Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Artikel

Rättsystemet ett felsystem

Sverige blev medlemsnation i EU, men lever vi upp till medlemskraven? Svensk rättskipning fortsätter att utmärka sig som ett uruselt rättsystem baserat på klandervärd människosyn och bristande kompetens. Det är spartider och rättsmålen i domstolarna blir ofta ”snabbexpedition” baserat på godtycke, förutfattade meningar och fördomar. Ska man döma människor måste man gå till botten med alla detaljer i det enskilda målet. Ingenting får lämnas åt slumpen. Logisk slutledningsförmåga och goda psykologiska kunskaper är något som få jurister besitter.

Juristerna håller varandra om ryggen. JO skyddar domare, åklagare, nämndemän och poliser som begår tjänstefel. Människor är på förhand dömda innan de kommer till huvudförhandling. Domare är partiska och ljuger i domar om vad åtalade har sagt i förhör i domstolen. Vittnen förvägras att komma till vittnesförhör för att styrka att brott ej begåtts. Handlingar avvisas för att sanningar inta ska få komma fram. Mål överklagas med tas inte upp av högre rätt trots att det är uppenbart att det inte gått korrekt till i underrätten. Domare läser inte ordentligt igenom överklaganden. Domare sitter i domstolarna och uttalar öppet, klart och tydligt att sanningen inte får komma fram. Domare styr järnhårt politiskt valda nämndemän vilka ofta saknar eget socio-ideologiskt tänkande eller rättspathos. När de väl JO-anmäls för brott i domstolarna beslutar JO att inte väcka åtal eftersom JO tar ställning för att det inte handlar om brott. Domstolarna, åklagarna, nämndemännen och poliser åtnjuter rättslig immunitet eftersom de ju uppenbarligen inte kan fällas i domstol. Inte heller JO kan fällas i domstol. Ändå borde JO JO-anmälas oftare för överträdelser mot de mänskliga rättigheterna i rättsak.

Statsministern har sin justitieminister likt en bandhund i koppel. Om någon skulle få tillträde till justitieministern i form av audiens så säger justitieministern att han inte kan agera eftersom han då skulle göra sig skyldig till ”ministerstyre”, och det går ju inte för sig. Bandhunden är kopplad och tjudrad vid en påle så att han inte kan göra något, om han nu skulle vilja det. Svensk lagstiftning stoppar effektivt alla möjligheter att städa upp bland jurist-maffian som styr i domstolar, på åklagarkammare, hos polisen och på JO. Alla håller varandra om ryggen och skyddar kollegialt sina medarbetare — ”kamaradism” råder. Rättsäkerheten är därmed allvarligt hotad och dessutom finns det snart bara intresse, resurser och tid för att utreda bankrån och vansinnesdåd.

Människor ljuger i rätterna och tvingas av anhöriga och brottsförövare att göra så, men de döms sällan för sådana förseelser. Döms de blir det oftast endast till böter, trots att mened kan ge upp till åtta års fängelse. Men fängelserna är överfulla och staten behöver mer pengar, så det får bli bötesstraff. Så resonerar många domare och nämndemän. Å andra sidan så ljuger ju de flesta. Snart är ingenting heligt — inte ens sanningen.

Våldtagna barn, adoptivbarn eller biologiska barn bryr sig ingen om. Misshandlade mödrar och barn finns det inte tid för. Grovt fridskränkta individer i såväl familjer med helsvenska fäder och adoptivfäder och mödrar som invandrade familjer med ett patriarkalt, nedärvt, kulturellt beteendemönster ges ingen möjlighet att hävda sina mänskliga rättigheter. Den som vill ha sin rätt prövad i domstol får oftast driva sitt ärende på egen hand. Det är en långsam process. Om åklagaren väcker åtal går det fort som fan att få den åtalade dömd och fälld. Men om brottsoffret väcker enskilt åtal tar processen över ett år innan den kommer upp till huvudförhandling, om den kommer så långt. Domare har en elakartad tendens att försöka att avvisa så många anklagelser som möjligt. För det i juridiken icke skolade brottsoffret kan det bli svårt att klara av att väcka ett enskilt åtal och utan kostnadskrävande, juridiskt ombud föra målet i hamn med en fällande dom mot gärningsmannen. Bevisningen har stora krav när det gäller enskilda åtal. När åklagaren väcker åtal går domstolen oftast på åklagarens linje.

Svensk lagstiftning är ägnad att ge åklagare och domstolar ”fria händer”. Vad de än beslutar kan de inte ha fel — så ser lagstiftningen ut i dag. De ser sig själva som ”småpåvar”. Snart kanske de erhåller titlar som ”sultanen av Stockholm”, ”hertigen av Huddinge” eller ”Greven av Gnojö”. Förr i tiden innehade domare med ett övergripande ansvar titlar som borgmästare och häradshövding — beteckningar för åtnjutande av socialt anseende i en hierarkisk samhällsstruktur.

Europadomstolen riktar gång på gång kritik mot svenskt rättsväsende. Domar upphävs av EU-domstolen, men de svenska rättskiparna knallar på i sitt okänsliga utövande av ”sin” rättvisa. Vägen till sann rättvisa är lång. Det krävs lagändringar och en tydligare rättegångsbalk för att inskränka godtycket i domstolarna. Mördare och grova våldsbrottslingar ska inte kunna frias. Icke-brottslingar ska inte kunna fällas. Domare, åklagare och nämndemän ska inte kunna styra mål. De ska utvärdera bevisningen och avgöra om brott är begånget eller inte på grundval av all den bevisning och de vittnesmål som finns tillgängliga. De rika ska inte komma undan i större utsträckning än de fattiga. De outbildade ska inte fällas i större utsträckning än de rika. De unga ska inte skyddas på annat sätt än de som är äldre. Likhet inför lagen ska gälla även i domstolarna. Att inte ha ett fungerande rättsystem ökar riskerna för att kränkta individer tar lagen i egna händer — dräper sina banemän och själva fälls och döms till långvariga fängelsestraff därför att de hävdade sin rätt att inte behöva utstå allvarliga kränkningar.

Mikael Bäckman
Leg sjuksköt
Danderyd

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #1 2004

Stefan Hammarén

Om spökskrivarens egenrecension, eller om en reflexion

Mikael Bäckman

Rättsystemet ett felsystem

Jordbävningsoffer

Kristian Einarsson

Och solen har sin gång

Fredrik Runebert

Antifeministiska manifestet — Startskottet för utmaningen av feminist- och socialisthegemonin

Thommy Sjöberg

Ondskan

Essäer

Litteraturens gränssvindlande vägar

Philip Roth och den amerikanska samtiden

Kåserier

Remakes

Limerickar

Taiwan (av Mikael Bäckman)

Artiklar

Radikala behövliga politiska tankars sötma

Muhammeds tidevarv

Kommersiella tv:n ett fiasko?

Konst

Margareta Renberg på Konstakademien

Magasin 3 — Henry Darger

Böcker

Andrzej Stasiuk & Günter Grass

Stephen King & Ken Follett

Tecknade Serier

Mike Conroy — 500 Great Comicbook Action Heroes

Musik

Avlyssnat 2003

Broder Daniel — Cruel Town

Creedence Clearwater Revival — Platinum

David Bowie — Reality

Dr. Indie ser på musiken

DS-13 — Killed By the Kids

Evanescence — Fallen

Jay-Z — The Black Album

José González — Veneer

Kylie Minogue — Body Language

Mark Ronson

Mauro Scocco — Beat Hotel

Mikael Wiehe & Lars Winnerbäck

Missy Elliott — This Is Not a Test

New Deutsch

Pavilion

Peter LeMarc — Det som håller oss vid liv

Pugh Rogefeldt — Pughs bästa

Punk and New Wave 1976–1979

Punkens 25 år

Ryan Adams — Rock ’n’ Roll

Störst i världen — The Hives

The Cricket

The Darkness — Permission to Land

The Offspring — Splinter

The Radio Dept. — Pulling Our Weight

The Rapture — Echoes

The Temptations 1966–1969

Tiamat — Prey

Trans Am — Liberation Advance

Xploding Plastix — Donca Matic Singalong

Dr. Indies årsbästa 2003

Filmer

På TV

Saraband

Corto Maltese

Konsert med David Bowie

Intervjuer

Presentation av Niklas Krog

Intervju med Niklas Krog

Tips

Dr. Indies vintertips