Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Artikel

Märkliga recensionbojekt, samt The wood book

En gång skrev jag en extremt misslyckad artikel om böcker i min jakt på experimentell skönlitteratur, fastän jag ironiskt nog endast skrev om vanliga böcker. Men ständigt som jag söker efter udda recensionsobjekt utan att nästan aldrigh finna dem, blott för någon tid sedan kom jag fram till den mest ensidiga bok med tanke på en anmälan, när den enligt min ståndpunkt kan recenseras uteslutande på ett enda sätt. En så ohyggligt lakonisk bok, att den i själva verket blir det perfekta recensionsobjektet då den inte tillåter någon tolkning överhuvudtaget. Står att läsa enligt länk: Av det perfekta recensionsobjektet

Och straxt därpå finner jag ett än märkligare bokobjekt, men den kostar skjortan mer så jag införskaffade den aldrigh, vilket jag dock ångrar, blev dessutom erbjuden den till halva priset, ändå. Det var fråga om en liten glasbit (just det, en glasbit i storlek av några tum), blott när man satt den för ögat skulle en roman utspela sig där, till såväl text som bilder. Där fanns världens modernaste bok, kanske inte världens minsta, nej, men den sades vara världens största minsta bok. Och den var, som det uppgavs, framtagen av tyska och japanska uppfinnare i ett samröre, ehuru jag misstänker att det var fråga om utomjordingar som bjöd ut den. Nu hittar jag emellertid den inte mera, synd nog, och ångrar att jag inte nappade på deras erbjudande, dyr som den var men jag skulle ha överlevt det. Jag skulle ju ha fått skriva om den mest obokiga boken.

Liksom det åter skulle hända i min jakt på omöjliga recensionsobjekt, nu av den mest otacksamma bok som kan recenseras. Det finns nämligen böcker man helst håller för sig själv, inte talar om dem, än mindre skriver om dem. Jag tänker då inte alls på de alla världens merparter av vanliga och mediokra böcker, som man helst kan undvara, utan på de som berör en extremt mycket. Nu heter boken THE WOOD BOOK, just en sådan antik diktator (dilatator med trähandtag) som man helst inte säger något om, men ändå som man inte kan låta bli. Den är av ofrivillig surrealism, går allt rakt in i mig. Boken listar amerikanska träd, har bilder på deras virke, i tre sektioner beroende på sina yttersta skiftningar jämte normalsort. När det i en mycket tjock bok på varannan sida endast finns bilder på träådringar (bra avbildade), blir den inte ensidig, utan det frammanar hos mig surrealistiska landskap i dess ådringar. Tänker dock hålla för mig själv hurudana, eftersom jag egentligen inte borde skriva om hela boken, men jag kan säga som så mycket, ser skogar i dessa ådringar, jag ser syntetiska landskap, vulkaner, diverse stadskärnor, golv, väggpaneler jag någon gång sett, tavelramar, inte minst månlandskap, men deras inbördes och ständiga omplacering efter hur man bläddrar eller fäster ögonen gör mig förvriden, om dess ordningar kan få mig att skriva hundra romaner på basen av boken (fastän romanskrivande inte genererar utifrån sådana knepfulla premisser). Att boken har en liten textdel för varje träd är rätt ovidkommande i sammanhanget, om än av intressant läsning, med text på flera språk förutom alltid engelska.

Jag tvivlar dock om alla amerikanska städer trädarter finns, eller nordamerikanska som det egentligen är fråga om och en del som utsträcker sig i sin växt även något söderut och i Karibien. Och av alla dessa märkliga träd hittar jag inte minst ett ink wood, och vad minns inte en poet, när jag en gång själv ristat ett hjärta i en sådan åt en dåtida kärlek, och gav henne någon dikt jag glömt. Annars som det i min nästnästa diktsamling och i nästa roman återfinns en massa realism kring trädstammar, vilket redan fanns innan denna bok kom mig tillhanda. Jag som är tokig i träd, älskar träd, bedåras av träd. När ett inkträd därtill betyder bläck, och av en annan beståndsdel i min nästnästa diktsamling, av fiskar. Och jag har för den delen redan skrivit ihop några hundra samband mellan träd och fiskar, förutom det mest elementära att för papper behövs det träd (även om det går på en massa andra material), och när av bläckfiskar skall det vara för trycksvärtans koncept. Sambanden blir förstås mycket mer intrikata, vill jag påstå. Och den tredje faktorn är olja, med ytterligare några hundra samband åt båda hållen. Men i The wood book hittar jag också en Oregon Adler, det vackra slafsiga trädet under vilket jag en gång förklarat mig vara en trädpoet, när min nästförsta, dåtida skrivmaskin också var en adler med färgband, också röd halva för minusposter och när berörda träd kan gå i rött virke. (Däremot hatar jag dikter som handlar om träd, typ Bo Carpelans, sådana där mesar som inte kan skriva om träd.)

The wood book (ISBN 3-8228-1742-2) är en slags faksimilutgåva, ursprungligen utgiven för länge sedan, för sådana hundra år sen framtagen av dåtida trädkännaren Romeyn B. Hough, och en del av den ursprungliga texten med trädnamnen finns kvar, mycket stilfullt för den delen, men nu är boken i varje fall utgiven på det tyska bokförlaget Taschen som jag tycker är ett av Europas mer intressanta förlag, förutom att deras böcker i regel är udda, har även lustig pornografi som egentligen inte är så märklig (t.ex. Early Erotic Photography), men de har en hel del intressanta konstböcker, och rätt mycket surrealism, dock mig veterligen inte av skönlitteratur. Deras böcker är i regel flerspråkiga, med alltid engelska.

Och ännu till träden som jag är så tokig i, men sätter jag inte min förtjusning på prov. Bor nämligen för tillfället på ett ställe med extremt stora björkar och även som tallarna är stora för nordiska förhållanden. Det värsta är i varje fall alla blad björkarna fäller (enformigare och mer gräsligt än världens tråkigaste bokblad), att hamna vada i dessa tjocka ansättningar av löven, med att kratta dem när de näst blir mängder som kunde täcka en fabrikshall. Och lungskador som jag får med all rök som de lossnar när jag eldar en del av dem. När björkarna inte bara är extremt stora, så där en halvmeter tjocka till över en meter, det finns dessutom av dem i oräkneliga mängder, massor. Så heter också stället Björknäs. Därtill höll en av dem (björkarna) att ta livet av mig för en tid sedan, så där en kvart innan hade jag just gått där nerför hustrappan var den föll ner (alltså inte en gren, utan en över 60 cm tjock björkstam), där som undertecknad skulle ha kunnat bli mos och vara död. Björkar brukar vara bladlösa i några år innan de går av på mitten (och aldrigh som de faller med en rotklimp), men här fanns då ett undantaget, fullt med löv (om än mindre än under tidigare år) och det drog till tidig höststorm, då som björkar är som fulla segel och stormen slet den omkull, av på mitten. Ganska rutten som den visade sig vara (men inte sämre än att den hade blad), inte långt ifrån att t.o.m. kunna klyva husets takstolar, eller döda mig, eller skrynkla ihop en bil som var en halvmeter på sidan där den råkade komma ner. Men den drog endast omkull en lykta, som nu blivit ersatt med en mycket fulare sådan, som absurt liknar en älgtjur med stora horn (lyktans armar till ljushållarna). Och vad mera, träd brukar börjar fälla extremt mycket frön när de märker att de skall börja dö. Det finns en astronomisk ask här (120 år, 80 cm tjock) och den fortplantar sig som en dåre, fort nog med några hundra nya askar per år. Hela det forna trädgårdslandet har plötsligt blivit en tät askskog, och ingen potatis låter sig mer odlas, så poeten hungras än mer.

Vad mera om dessa träd, det bor ugglor här, i någon rutten stam. Vet dock inte i vilken björk eller skreva, men de hörs om natten när de är på det humöret. I augusti skriker deras ungar efter mat, låter som hyenor, inte alls som riktiga ugglor. Iofs sover jag inte på natten (först till på morgonen i morfei armar), så de håller mig inte vaken, men tar dem som ett omen för mitt poetiska jag. Och av andra fåglar, min andra favorit, spillkråkan, helt svart, med sin röda huvudknopp (gubben), och tanten med lite rött endast i nackpartiet. Det först av stilig fågelart, den finns i de halvruttna alarna, och sedan också av hackspettar. Nu har dock ugglorna tystnat, varit helt tysta i snart två månader, så jag går omkring och är fan orolig, fasar och anar oråd, vart de tagit vägen. En idiotisk strykkatt fanns här i september, men den lyckades jag förpassa till helvetet. Men huset där jag bor angrips i en anstorm av skogsmöss, så jag har slagit en ring runt med råttfällor. Ändå kommer de, ugglorna äger dem inte mera. Hann den förbannade katten äta eller fördriva dem? Nej, inte kan den väl klara det, men kattfan hade en morgon lämnat en död, söndersliten skogsdufva på gården, efter det som jag förklarade krig. Eller var det ugglornas björk som föll. Eller är det snart slut med mitt skrivande?

Sådant, träd, läsupplevelser, poetiskt mera.

Under locket materialiseras Med en burk soppa, konservöppnare bok ny penibel sanning exkurs samma burk= poto el. poteto på esperanto alt. även ujo spec. i sammansättningar konstgjort (ujo om än också blyg på finska, kanske betyder rent av försagd poet) omkastad bokstav skriven han latin amphibolia faktum (ampiainen finsk geting gett nainen kvinna aineen ämnets) amphibolia i betydelsen= dubbelbetydelse som oklarhet innehåll skyddat sluten burkrim ingrediens i en burksoppa rör om upprepning slev

Stefan Hammarén

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #11 2003

Stefan Hammarén

Märkliga recensionbojekt, samt The wood book

Mikael Bäckman

Sex år och svensk hora

Thommy Sjöberg

Golf

Limerickar

Brazzaville (av Mikael Bäckman)

Essäer

Lotta Lotass — Aerodynamiska tal

Bruno K. Öijer

George Simenons tänkande kommissarie Maigret

Artiklar

Feminismens många ansikten

Kritik av vägavgift

Kritikern som skriver

Kommentarer

Ankdammen i Sverige och Dr. Phils hyckleri

Dr. Indies politiska kommentarer II

Svensk tilltro på samhället

Konst

Magasin 3

Sven X Erixson på Liljevalchs

Böcker

Ärlans Förlag

Stephen Hawking — Universum i ett nötskal

En kritiker av rang talar

Robert Muchembled — Djävulens historia

Patricia Cornwell — Porträtt av en mördare (Jack Uppskäraren — Fallet avslutat)

Musik

Afrotronic 2

Bad Cash Quartet

Basement Jaxx — Kish Kash

B.B. King

Black Rebel Motorcycle Club

Hot Hot Heat — Make Up the Breakdown

Josh Rouse — Love Vibration

Mad Lee Riot

Memphis Minnie

Pulps sista strid

The Strokes — Room on Fire

The Verve — Remixed 2

Filmer

På TV

Vita Huset

Intervjuer

Presentation av Vänster.nu

Intervju med Vänster.nu

Sport

Karjala Cup — Fiasko