Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Kåseri

Tecknade serier

Efter att ha läst en massa gamla tecknade serier, tog jag en paus för att läsa om tecknade serier. Jag dammade alltså av mina gamla THUD! (THUD! är ljudet som uppstår när en fjäder dråsar i backen när man har baksmälla. Kommer ursprungligen från den tecknade serien Dropouts.), ToTS och Bild & Bubbla — under 80-talet var jag med i Seriefrämjandet. Ska kolla om det fortfarande finns och i så fall förmodligen bli medlem igen. Det berikar att läsa om de serier man läser.

Tecknade serier är en märklig konstform, så till vida att den kan få normala, sunda och friska människor att göra märkliga saker. Det finns självfallet mycket skräp, både teckningar och manus lämnar ibland mycket att önska. Men detta gäller ju all konst; om det så är tavlor, litteratur, musik eller film. Jag tvivlar på att någon skulle döma ut Renoir därför att det finns ”hötorgskonst”, Shakespeare därför att det finns ”kioskdeckare”, Mozart därför att det finns Muzak™ eller Woody Allen-filmer därför att det finns ”C-filmer”. När det gäller tecknade serier däremot, döms hela konstformen ut därför att det finns ”skräpserier”. Hugo Pratts Corto Maltese eller Didier Comès Tystnad döms alltså ut — oftast osett — och klumpas ihop med skräpet.

Jag kom in i slukaråldern vid 7-8 årsåldern och är fortfarande kvar där; film och musik inmundigar jag också i stor och varierad mängd. Konst — ”riktig konst” — har jag däremot liten kunskap om (jag är säker på att Dr. Indie är villig att släpa runt med mig på någon konstutställning). Trots detta mitt intresse somnar jag till Ingmar Bergmans Tystnaden; har efter 3 allvarligt menade försök inte lyckats traggla mig igenom Robert Blys Järn Hans; får ont i öronen av Béla Bartóks musik och ställer mig ofta frågande inför mycken konst. Dock skulle det aldrig falla mig in att framför en biograf, bokhandel, konserthall eller konstmuseum bränna dessa verk offentligt på bål!

Jag kan för mitt liv inte begripa mig på hur dessa människor är funtade som bränner serietidningar på bål — och är stolta över det! Jag undrar just vad en sådan människa skulle säga om Comès Tystnad? ”Det händer ju inget. Flera sidor är utan dialog. Och dåligt tecknad är den också.”

Jag fascineras av Comès Tystnad och somnar till Bergmans Tystnaden

Får ta en uppryckning — och brygga en stor balja java — och försöka ta mig igenom denna tystnad. Hur som helst, trots att jag inte begriper mig på Bergman skulle jag aldrig komma på tanken att förbjuda visning av hans Tystnaden. Jag kritiserar heller inte de som tycker Bergmans filmer är fascinerande. Jag tycker bara att det är bra med denna mångfald — så länge den inte övergår i enfald — av konstformer.

Så, du som kritiserar tecknade serier och sträcker dig efter tändstickorna — sträck dig i stället efter Comès Tystnad. Men akta dig — du kanske blir bränd!

Kanske även jag blir bränd av Bergman, Bly, Bartók och modern konst.

Dilemmat med tecknade serier och övriga konstformer är hur man ska skilja agnarna från vetet. Där fyller Seriefrämjandet en viktig funktion (hoppas de har överlevt bålen).

Agnar förresten, förr i ti’n så kasserades dem, nu för ti’n så kallas de kli och påstås vara nyttigt. Det som förr sållades bort blandas nu i brödet … ”Det sätter i gång magen”. Jo tack, nog gör de det allt! Testade att vara nyttig och äta massa fibrer m.m. Efter ett tag frågade jag ett ”hälsofreak” om det verkligen skulle vara så här? Det är bara ett tecken på att du har massa slaggprodukter som måste rensas ut. Jag stod ut ett tag, men sen återgick jag till min filosofi: ”Ät och drick det du mår bra av.” Nåja, dessa agnar i brödet fyller en funktion, liksom agnarna i tecknade serier och annan konst.

Lämplig musik är måhända Kjell Höglunds Häxprocess.
”… så då bränner du för säkerhets skull en häxa till …” Men den slutar tack o lov ”… vi behöver inte bränna upp en enda häxa till.”

Om Mr. Snaggus |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #2 2002

Gäst-
skribenter

Sigge Stark — författare inom populär-
litteraturen (av Berith Eliasson)


Jane Austen — Stolthet och fördom (av Mari Becker)


Det ansiktslösa motståndet (av Varg i Veum)


Tankar om reklam (av Björn Friberg)


Bruntungor värre än brunrockar (av Christian Gergils)

Special om Stefan Hammarén

Bok av Stefan Hammarén

Intervju med Stefan Hammarén

Impuls

Siamesisk

Artiklar

Vänsterpartiet

Åsikt kring neutraliteten

Kärlek till politik

Essäer

Mehmed Uzun

Kåserier

Det kliar!

Historikern Alf W. Johansson

Glesbygd

Tecknade serier

Konst

Den usla videokonsten

Konst-
akademien

Tensta Konsthall

Tensta Träff

Museer

Nationalmuseum

Böcker

Göteborgs-
kravallerna

Noam Chomsky

Bokliga upplevelser

Mera Noam Chomsky

Tidskrifter

Axess

Dast

Tecknade serier

Spindel-
mannen

Wolverine

Moonknight

Secret Agent X-9

Chock

Serie-
magasinet

Fantomen

Musik

Bruce Springsteen

Cd-priserna igen

David Bowie

Elvis Costello

Embrace

Garbo — The Musical

Mer Punkmusik

Musikkrönika II

Rod Stewart

Solomon Burke

Ted Nugent

Yngwie Malmsteen

Filmer

Om inte

Lilja 4-ever

Snygg, Sexig, Singel

Minority Report

Filmmagasin

Jag är Dinah

Intervjuer

Besök hos tidningen Socialisten

Mat & Dryck

Karins Gryta

En kurs i hur man bäst avnjuter ett Veteöl

Whisky-
provning

Aecht Schlenkerla Rauchbier

Chimay Blue