Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Artikel

Vad i helgjutna mässingshelgon

Timber Construction — details, products & case studies av Theodor Hugues (Birkhäuser Verlag — Birkhäuser Verlag Basel)

Vad i helgjutna mässingshelgon, gjort jag hade beställt en bok om bokomslag, eftersom, så eftersom jag skulle slippa läsa, avförkorta proceduren, läsa 58 romaner och böcker från art deco-tiden i sydosthörnet av USÄ, med att endast läsa om tidsenliga bokomslag (som kunde vara ytterst symboliskt laddade, inte sällan den mest lyckade delen av en dito bok), tusen mer rationellt därmed, men nersotat helgonbarn, vad kommer det istället oförskyllt mig: Timber Construction — details, products & case studies. Vad nytt, New materials and stricter energy-efficiency requirements have brought about radical changes in timber construction in recent years. Whether built on site or pre-fabricated, this publication provides a concise survey of modern timber construction, the materials and their applications. Därmed. Det blir min läsning under våren. Jag är galen gammal i träd och virken som ni framledes ska få veta mer av, de av er som orkar läsa mina böcker, eftersom min roman III handlar mycket om träd, liksom diktansamling II (under skrivning III), likaväl även av den insektkonvulsion som påbörjats och avslutas inom kort såtill kanske kommer faktum också dagens Timber Construction till nytta fastän jag så gärna hade läst om bokomslag.

Och förrförra veckan beställde jag den där Charles Bukowskis Factotum och Postverket, eller var det Postväsendet, Flygposten, 4:klass post i svensk version, eftersom jag aldrig tidigare läst honom (hans alster) på svenska och var nyfiken på hur hans alster gjorde sig i översättning, att såga i en korkvidegran (Cork Fir), vad kommer inte med ett postväsendets strafffån, två ex. av Factotum liten tå (det av hjälpredor) och inget av hans förköttade Postlåda. Vad jag dock konstaterar snabbt, att hela Bukowski inte mera känns äkta för mig, eftersom jag aldrig växer så har jag under åren förmodligen endast blivit ännu mer ifrån = likamed mindre. Så håll tillgodo med er postöversättning. Dessutom upprepar sig Bukowski [sig] ännu mer än vad jag själv gör.

Ock likaså av helvetéistisk dag, marken har lagt sig här, tryckt ner avloppsröret (inte förstås blivit just i går nertryckt, preförklaring ner), att det (röret) kroknat där nere hos underjordstrematoderna (med sin ovan begravningsplats av bruna råttor och vad som lagts till annat i uppfyllnad, tillförts av mig från rått-, minkfällor och en rävsax), men var blev jag redux återföra resonemanget hem, alltså, avloppsröret trottar (finlandism) [proppas] numera jämt ofta, fås upp med att i övre våningen tappa 8 stora 15-liters vattenämbaren i en rasande fart, vilket förutsätter att de är färdigt fyllda, sedan hörs ett vida (avgrunds-) helvetesdån (ett mycket extra ljud) och röret är uppe för ett antal dagar fröjd. Nu släppte jag dessa 8 ämbaren, utan att dånet kom, Parrot’s Bills suck face värre, hör ett vattenporlande i nedre våningen, allt (el. nästan allt) vatten som urtappades stiger upp i nedre våningens Wc, rinner stiger över muggen, flödar ut på golvet och utför i korridoren. Dåndimpe. Det som tröskeln ändå tar emot, att jag med ett öskar (en kyathos) får ösa en del av planktonslasket och guluppblandningsvattnet i hinkar. Och inget ont, som icke upprepas (åtminstone så länge det förutsätter liv och goda trimmade rörelser), att jag häller ånyo näst 8 ämbar (lite dåligt fyllda dock), övertygad att det nu måste gå upp, eftersom det alltid gjort det (av ett praktpostulat), dock icke som så är fallet, härom. Helvetet bubblar upp där nere åter en gång, och även lite styvt ogjort papper kommer upp, detsamma något som förvånar mig. Därefter, nu förrustad med ett nytt inköpt halvsemistyvt plaströr, det kör jag nerin i kloakstolen (en fotpedalwc-modell att det verkligen låter sig göras utan att hela muggen behövs lyftas) och orm vidare för avloppsröret, jag pressar det vidare och vidare som en rytmisk maskin, men det tar snart slut efter sina närmare prick 30 meter 6 minuter, än som inget effektfullt händer (vattnet kvar i muggen upp till sittbrädet), varför jag mäter avstånd och konstaterar att slangen var felmättmått på och slutade ganska straxt innan brunnen började (fanns). I varje fall är stället inlokaliserat därmed, vilket även bekräftar redan tidigare misstankar, när avloppsutfallet brukar i brunnen falla in lite som ett fontänsprut underifrån, något jag inte själv konstaterat (förrän idag), men att avloppsbrunnstömmaren brukar göra det när röret spolats upp medan han tömt brunn, nu som jag förrustar mig (den här gången, episod III) med en jättelie (modell astronomisk) och halva kroppen nerfördränkt i brunnen med ögon- & andningsskydd slår där med en Atlas runkrörelser mot rörut/intaget men är alldeles för kort trots allt. Hur förlänga lieegget (mucro), efter några funderingar kring hur ymningshorn är rena motsatsen (till nästan allting) och ändå inte (riktigt), finner jag det gott att aldrig mera skida i någon enda backe och binder fast min skidstav i lien efter att den (staven) först lite förstörs, lyckas egentligen otroligt bra med bindandet att det nya namnlösa verktyget, är näst helgjutet, varom jag sakta på nytt nerförsänker mig i förbannelsebrunnen och med än större ilska för Atlas ofrukter, sina protozoer, urtidsdjur, vaxbönors näringsavklippta gjort mera antiavlomentum (motsatser) är det som att slå på cement, har då den förbannade marken och råttdjurssläkters begravningsplatsen lagt sig ner över hela röret inklämt, alldenstund och med sista kraft slår jag ett ytterligare sent försök och det ger sitt skalknäck efter, ut rinner för en hel syndaflod (och fonetiktillljud hann redan tro att det var evigt) och håller även på och skölja ner mig i fördärvet. Dock stod jag kvarklämt, och röret var öppet (befrielse, samt väl uppe ovan mark med hysterisk skrattsalva) och där överst (tillbaka till brunnen) (mycket intressant) simmar (flyter) det mensblöjor och underlivstrasor fanskap, en halv tygbutik, hela public relations, det av några gäster som varit här på en visit några dagar innan och inte visste bättre. Nu har också Wc-ens vägg, hörnet vid med muggen skriftliga direktiv, jämte arga förmaningar (ej poetiskt avfattade) och anvisningen upptill om det kommer fler dårar på besök, skola det gå hem. Till våren, när det går bra att åter gräva här i Thule-mark, då måste röret och råttlikben grävas upp, med inlägg av nytt rakt sluttande rör. Men till dess. (preefterförklaring, trots av pedalwc-modell, hindrar den (konstruktionen) inte vattnet att stiga upp från röret, tydligen — men att ändå inte hela stolen lyftes)

Att jag även har 2/3-delar av skrivna insektskonvulsioner (flugdiktsnovelletter), och nu måste jag kunna samla mig för den återstodstående 1/3-delen, så blir den utgiven hos H:ström vid en inte ännu angiven tidpunkt, föreslaget strax någorlunda innan roman III släpps, roman III som skall heta efter 237 namnbyten På burklös mark (en extremt lyckad titel fastän det inte låter så). Den bör vara utgiven vårvintern 2005, äntligen klar nu, lämpligt avlöst, avklippt och tvångsfuskavslutad två dagar innan denna brunnavtäckning (när dessa helveten så lämpligt inte kommer samtidigt över mig, utan avlöser väl finurligt — så finns gud ändå som en hämnare?). Och min slutredi-revi[d][g]ering av På burklös mark som skulle vara en absolut sista korrekturutläsning (av ungefär 57:de i oordningen) beräknat att ta två dagar, tog 6 veckor av oavbruten tid med slavpass på upp till 18 timmar om dygnet (eftersom tiden försvann i intet bort), och de sista dagar har gått, de bedrevs med att försöka få texten att gå ihop på ett helt omöjligt ställe, att hela hären stannat upp en sida från slutet, skrev där från båda hållen, men den textuella sprickan gick hela tiden vidare upp efterhand att den blev igensydd och pålappad, den var där en skorvbeklädnad till, med fästen av märkliga plåster, smetad med skorvsalvor, som det verkligen inte är klokt hur en text han börja kämpa emot och inte vill inordna sig under en ordnad tanke (ram, modell), arm utan kräver något som man inte riktigt vet vad, att den vill omkullkasta hela romanidénuelle, men jag är så fan envis finner utmaningen värd den usuella djävulskapen. Och riktigt kaotiskt såg det ut när jag tänkte att jag lite petar på något annat ställe några sidor bak rursum för att avleda tanken, ibland som det går att lura det skrivande enadelshuvudet, plötsligt som samma hemsk sprickbildning visades sig börja uppstå där, men lyckades sen nödtorftigt på en halv dag lappa ihop det, och försvann väl illa kvickt därifrån. dOOCK till sist det blev färdigt med att slänga några ytterligare stötestensaktiga saker i sprickan och plombera med formbart jordbbäck (samt att plocka bort ett avsnitt + dikterna där bak).

Var i helvete blev jag nu förresten, nutill har jag, som det verkar, glömt bort det jag egentligen skulle säga här, och min tolkning av Maupassants Horla hundra årsaloë fastnat av, är lite (hur lite vet man (jag) inte) fördröjd hos herr H:ström, text dock färdig som sådan. Väntar, så mycket jag nu alls numera hinner vänta (börjar förlora väntandets förmåga nämligen).

Dessutom blev på På bruklös mark så fan mycket mer lättläst än vad jag ville, vet inte hur det kan komma sig, och stör mig naturligtvis. Och Timber Construction by Theodor Hugues et al. (ty för en sådan bok behövs det många karlar) verkar rätt intressant (vid bläddring) faktiskt för poetiska byggutändamål, and så läser jag en Britain’s Rare Flowers av Peter Marren.

Stefan Hammarén

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #4 2004

Junilistan

Protester stoppar inte Junilistans valsedel

Stefan Hammarén

Uppror, pingviner och lite sex

Vad i helgjutna mässingshelgon

Thommy Sjöberg

Modernitet — uttryck för modern livsstil

Helena Kommonen

Kalevala i färsk översättning till tyska

Karin Piehl

Det musikaliska kriget

Miss Vampyria

Konsert med Cathedral

Ulf Holmén

Hole Sh*t!

Limerickar

Mellansel (av Mikael Bäckman)

Essäer

Science Fiction när den är som bäst

Kåserier

Samtiden med Lundells anteckningar

Minnesglimtar

Beppe från min tv-värld

Artiklar

Dom ryska demokraterna som plundrade Ryssland

Kriget i Tjetjenien som glömdes bort

Mumia Abu-Jamal: Rapport från ett dödsblock

Pakistan och Indien II

Valet 2002 och dess journalister

Mah-Jong modet

Konst

Waldemars Udde: Drottning Margrethe och Prins Eugen — Själens landskap

Arkitektur

Städer

Böcker

Maja Hagerman & Claes Gabrielson — I miraklernas tid

Karl-Erik Edris — …men vad går det ut på egentligen — livet alltså

Om en stor amerikansk berättare och en liten svensk deckare

Spänningslitteratur och skräckromaner

Tidskrifter

Stick

Musik

Arbogast — Something Bit Me

Edguy — Hellfire Club

Ed Harcourt målar sin värld med poesi i musiken

Her Majesty — You and Me Against the World

José González — Remain

Junior Jacket feat. Robert Smith — Da Hype

Kurt Cobain — 10 år sedan rockängeln dog

Lambchop — Awcmon/Noyoucmon

Lite om Honeydogs fina vårpop

Lite om Van Morrisons — Into the Music

New York Dolls världsbild

Norah Jones — Feels Like Home

Peaches feat. Iggy Pop — Kick It

Quant — Getting Out

Scissor Sisters — Scissor Sisters

Teddybears STHLM feat. Mad Cobra — Cobra Style

The Coasters från det förflutna

Tiger Lou — Is My Head Still On?

Von Bondies — Pawn Shoppe Heart

Filmer

På TV

François Truffauts franska nya vågen-filmer på tv

Frasier & Vänner

Nöje

Lill-Babs firar 50 år i nöjesbranschen

Sport

SM-Guld till HV-71

Tips

Downbeat Sounds på restaurang Svajs

Göran Greider

Kapten Stofil — ett magasin för det udda, dumma och allmänt reaktionära

Robbie Fulks

Robert Nyberg är politisk suverän satiriker

Etiopien — en resa i tid och rum