Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Festival

Sweden Rock Festival I

11 juni 2004

Delar av redaktionen med Dr. Indie, Dr. Rock och Lektor Hektor Vektor. (Hawkwindexpert för övrigt). Vi anlände från Stockholm och missade Dr. Rockfavoriten Pink Cream 69. Det viktigaste hos oss var att uppleva Hawkwind. Vädret växlade mellan solsken och trist gråvädersförstämning. Blaskanredaktionen såg delar ur konserterna med ett bluesboogiesväng som tätt lössläppt vibrerar av klassisk sydstatsrock Pat Travers Band. Jag fick lite associationer till Roffe Wikström i vissa av de framtonade sånginslagen. Jag brukar i normala fall vara lite allergisk mot gitarronanier som är i mitt tycke lite av svagheten med hårdrocken. Om man inte gör något konstruktivt av det och väver in det gitarrsolon i musikens uppbyggda strukturer. Jag vill ha ett sammanhang eller skitiga taggtrådsljud som inom punken eller garagerocken. Pat Travers band klarar konststycket galant. Perfekt och elegant svävar Pat Travers musik in i mina känsliga öron.

Det jag såg av svenska Opeth som är ett framgångsrikt band utomlands någonstans mellan deathmetal av typen Napalm Death och svenska Entombed. Själv har jag inte brytt mig om Opeth. Ändå fungerade deras musik. Kärnan är aggressiv metal med tidstypisk mörk sånginsats. Opeth ville även i vissa stycken ha det pompösa i sina kompositioner. Och det fungerade lättviktigt och relativt bra.

Naturligtvis var Hawkwind stor behållning fastän det regnade ordentlig medan hardcorefansen plus Dr. Indie stod tappert kvar. Dr. Rock och Lektor Hektor Vektor gladdes åt tre man med elektroniska frekvenser och samplade ljud som blev riktig stor musik. Det är inte riktig hårdrock av klassiskt märke därför att deras ljudväggar tar ibland egna stigar. Att stjärnan i Monster Magnet Dave Wyndorf kastade sig in och sjöng med sina hjältar på en vass låt som The Right Stuff gjorde mig lycklig i regnet i alla fall. Harmonisk lättsinnig underhållning utan stora gester utan enkla manér.

En sorts ironi att kalla hit reliker från 70-talet såsom Slade — anno i nådens år 2004 var ett saggigt förslag. Även om det är lite av festivalens särskilda roll att locka hit banden från det mytiska 70-talets fornstora dagar. Även om Slade råkade vara stora under den tidsepoken var dom saggiga redan för 30 år sedan. Dom blir absolut inte bättre eller roligare idag, 2004. Bandet är dessutom reducerat till en originalmedlem. Bandet jobbar hårt med att framställa Slade till ett trevligt inslag. Men bandet blir tomma på allt innehåll och genomgår alltmera en sorts förvandling under konserten till ett pinsamt undermåligt pajasband. Det finns inget och då jag menar jag inget som kan rädda bandet till att förvandlas till stoft. Och jag önskar att det dåliga sura skämtet skall för evigt utplånas ur mitt minne.

Monster Magnet var en explosiv utstrålning som tack vare Dave Wyndorf som gör bandet till ett stort modernt metalband. Deras musik har på skiva mera syntbaserade inslag, här härskade sångaren alldeles förträffligt på sitt eget kungarike, scenen. I mitt tycke var deras liveakt riktigt bra. Men som Dr. Rock skriver det är inte musikerna som är bandets styrka utan deras betongkrossarmetal som jag blir svag inför.

På slutet skulle 70-talets UFO äntra scenen. Men visst kompetent och lagom av allting blir det. Men problemet är att deras musik andas stelbenthet och är enformighet. Jag lockades inte direkt av musiken.

Eftersom det började regna, och efter en heldag på festivalen så kände vi oss nöjda och avrundade kvällen med en lång promenad till bilen.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #7 2004

Junilistan

Pressmeddelande — Junilistan kräver att nytt EU-konvent …

Nyhetsbrev 30 juni 2004

Stefan Hammarén

om nyheten när Hammaren kom på japanska skrivet,_bl.a.

Thommy Sjöberg

Resereportage från Bergamo

Ulf Holmén

Patti Smith — Trampin’

Essäer

Sam J. Lundwall om Utopia

Konst

Evert Lundquist — Grafik och teckningar på Jakobsbergs Konsthall

Tuija Lindström — Look at Us

Politik

Politiska kommentarer III

Sveriges politiska landskap av idag och världen

Böcker

Litterära notiser

Festival

Sweden Rock Festival I

Sweden Rock Festival II

Musik

Alice Coopers skräckromantiska verklighet

Big Youth — en reggaepionjär

Jens Lekman — When I Said to Be Your Dog

Lite om Paulines musik

Motörhead — Inferno

Rhapsody — The Dark Secret

R. Kelly — Chocolate Factory

Sahara Hotnights — Kiss & Tell

The Bees — Free the Bees

The Jam i världen

Waylon Jennings — Ol’ Waylon

Filmer

Intervjuer

Intervju med Antifeministiska samfundet


Intervju med Per Wirtén


Intervju med Nils Håkansson