Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Musikkrönika

Hawkwind — The Story

Hawkwind.Hawkwind är ett av tidernas mest psykedeliska rockband. Med sina ljudmattor av svävande syntljud, distade saxofoner och gitarrer samt pulserande basgångar. Med detta skapade man Space-rock värd namnet. Man samarbetade med science-fiction författare och konstnärer och hade en scen och ljusshow som var långt före sin tid.

Bandet hade en stor omsättning på medlemmar. För att göra det hela lite lättare så får storyn följa en tidsaxel.

1969

På sommaren gjorde de sin första spelning på the ‘All Saints Hall’ in Notting Hill Gate, Södra London 29 augusti. Uppsättningen då var:

Dave Brock: Gitarr, Munspel och Sång
Nik Turner: Saxofon
Mick Slattery: Gitarr
John Harrison: Bas
Terry Ollis: Trummor
Dik Mik: Elektronik

När de anlände till ‘All Saints Hall’ helt oannonserat så sa de att de skulle vara först ut att spela. Gruppen hade inte ens ett namn och de beslöt sig för att kalla sig för Group X och de bjöd på ett tio minuter långt psykedeliskt jammande.

En av organisatörerna för festivalen på Notting Hill Gate var Doug Smith från ‘Clearwater Productions’. Han var smått imponerad av deras spelning, och blev deras manager.

Kort efter så döpte bandet sig till Hawkwind Zoo, och de spelade in ett demoband för att säkra ett skivkontrakt, detta visade sig vara ett smart drag, november 1969 skrev de ett kontrakt med ‘Liberty Records’ och man förkortade bandnamnet till Hawkwind.

1970

Hawkwind.På våren spelade de in en singel Hurry On Sundown plus sin första LP, kallad kort och gott för Hawkwind. Gratisspelningen vid Isle of Wight festivalen var startskottet för deras popularitet. De satte upp instrumenten utanför festivalområdet och körde igång sin show, konserten var en protest mot de höga biljettpriserna. Showen var mycket psykedelisk och det var väl ingen större hemlighet att showen anspelade på droger, och det intogs diverse konstiga preparat under konserterna, det var väl egentligen så att fenomenet Hawkwind var ett kringresande hippiesällskap. Hawkwind spelade nästan varje dag.

1971

Hawkwind — In Search of Space.Deras nästa album In Search of Space kom i oktober och då hade man hittat sitt space-sound.Stacia. Vid den här tiden hade man fått en trogen skara som följde bandet var de än spelade.




1972

Hawkwind 1972.Poster från 1972.Nu var man på väg mot större mål, att de uppträdde på ‘Greasy Trucker’s Party’ som hölls på ‘Chalk Farm Roundhouse’ i London var ett tecken på det. I juni släppte United Artists (UA) ‘Silver Machine’ på singel, den klättrade in på tredje plats på topplistan.Hawkwind — Doremi-Fasol-Latido. Mitt under deras pågående turné släpptes deras tredje album Doremi-fasol-latido. Stilen var brutal och monotont pulserande hårdrock med mycket effekter.

1973

Hawkwind — Space Ritual.I maj släppte UA livealbumet Space Ritual. I juli släppte de nästa singel, Urban Guerilla och det såg ut att bli en till försäljningssuccé men efter några veckor så censurerades singeln av BBC, vid den här tiden var I.R.A. väldigt aktiva och sprängde bomber både i och utanför London. Och en del i texten I’m an Urban Guerilla I Make Bombs in the Cellar tyckte de på BBC blev lite för magstarkt. Låten hade i och för sig inget med bombtillverkning att göra, Bob hade skrivit texten ett par år innan, UA beslöt sig för att dra tillbaks singeln, och singeln försvann från Top 40 listan. I slutet av året begav man sig ut på ‘The Ridiculous Roadshow’. Hawkwind hade precis kommit tillbaks från en turné i USA, och hade en del nytt material att använda.

1974

I mars återvände de till Nordamerika och var utomlands större delen av året.Hawkwind — Hall of the Mountain Grill. I september släpptes deras femte album Hall of the Mountain Grill och singeln Psychedelic Warlords, och nu begav man sig åter till USA. Efter en spelning i Hammond Illinois så blev de arresterade för skattebrott, skakade återvände de till England igen medan saken utagerades. Hawkwind återvände efter några veckor för att fortsätta där det så abrupt hade slutat några veckor tidigare. Vid slutet av året begav man sig på en ny turné utanför England och de skulle turnera i 40 städer, bandet bestod nu av Dave Brock, Nik Turner, Stacia, Lemmy, Simon King, Simon House och Alan Powell. Ljusshowen hade också ändrats. Liquid Len och hans team Lensmen hade konstruerat en hel del nya effekter och visuella saker för Hawkwind.

1975

Hawkwind — Warrior on the Edge of Time.

I början av året spelade man in nästa singel, Kings of Speed och man lämnade arbetet av skivan till efter den kommande turnén. Hursomhelst så blev turnén väldigt kort och man kunde fortsätta inspelningen tidigare än väntat. Warrior on the Edge of Time släpptes i maj. Under en ny turné i USA, när de åkte över gränsen till Canada, hittade tullen något som de trodde var kokain i Lemmys bagage, Lemmy blev arresterad och slängdes i fängelse. Nu var Hawkwind tvungen att hitta en ny basist och det snabbt, och de hittade Paul Rudolph som hjälpte dem att slutföra turnén. Efter turnén pratade de med Lemmy, det var inte kokain han hade på sig, det var något annat lika olagligt. Men Hawkwind tyckte att nu var det nog, och Lemmy fick sparken. De uppträdde på Reading festivalen i augusti, där gjorde Rob Calvert ett gästuppträdande, han hade ägnat sig åt sitt soloprojekt, och efter den spelningen så var han snart med i Hawkwind igen. Efter det giget så lämnade dansösen Stacia, och ljusmästaren Liquid Len bandet, nu kom en tid med många förändringar och det blev en splittring med skivbolaget UA och deras Manager Doug Smith. Nu ändrade man stil och återskapade bandet, Rob Calvert blev lead vocalist.

1976

Michael Moorcock & Michael Butterworth — The Time of the Hawklords.De skrev kontrakt med Charisma records på våren, och på sommaren så släpptes Astounding Sounds Amazing Music deras åttonde album. De gav sig ut på turné igen och i slutet av året uppkom det spänningar i bandet, och året därpå så lämnade Nik Turner, Alan Powell and Paul Rudolph bandet. Nu kunde Dave Brock och Rob Calvert för första gången ta över kontrollen helt i bandet.

1977

Hawkwind — Masters of the Universe.

Hawkwind turnerar i England med Motörhead som förband.

Hawkwind — Quark, Strangeness and Charm.Sommaren 1977 släpptes Quark, Strangeness and Charm och nu var Hawkwind tillbaka igen.

Dave Brock: Gitarr
Rob Calvert: Sång
Simon House: Keyboards
Simon King: Trummor
Adrian Shaw: Bas

Quark fick fina recensioner i pressen, Dave och Rob gav sig ut på en spelning tillsammans med ett West Country band som hette ‘Ark’ för en one-off föreställning under namnet The Sonic Assassins i Barnstaple.

1978

25 Years On.I februari var det dags att åka på USA turné igen, efter halva turnén så hoppade Simon House av, han skulle ut på turné med David Bowie. Men mer problem skulle komma, det blev spänningar i bandet som ledde till att de fick ställa in den sista spelningen i San Fransisco, Dave Brock sålde sin gitarr och flög tillbaks till England besviken på allt som hänt. Medan resten av bandet åkte åt sitt håll. När Dave flög hem så träffade han Doug Smith på planet och han lyckades övertala honom att återskapa bandet.

Då bildade han Hawklords med Harvey Bainbridge och Martin Griffin, båda från Ark, tillsammans med organisten Steve Swindells.

Konsert 1979.

1979

Poster från 1979.

Hawkwind — PXR 5.De ger sig även ut på en självbekostad turné, det är inte många band som ger sig ut på en turné utan sponsring från vare sig skivbolag eller företag. Hawkwind med en ny sättning och en växande skara fans och nu redo för åttiotalet.


1980

Året börjar lite trögt, de var utan skivkontrakt. Några bandmedlemmar fick ta deltidsjobb för att få pengar.

Nu tog de kontakt med Bronze Records, och lyckades säkra ett skivkontrakt med dem.

Hawkwind — Levitation.

1981

Detta leder till att de bryter kontraktet med Bronze.

Nu var det bara tre stycken kvar i bandet och festivalsäsongen närmade sig Hawkwind var i desperat behov av en ny trummis. Trummisen från 1978 Martin Griffin återvänder till bandet.

Många tyckte att Sonic Attack var den bästa plattan på flera år, och att deras sound hade gått tillbaks till det mer psykedeliska soundet från de tidiga åren med Hawkwind.

Nu stack man ut på UK turné igen, med John Perrin med hans Astral Projections bakom ljusmixern, på varje turné så utökade man både ljusshowen och ljudet, målet var att integrera ljud och ljus och förstärka helhetsintrycket.

1982

På våren var det dags att åka på Europaturné igen, de hade inte varit där på fyra år så nu var det dags igen. Och fansen i Tyskland, Luxemburg och Holland var nöjda.

Hawkwind — Church of Hawkwind.

Nik Turner bidrog med material till deras kommande album.

Nu var Nik Turner tillbaks och han var med och ledde bandet från toppen igen.

På nästa turne hade man en ”backdrop” med en massa TV-apparater som visade filmsnuttar på Hawkwind i action plus en del psykedeliska inslag, avrundat med dansarna Kris Tait och Jane Isaac bakom maskerna på varsin sida av scenen.

Turnén fortsatte en bit inpå 1983.

1983

Nu kommer en tid med tunga beslut och personliga tragedier, som kommer att sätta kursen för bandet under hela årtiondet. I januari förlorade Dave Brock en närstående, och lite senare under året så begår Barney Bubbles självmord, han hade varit med och arbetat väldigt nära med Hawkwind hela sjuttiotalet. Som om det inte räckte med trassel så börjar relationen med skivbolaget RCA bli spänt.

Detta leder till att Hawkwind bryter kontraktet med RCA, på våren.

Nu bestämmer man sig för att ge ut kommande album på små oberoende skivbolag. Detta leder givetvis till att man får mindre inkomster, men å andra sidan så får man mycket större frihet och bandet kan utvecklas friare.

Hawkwind — Zones.På festivalen i Somerset på 10 års jubileet av ‘Motorcycle Action Group’ så spelade Andy Anderson sin sista spelning med Hawkwind, han hade fått erbjudande att få börja spela med The Cure.

Resten av året hände inte så mycket, Skivbolaget Flicknife släpper Zones plus singeln Motorway City i slutet av oktober. I december stängde man in sig i studion tillsammans med ”Lemmy”. Resultatet av det samarbetet blev en singel Night Of The Hawks och en EP The Earth Ritual Preview.

1984

Hawkwind — Stonehenge/Do Not Panic.Det blev en turné full med gästuppträdanden av gamla bandmedlemmar och vänner. Till exempel Dave Anderson, Lemmy och Dave Moorcock.

1985

1986

1987

1988

1990 —

Poster från 2000.

De har åstadkommit en renässans för den underground/drog-drivna dans/rave vågen på scenen i England.

De har ironiskt nog återvänt till en modern variant av deras rötter.

Hawkwind existerar än i dag och gör enstaka spelningar lite då och då.

Här är en lista på deras officiella skivor:
1970 Hawkwind
1971 In Search of Space
1972 Doremi Fasol Latido
1973 Space Ritual
1974 Hall of the Mountain Grill
1975 Warrior on the Edge of Time
1976 Astounding Sounds, Amazing Music
1977 Quark, Strangeness and Charm
1978 25 Years On
1979 PXR5
1980 Live Seventy-Nine
1980 Levitation
1981 Sonic Attack
1982 Church of Hawkwind
1982 Choose Your Masques
1983 Zones
1984 Stonehenge/Do Not Panic
1985 Chronicle of the Black Sword
1986 Live Chronicles
1987 Out and Intake
1988 The Xenon Codex
1990 Space Bandits
1991 Palace Springs
1992 Electric Tepee
1992 California Brainstorm
1993 It is the Business of the Future to be Dangerous
1994 The Business Trip
1995 Alien 4
1996 Love in Space
1997 The 1999 Party
1997 Distant Horizons
1998 Hawkwind 1997
1999 In Your Area
2000 Thrilling Hawkwind Adventures
2001 Yule Ritual
2002 Live 90
2002 Live at Canterbury 2001

De har även släppt några specialutgåvor bl.a Weird tapes 1-7.

Andra musikkrönikor av Dr. Rock
Hjärnblod | Mountain | Budgie | Nektar | Historien om Journey | Uriah Heep | Blue Öyster Cult — The Story | Pink Cream 69 — The Story So Far … | Nazareth | Deep Purple — The Story | Gamma Ray — historien så här långt | Historien om Steeleye Span

Om Dr. Rock |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #1 2004

Stefan Hammarén

Om spökskrivarens egenrecension, eller om en reflexion

Mikael Bäckman

Rättsystemet ett felsystem

Jordbävningsoffer

Kristian Einarsson

Och solen har sin gång

Fredrik Runebert

Antifeministiska manifestet — Startskottet för utmaningen av feminist- och socialisthegemonin

Thommy Sjöberg

Ondskan

Essäer

Litteraturens gränssvindlande vägar

Philip Roth och den amerikanska samtiden

Kåserier

Remakes

Limerickar

Taiwan (av Mikael Bäckman)

Artiklar

Radikala behövliga politiska tankars sötma

Muhammeds tidevarv

Kommersiella tv:n ett fiasko?

Konst

Margareta Renberg på Konstakademien

Magasin 3 — Henry Darger

Böcker

Andrzej Stasiuk & Günter Grass

Stephen King & Ken Follett

Tecknade Serier

Mike Conroy — 500 Great Comicbook Action Heroes

Musik

Avlyssnat 2003

Broder Daniel — Cruel Town

Creedence Clearwater Revival — Platinum

David Bowie — Reality

Dr. Indie ser på musiken

DS-13 — Killed By the Kids

Evanescence — Fallen

Jay-Z — The Black Album

José González — Veneer

Kylie Minogue — Body Language

Mark Ronson

Mauro Scocco — Beat Hotel

Mikael Wiehe & Lars Winnerbäck

Missy Elliott — This Is Not a Test

New Deutsch

Pavilion

Peter LeMarc — Det som håller oss vid liv

Pugh Rogefeldt — Pughs bästa

Punk and New Wave 1976–1979

Punkens 25 år

Ryan Adams — Rock ’n’ Roll

Störst i världen — The Hives

The Cricket

The Darkness — Permission to Land

The Offspring — Splinter

The Radio Dept. — Pulling Our Weight

The Rapture — Echoes

The Temptations 1966–1969

Tiamat — Prey

Trans Am — Liberation Advance

Xploding Plastix — Donca Matic Singalong

Dr. Indies årsbästa 2003

Filmer

På TV

Saraband

Corto Maltese

Konsert med David Bowie

Intervjuer

Presentation av Niklas Krog

Intervju med Niklas Krog

Tips

Dr. Indies vintertips