

Kristna kyrkornas budskap

Gud i själva sökandet

James Redfield

Artiklar

Tommy Hansson reaktionär eller?

Hard Rock Café Stockholm

Hard Rock Café

Kåserier

Salomon Schulman

Trängselavgifter & biltullar II

Ålderskrämpor

Journalistik

Tony Parson

Ny bok om DN

Politik

Den underliga kritiken mot demokratin

Den fattiga delen av USA

USA:s fula baksida

Göran Mjöberg — Amerikansk gryning

Arkitektur

Nya Kista Centrum

Rinkeby Torg 2003

Böcker

Arto Paasilinna — Världens bästa by

Thage G. Peterson — Olof Palme som jag minns honom

Böcker om förändringar i livet

Nya noveller med Lars Ardelius och Roy Jacobsen

Tidskrifter

Moore

Musik

Andrew W.K. — Wolf

Barbara Dickson

Bob Dylan — Rolling Thunder Revue

Broder Daniel

CD-priserna sänks i USA

George Jackson & James Carr

Gorky’s Zygotic Mynci — Sleep Holiday

Iron Maiden — Dance of Death

Ken — Inblicken

Kort om musik

Kraftwerk — Tour de France Soundtracks

Marianne Faithful går vilse i det moderna

Moodymans jazzsoul

MTV fyller 20 år

Musik från New York

My Morning Jacket — It Still Moves

Neil Young — Greendale

Om musiklyssning

Peter LeMarc

Rap-musik tortyrredskap i Sydafrika

Raveonettes — Chain Gang of Love

Retro II

Rick Renström — En djävel på gura

Rough Trade Shops — Post Punk 01

Soulguden Smokey Robinson

Tobias Sammet’s — Avantasia — The Metal Opera Part 2

Filmer

På TV

Hundhotellet

Mat & Dryck

Caol Ila

Fläskfilé med ananas och banan

Åkerbärslikör