Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Essä

Dennis Lehane

Dennis Lehane, tuff kille, som i ungdomsåren drömde om att bli författare. De litterära spånorna insöps i de irländska arbetarklass- kvarteren i Dorchester i sydöstra Boston. I dag måste man säga att han lyckats. Med titlar som Prayers for rain, Mystic river och Shutter Island har han skapat en touch av neighbourhood noir till deckargenren och han har bestämt en alldeles egen äkta berättarton som säger något om oss och vår tid.

— Har du rättat proven?

— Nej, drabbad av läsupplevelser, har jag de senaste veckorna ägnat mig åt att läsa en nyupptäckt författare.

— Kan man säga så till förväntansfulla elever som väntar på sina provresultat?

— Vad säger egentligen rektorn om ett slikt tilltag och kommer föräldrarna att höra av sig mitt under en febrilt pågående termin.

Författaren som har drabbat mig stackars rättande lärare är Dennis Lehane bördig från Dorchester, Bostons tuffa irländska arbetarklasskvarter i sydöstra delen av staden. Tre titlar ur hans författarskap finns nu översatta till svenska: Svart nåd, Rött regn och Patient 67. Det är tre sinsemellan olika böcker med avseende på persongalleri, miljö och story. I böckerna finns dock en gemensam ton; en mörk poetisk underström, ett stråk av sorg med en lidelse för att skildra miljöer och människor bortom medelklassens USA.

Originaltitlarna Prayers for rain, Mystic river och Shutter Island anger mer det poetiska tonfallet som finns i ett mycket hårdkokt och actionbetonat författarskap.

Prayers for rain är den femte delen om deckarna Patrick Kenzie, hans före detta partner Angie Gennaro och deras gode psykopatkompis Bubba Rogowski vars aura av skräckinjagande ensamhet är så stor att han skrämmer livet ur vilken mafioso som helst, dock klappar ett gott hjärta bakom de psykotiska dragen vilket bara en gudfaders fru och hennes dotter förmår att uppskatta förutom kompisarna Kenzie och Gennaro förstås. Handlingen har en story med swing och gåtan som löses vilar på en hållbar intrig där ondskan hos en psykopat har sin grund i en familjs mörka hemligheter.

Rött regn är skildringen av två fiktiva stadsdelar Point och Flats men det är framförallt en berättelse om tre barndomskompisar med rötter i kvarteren och hur deras vägar korsas som vuxna. Handlingen har antika ödesbestämda drag. Dramat rullar på utan att ingen tycks kunna ändra de tragiska mönstren och det sorgsna mörka slutet.

Visst finns deckarens alla ingredienser med i Lehanes berättelser. Intrigen, parallellhandlingen, hjältens egna brister i privatlivet, miljöskildringarna och de twistade sluten med oväntade upplösningar. Här ska vi inte upprätthålla oss så mycket med handlingen utan kika något på berättandet och framförallt miljöskildringar. Lehane når som alla goda berättare längre än sin genre i det här fallet deckaren och berättar på så vis en historia om vår tid.

Dennis Lehane kallas för The golden boy of noir något som han visar i Rött regn, rena gesällprovet med guldkant, när han snickrar ihop två fiktiva stadsdelar, Point och Flats, med fint sinne för detaljer radar han upp sociala markörer. I den ena stadsdelen äger man sina bostäder i den andra hyr man (där hyresrätterna i dag är på väg att ombildas till yuppifierade bostadsrätter). I den ena har barnen skoluniform och de flesta går till högre utbildning men i den andra får alla komma in, ingen uniform krävs och i nian bär många flickor mammaklänning på avslutningen. I Flats kantas trottoarerna av bilar med märket Dodge Dart i Point blandas de med Chevrolet och Ford.

Runt de fiktiva stadsdelarna finns det verkliga Boston med sina floder, (Mystic river) kanaler, broar, parker, motorvägar och tunnelbana.

I Svart nåd rör sig deckarparet över hela Boston korsande de mest skilda sociala miljöer. Kapitlen är här, liksom i Rött regn, som skulpturala bitar, stramt berättat, med en knorr på slutet som vore det noveller.

Musiken spelar stor roll i kärleksskildringarna. När Jimmy och Annabeth i Rött regn (vilket ödestyngt namn har inte den kvinnan!) träffas är det till tonerna av schlagern ”they were just like a sad-eyed Sinatras … and so long lonely avenue”.

I Patient 67 är det Sinatra som rullar på skivtallriken. Boken är mer en skräckis och rysare än en deckare. Men visst där finns gåtor och anagram. Själv var jag på sidan 123 övertygad om att jag löst gåtan med vem som var patient 67, något som senare visade sig vara fel.

Berättarformen i Patient 67 är inte lika utmejslad och skulptural som i de två föregående böckerna utan mer skruvad och koncentrisk. Kanske kräver handlingen, skildringen av mentalvård av svårt belastade patienter, våldsmän och mördare, en sådan form.

Lehane visar även i den här boken att han är en utmärkt miljöskildrare och att han även här förmår att bygga en fiktiv miljö för Shutter island är väl en sådan?

— Man blir aldrig riktigt säker i den här boken!

Realistiskt byggs naturskildringen upp med högst verkliga öar från Bostons arkipelag; fängelseön på Deer Island, fortet på Georges Island, fågelsvärmarna på Thompton Island och så de yttre öarna Spectacle, Grape, Bumpkin, Rainford och Long och så allra längst ut i havsbandet Shutter Island med sina stängda luckor och jalusier, sina slutna avdelningar och sina fängelsemurar, sina experiment och nyordningar i mentalvård. Tiden är tidigt femtiotal, i världen råder kalla kriget och mellan öst och väst finns en järnridå och på skivtallriken snurrar Frank Sinatra.

Lehane överraskar här som naturskildrare. Från de vindpinade yttre kobbarna i Bostons hamnarkipelag finns ett lyster av detaljer, namn på växter, träd och djurliv. Cyklonen som drar fram på Shutter Island river upp inte bara upp naturens skal och bråten utan även de inre själsliga dramerna hos öns invånare. Boken genomsyras av havets smaker och dofter, mistluren från Boston Lighthouse kvider i nattdimman och i vindens tjut från tidvattenmyren hörs ett klagande som vore det öns egna olyckliga själar som kommer till tals.

Skarp inramning av Lehane alltså, ändå tycker jag berättelsen blir för speedad.

— Klart ska en författare skildra psykotiska tillstånd så passar en intensivt jagande stil.

Intrigen är mångtydig, spinner runt i koncentriska cirklar, verkligheten blir glidande, anagrammen, gåtorna och kodmeddelandet som ska lösas blir både rörande, gåtfulla och inte riktigt säkra.

— Vad syftar de till? Hur ska slutet uppfattas?

— Uppvaknandet från en ond dröm på femtiotalet?

— Shutter Island - en ö uppstigen ur en mardröm?

Eller bara en ö med stängda fönsterluckor och jalusier som vädras ut under ett fyra dagars besök av huvudpersonen Teddy, a hell of a guy, när en cyklon drar förbi.

— Kanske kan man fly från Shutter Island blir då en möjlig tolkning och då skulle man precis som huvudpersonen Teddy alldeles bestämt ha klappat i händerna …

— Bra bok!

— Bra böcker!

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #6 2004

EU-motståndarna

Det behövs alternativ inom EU-debatten


EU-motståndarna tar motståndet till Bryssel

C-protester mot c-uteslutningar

Junilistan

Pressmeddelande från Junilistan

Pressmeddelande — Junilistan vs Posten

Nyhetsbrev från Junilistan

Stefan Hammarén

DAST-magazine Nr 1 2004

Ord & Bild n:r 1-2 2004

Pennan — fetisch och skrivdon

Mikael Bäckman

Den blomstertid nu kommer

Kamaraderi och jäv

Thommy Sjöberg

Dennis Lehane

Miss Vampyria

Konsert med Mustasch

Stefan Whilde

De magra åren är över

Ulf Holmén

Johnny Cash — My Mother’s Hymn Book

Limerickar

Floda (av Mikael Bäckman)

Essäer

Hans Gunnarssons hårdkokta berättelser

Claude Simon — en nobelpristagare med skarpsinne

Michel Houellebecq — modern cyniker

Kåserier

Vägverket

Reserapport

Nedslag i Amsterdam

Runeberg

200-årsjubileum av Johan Ludvig Runeberg

Artiklar

USA fängslar kubaner för falskt anklagat spioneri

USAs politiska oskuld

USA i fokus

Konst

Utställning på Magasin 3

Moderna Museet — Karl Isaksson och elevutställningarna

Politik

Politiska kommentarer II

David Cole — Enemy Aliens

En falsk anklagelse mot feminism

Politiska viktiga länkar

Noam Chomsky — Hybris — USA:s strävan efter global dominans

Intervjuer

Intervju med Jan Lidén

Gotisk skräck

H.P. Lovecraft — Modern skräckmagiker

Böcker

Kvinnliga berättare om livet

Korta bokrecensioner II

Svensk design, mode & arkitektur

Varlam Sjalamov — Skovelmästaren, Berättelser från Kolyma

Tecknade serier

Kalle Ankas serieskapare

Musik

Användbara musiklänkar

Black Label Society — Hangover Music vol. 6

Gary Numan bland syntpionjärer

Gene Simmons — Asshole

Gyllene Tider — En sten vid en sjö i en skog

Hayden — Elk-Lake Serenade

Her Majesty — The Past is not a Good Idea

Infinite Mass — 1991

Judas Priest — Metalogy

Morrissey — You Are the Quarry

Ny svensk indierock

Petter — Ronin

Rock ’n’ Roll fyller 50 år

Ron Sexsmith — Retriver

Scorpions — Unbreakable

Singlar IV

Skön synt från Hit Harder-bolaget

Suburban Kids with Biblical Names

The Bees tar sig an världen

Thomas Di Leva — Tiden faller

Viktor Sjöbergs avantgardistiska musik

Filmer

På TV

Blues: Feel Like Going Home

Las Vegas

Sport

Gruppspelet EM 2004

Sveriges sorti ur EM 2004

Tips

Allan Friis

Mat & Dryck

Salem Malibu