Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Musik

Hole Sh*t!

Melissa auf der Maur — Auf der Maur B.B.B.

Capitol Records

Courtney Love — America’s Sweetheart B.B.B.½B.

Virgin Records

Hole är ej mer, länge leve Hole. Trösten är här i form av två skivor från två före detta medlemmar. Kontrasten mellan skivorna är total, men här finns också gemensamma drag. Båda skivorna vilar på klassisk rock-grund. Courtney satsar helhjärtat på fingret-i-luften-punk musik med 3 ton fula ord i varje låt. Melissa experimenterar mer med både annorlunda arrangemang och låtar som drar åt det poppigare hållet. Jag hade gärna delat ut fyra blaskan-blaffor till båda, men det finns tyvärr betygsneddragande små egenheter hos Melissa, som gör att 3 för henne känns mer rättvist. Courtney får 3,5 av samma skäl, ojämnheten i låtarna finns där.

Melissa auf der Maur — Auf der Maur.Om vi börjar med Melissa, så är jag måttligt förtjust i flertalet bagatellartade små poppastischer som känns oengagerade och malplacerade. Låtar som Real a Lie, Would If I Could och Taste You känns lika likstela som djupfryst torsk. Däremot Lightning Is My Girl, Followed the Waves, I’ll Be Anything You Want, My Foggy Notion, Overpower Thee, Skin Receiver och I Need I Want I Will är alla exempel på klockrena låtar. Upplagt för ojämnheter med andra ord. Det känns tyvärr inte som om hon har bestämt sig för vilken typ av musik hon vill spela, är det menlös pop eller rock med annorlunda inslag. Därför går också den röda tråden med skivan förlorad, och den känns splittrad. Enligt mig och min smak borde hon storsatsa på den annorlunda vinklade rocken, som kan bli riktigt spännande med tiden. Däremot borde hon skrota den hjärndöda popen som känns lika intressant som förra veckans formfranska. Pluspoäng blir det dock för ambitionen att vilja förändra och experimentera med annars stockstela strukturer som i vissa låtar skördar höga yippekaihey-rop från undertecknad.

Courtney Love — America’s Sweetheart.Vi går vidare med Courtneys punk-pittoreskt långfingerviftande. Naturligtvis är denna skiva något av Melissa auf der Maurs motsats. Den följer invanda spår, experiment är av ondo och tradition är till för att behållas. Vilken av dessa två vägar, experiment eller inget experiment, som är bra eller dåligt tar jag ingen ställning till eftersom jag själv uppskattar både och. Var och en får därför avgöra själv vad just dom föredrar. Skivan inleds fruktansvärt imponerande, låtar som Mono, But Julian, I’m a Little Bit Older Than You, Hold On To Me, All the Drugs, Almost Golden, I’ll Do Anything, Life Despite God, Hello, Zeppelin Song, Never Gonna Be the Same är djupt imponerande. Där slutar dock mina lovord, Sunset Strip och Uncool suger hårdare än skitsugen på Hagalund. Riktigt läskiga låtar med andra ord. Återigen en skiva som är ojämn. Courtney ska dock ha en stor eloge för en låt som All the Drugs som har den där feta sydstatsbluesbörliga Zack Wilder-gitarren, men varför hon inte bjöd in Sir Zack som gästartist i just denna låt förstår jag inte.

Nej, slutsatsen blir att båda artisterna hade mått bra av lite verbal spanking och studio-masochism som t.ex.: Nej Melissa den låten suger så mycket att jag vet att du kan bättre. Eller nej Courtney den där Sunset Strip är knappast din bästa låt, skrota den.

Ulf Holmén

Se även Dr. Indies recension av Courtney Love — America’s Sweetheart

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #4 2004

Junilistan

Protester stoppar inte Junilistans valsedel

Stefan Hammarén

Uppror, pingviner och lite sex

Vad i helgjutna mässingshelgon

Thommy Sjöberg

Modernitet — uttryck för modern livsstil

Helena Kommonen

Kalevala i färsk översättning till tyska

Karin Piehl

Det musikaliska kriget

Miss Vampyria

Konsert med Cathedral

Ulf Holmén

Hole Sh*t!

Limerickar

Mellansel (av Mikael Bäckman)

Essäer

Science Fiction när den är som bäst

Kåserier

Samtiden med Lundells anteckningar

Minnesglimtar

Beppe från min tv-värld

Artiklar

Dom ryska demokraterna som plundrade Ryssland

Kriget i Tjetjenien som glömdes bort

Mumia Abu-Jamal: Rapport från ett dödsblock

Pakistan och Indien II

Valet 2002 och dess journalister

Mah-Jong modet

Konst

Waldemars Udde: Drottning Margrethe och Prins Eugen — Själens landskap

Arkitektur

Städer

Böcker

Maja Hagerman & Claes Gabrielson — I miraklernas tid

Karl-Erik Edris — …men vad går det ut på egentligen — livet alltså

Om en stor amerikansk berättare och en liten svensk deckare

Spänningslitteratur och skräckromaner

Tidskrifter

Stick

Musik

Arbogast — Something Bit Me

Edguy — Hellfire Club

Ed Harcourt målar sin värld med poesi i musiken

Her Majesty — You and Me Against the World

José González — Remain

Junior Jacket feat. Robert Smith — Da Hype

Kurt Cobain — 10 år sedan rockängeln dog

Lambchop — Awcmon/Noyoucmon

Lite om Honeydogs fina vårpop

Lite om Van Morrisons — Into the Music

New York Dolls världsbild

Norah Jones — Feels Like Home

Peaches feat. Iggy Pop — Kick It

Quant — Getting Out

Scissor Sisters — Scissor Sisters

Teddybears STHLM feat. Mad Cobra — Cobra Style

The Coasters från det förflutna

Tiger Lou — Is My Head Still On?

Von Bondies — Pawn Shoppe Heart

Filmer

På TV

François Truffauts franska nya vågen-filmer på tv

Frasier & Vänner

Nöje

Lill-Babs firar 50 år i nöjesbranschen

Sport

SM-Guld till HV-71

Tips

Downbeat Sounds på restaurang Svajs

Göran Greider

Kapten Stofil — ett magasin för det udda, dumma och allmänt reaktionära

Robbie Fulks

Robert Nyberg är politisk suverän satiriker

Etiopien — en resa i tid och rum