Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Recension

Uppror, pingviner och lite sex

Ulrika Nielsen: Poemer om pingviner

Schildts förlag, Finland

Poemer om pingviner av Ulrika Nielsen kan utan vidare kategoriseras som en udda diktsvit, inte bara vad beträffar den yttre stilistiska formen, hänför sig likafullt till hennes högst skiftande och kan man säga uppslitande budskap, där hennes splittrade diktjag försöker finna en mening. Läsaren måste ändå hela tiden fråga sig vad det meningsbärande kan tänkas vara, vilket ändå ska ses som en mycket konstruktiv tolkningsakt.

Hos Nielsens diktning finns det något som helt tydligt vill komma fram mellan satserna men det är samtidigt förtryckt och förblir det också, rätt effektivt kunde man t.o.m. påstå, eftersom hennes satser ständigt avbryts och det flikas in nya ord som bryter den ton och det meningsbärande sammanhanget hon var i färd med att skapa. Med andra ord det skapas och det splittras, något som inte minst stärks av hennes smått absurda satskonstruktioner, av en fragmentarisk ständigt uppbruten ton som förgriper sig på den egna texten.

De olika diktjagen försöker uppenbart säga något till varandra, tvingar till synes inte bara sig själva till en djupare eftertanke om vad som avhandlas, som läsare tar man del av något som sker när olika röster i dikten kämpar om sin uppmärksamhet, om sådant som skall låta läsaren avgöra vad dikten är för något. Att mycket av diktningen går i jag-form och talar till ett du, men på något sätt känns det som om det övergripande diktjaget jämt och ständigt måste och vill splittra sig i olika delar, tala med olika röster, om olika saker. Kaotiskt kan man tycka, men det skänker samtidigt en påtaglig spänning.

Det hela slår sig an på den egna tanken hos diktaren, om vad som egentligen skulle skrivas, men hon eller hennes diktjag är liksom inte nöjda med sitt värv innan de ser sig åstadkomma en veritabel strukturfråga. Och på den vägen går det vidare, med en struktur som endast skall bli splittrad, bejaka det fragmentariska och göra detalj av allt, som det till synes verkar. Där skall diktjagen ännu få avbryta sig med att slå åt sidan, ständigt liksom upptagna med att införa sina nya ordningar i dikten. Det läggs in avvikelser, rent språkliga som bryter det grammatiska men även av enskilda ord som tjänar till att vilseleda och skapa oro. Således splittring på alla plan, men likaväl bör det påpekas att det ändå är fråga om en mycket språkmedveten diktning från Nielsens sida, som hon också vill peka på något som man kunde kalla för övergripande språkliga strukturfrågor, sådana som har att göra med ett språks begränsningar. Om hon med en viss lekfullhet vill finna nya öppningar och spelmöjligheter, ett extra rum, om möjligt få oss att inse att de språkliga uttrycken är alltid något stela, att så mycket blir utanför det sagda.

Vad Nielsen egentligen mera konkret vill säga i sina dikter, kanske som det är omöjligt att säga, eller med att enkelt rama in det. Läsaren får spekulera och ta det på eget manér, peka på något utan att veta precis. Helt uppenbart är ändå att den högst märkbara tonbildningens stackato bryter satserna, gör dem till något högst eget, tillför nya öppningar, tvingar en också till att läsa dem långsamt, just radvis för att något styvt vända skutan, med att läsaren kan tänkas känna ett slag mot huvudet en nick och blixtsnabb axelryckning, så skall följande sats ta vid röra i såret. Sedan avbryts en del dikter med något som kunde sägas vara av smått ”larviga” infall, liksom det också finns några kortare dikter som i sin helhet bejakar en smått banaliserande ton, när det flikas in något som river mot det mer högtidliga i diktningen. Detta är självfallet en vansklig metod, när diktare och författare ofta avslöjar sin okunnighet, då kopplingen mellan högt och lågt sällan fungerar på ett ömsesidigt stärkande sätt, när någondera därom endast tenderar att störa det andra och lägga sig på, men jag skulle bestämt säga att det i Nielsens fall snarare gör dikterna än mer fragmentariskt utmanande. Att det hela görs på ett fängslande sätt. Varför de sedan kategoriseras som pingvindikter, det må väl inte avslöjas, men kan om möjligt ses som en slags parodierande kraft, som när dessa storartade vingmonster glatt gör sina egna slängkappor. Helt uppenbart ändå att det mellan raderna går att urskilja en del uppbrott, inte minst av ett sexuellt slag. Det sexuella är ändå inget som nånsin överröstar i dikten, utan vi har då mera att göra med en förundran inför en okänd samvaro, när kanske nånting längtar, undrar, känner och glider ifrån.

Sammanfattningsvis, en bra och mycket intressant diktsamling. Och lämnar inget citat här, för dikterna ska avnjutas mellan sina pärmar, de hör så uppenbart ihop med varandra, talar till varandra, så jag har inget hjärta att där välja ut något. Att dom nog är splittrade, men jag splittrar dem inte ytterligare.

Dikterna är utgivna på Schildts förlag i Finland, medan Nielsen själv är bosatt i Stockholm, finlandssvensk invandrare. Schildts har av tradition gett ut ett flertal diktsamlingar per år, i Stockholm är Hedengrens i Gallerian det säkraste stället när man söker efter finlandssvenska böcker.

Stefan Hammarén

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #4 2004

Junilistan

Protester stoppar inte Junilistans valsedel

Stefan Hammarén

Uppror, pingviner och lite sex

Vad i helgjutna mässingshelgon

Thommy Sjöberg

Modernitet — uttryck för modern livsstil

Helena Kommonen

Kalevala i färsk översättning till tyska

Karin Piehl

Det musikaliska kriget

Miss Vampyria

Konsert med Cathedral

Ulf Holmén

Hole Sh*t!

Limerickar

Mellansel (av Mikael Bäckman)

Essäer

Science Fiction när den är som bäst

Kåserier

Samtiden med Lundells anteckningar

Minnesglimtar

Beppe från min tv-värld

Artiklar

Dom ryska demokraterna som plundrade Ryssland

Kriget i Tjetjenien som glömdes bort

Mumia Abu-Jamal: Rapport från ett dödsblock

Pakistan och Indien II

Valet 2002 och dess journalister

Mah-Jong modet

Konst

Waldemars Udde: Drottning Margrethe och Prins Eugen — Själens landskap

Arkitektur

Städer

Böcker

Maja Hagerman & Claes Gabrielson — I miraklernas tid

Karl-Erik Edris — …men vad går det ut på egentligen — livet alltså

Om en stor amerikansk berättare och en liten svensk deckare

Spänningslitteratur och skräckromaner

Tidskrifter

Stick

Musik

Arbogast — Something Bit Me

Edguy — Hellfire Club

Ed Harcourt målar sin värld med poesi i musiken

Her Majesty — You and Me Against the World

José González — Remain

Junior Jacket feat. Robert Smith — Da Hype

Kurt Cobain — 10 år sedan rockängeln dog

Lambchop — Awcmon/Noyoucmon

Lite om Honeydogs fina vårpop

Lite om Van Morrisons — Into the Music

New York Dolls världsbild

Norah Jones — Feels Like Home

Peaches feat. Iggy Pop — Kick It

Quant — Getting Out

Scissor Sisters — Scissor Sisters

Teddybears STHLM feat. Mad Cobra — Cobra Style

The Coasters från det förflutna

Tiger Lou — Is My Head Still On?

Von Bondies — Pawn Shoppe Heart

Filmer

På TV

François Truffauts franska nya vågen-filmer på tv

Frasier & Vänner

Nöje

Lill-Babs firar 50 år i nöjesbranschen

Sport

SM-Guld till HV-71

Tips

Downbeat Sounds på restaurang Svajs

Göran Greider

Kapten Stofil — ett magasin för det udda, dumma och allmänt reaktionära

Robbie Fulks

Robert Nyberg är politisk suverän satiriker

Etiopien — en resa i tid och rum