Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Musik

Varför jag har så svårt för Weeping Willows

Weeping Willows — Presence.Under hela Weeping Willows tid har jag aldrig egentligen gillat bandet, därför att deras musik var alltför seg och ointressant. Ändå spelar det ingen roll hur mycket Walker Brothers, Phil Spector, Motown osv. bandet serverar som influenser. Även om Weeping Willows i frisyrer ser ut som rockabillykillar som har raggarstuket nära sig. Clash och The Smiths är andra influenser till bandet. Så blev jag uttråkad av deras soulballader på debutskivan Broken Promised Land. Nej tack, tänkte jag när Magnus Carlsson sjöng fläskiga soulakter med gripande röst. Det grep mig inte ett smack. Men så hände någonting omkring 2001 då kom deras hittills bästa skiva Into the light med snygga popgodislåtar som 80-talssyntiga Touch me och låten Falling. Då var jag med på plan igen. Så kommer deras nya skiva Presence 2004 som jag hos en god vän skall lyssna på, men det blir egentligen tre fyra låtar jag orkar att lyssna på och sedan ger jag upp. Skivan är alldeles för trist igen. Men undantaget är singellåten Stairs som är en av dom bästa svenska popsinglar i år, än så länge. Just på Stairs så finns det svärta, men lycklig sådant som ger låten ett utseende som gör att jag verkligen fastna väldigt länge, därför att låten fungerar så väl. Stairs ger mig en försmak av himlen, varför kan inte alla Weeping Willowssånger ge mig sådan inlevelse?

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #5 2004

Junilistan

Junilistans valsedel godkänd

Tar Posten politiska hänsyn?

Brev till Posten

Stefan Hammarén

En ny Horla i Suecia

Enkel portion våld

Thommy Sjöberg

Konsten att vara ledare

Maradona

Lennart Carlström

UFO — Närkontakt av första graden

Bengt Hj Törnblom

Δ-KONCEPTET

Ulf Holmén

Warren Zevon — The Wind

Limerickar

Josua Tree (av Mikael Bäckman)

Essäer

Bruno K. Öijer — svartmagisk poet

Giacomo Oreglia — Campanella — Liv, verk & samtid

Harry Martinsson 1904–1978

Kåserier

Trängselavgifter — Återigen

Kåseri om konst

Politik

Junilistan mot eliten

Måndagsrörelsen rör på sig igen!

Politiska kommentarer

Artiklar

Blix versus Ahlmark

Om Sverige och världen

Böcker

Ingmar Hedenius och religionen

Korta bokrecensioner

Lemmy — White Line Fever

Stjärnfall

Musik

Big Star från det glömda 70-talet

Blondie — The Curse of Blondie

Count Basie 100 år och Nina Simone 60-tals inspelningar

Dionysus — Anima Mundi

Fear Factory — Archetype

George Bensons bortglömda souljazzskiva från 1980

George Michael — Patience

Impellitteri — Pedal to the Metal

Intelligent spännande hip hop

Marit Bergman — Baby Dry Your Eye

Musikkommentarer II

Musikmix

Phoenix — Alphabetical

Teddybears STHLM — Fresh!

The Jayhawks — Rainy Day Music

U.D.O. — Thunderball

Varför jag har så svårt för Weeping Willows

Zero 7 — When It Falls

Filmer

På TV

Drömmarnas tid

Nip/Tuck

Sport

Silver till Sverige