Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Intervju

Antifeministiska samfundet

Vi på Blaskan presenterar Antifeministiska samfundet som är en organisation som diskuterar feminismen och tar könsdebatten på allvar. Men vi på Blaskanredaktionen tar ingen ställning för frågan som kollektiv redaktion utan vi alla har förmodligen olika åsikter i frågeställningen.

Men Dr. Indie gjorde en intervju för att ta reda på lite mera om organisationen i fråga.

Här har ni adressen till Antifeministiska samfundet — Antifeministiska Samfundet — för jämställdhet emot feminism

Se även Fredrik Runeberts recension av Antifeministiska manifestet

Antifeministiska samfundet. Simon Åslund, Kalle Strokirk, Classe Almgren, David Moshen och Fredrik Runebert.


Fråga
Enligt programförklaringen är antifeministiska samfundet kritisk mot feminismen som förhindrar riktigt jämställdhet. Men bidrar inte samfundets anti-begrepp också till att utvidga hinder till samförstånd. Då det är en kritisk betraktande istället för en öppning för förståelse?
Svar
Vid en ytlig betraktelse kan det kanske verka så. Men allt som är anti- och icke-någonting förhindrar inte samförstånd. I en öppen samhällsdebatt är det viktigt att alla röster kommer fram. För att få en dynamisk samhällsdebatt är det av stor betydelse att det finns en opposition mot det som är politiskt korrekt. Dessutom kan det vara nödvändigt att dra upp det onda med rötterna (dvs. feminismen) för att sedan kunna diskutera det som verkligen är viktigt, såsom jämställdheten.
Men visst kan det ligga något i att jämställdhetsdebatten riskerar att fastna i ett "vi mot dem" tänkande eller ett fastlåst skyttegravskrig om en eller två parter är för anti. Men faktum är ju att feminister och antifeminister inte är överens om vad jämställdhet är för någonting. Feminister och antifeminister är heller inte överens om hur jämställdhet ska uppnås. Att feminister och antifeminister strävar efter samma övergripande mål betyder inte att vi är överens i övrigt. De flesta kan väl komma överens om att rättvisa är bra. Men när man börjar definiera begreppet rättvisa uppstår oftast meningsskiljaktigheter.
Antifeministiska samfundet anser inte att det är antifeministerna som polariserar utan vi anser att det är feministerna som polariserar män och kvinnor. Att vara anti feminismen betyder då att man är emot könspolariseringen. Feminister skapar ett könskrig som vi vill undvika. Antifeministiska samfundet vill inte generalisera män och kvinnor och tvinga in människor i levnadssätt som de inte önskar.
Snarare hade det varit en utvidgad konflikt om vi började kalla oss för maskulinistiska samfundet eller något liknande eftersom vi då skulle göra samma misstag som feministerna och ta parti för ett kön. Antifeministiska samfundet tror inte på könskrig, patriarkatet och diverse konspirationsteorier om hur män förtrycker kvinnor. Vi tror på samarbete mellan könen och mellan människor. Vi tror på könsfred framför könskrig!
Fråga
I svenskt samhälle verkar det finnas två sorters feminism, en mera militant som ur samhällets orättvisor bygger upp en hatföreställning mot män och nästan ser sina medsystrar som är tillsammans med män som föräddare mot saken. Den andra feminismen kan se saker ur mera historiska perspektiv. Varför har det uppstått en så militant feminism i dagens samhälle tror ni och vad innebär den för framtida politiken?
Svar
Många brukar dela in feminismen i faser eller vågor där den första vågen består av rösträttsförespråkare (suffragetter) och jämlikhetsfeminister och där den andra vågen består av radikalfeminister och separatister.
Den första vågens feminister, jämlikhetsfeminister, krävde enbart likhet inför lagen och inga extra förmåner. Men frågan är om man verkligen ska betrakta dessa kvinnokämpar som feminister eftersom de egentligen var liberaler och socialister som hade ett kvinnoperspektiv. Rösträtt för kvinnor var ju egentligen en utveckling av liberalismen.
Den andra vågen var radikalfeminister som utvecklade patriarkatsteorin, det som idag är feminism. Den stora skillnaden mellan dåtidens, främst 1960-talets radikalfeminism, är att dagens feminism är likhetsfeminism medan 1960-talets feminism främst var särartsfeminism där separatism och kvinnokollektiv var stora ideal. Det var också vanligt med att upphöja lesbisk kärlek eftersom heterosexuell kärlek var samma sak som att sova med fienden. Att mannen är fienden byggde på att den andra vågens feminister, radikalfeminister, utvecklade konspirationsteorier om hur män förtrycker kvinnor genom sexualitet, äktenskap, förvärvsarbete och allt vad det nu var.
Att första och andra vågens "feminism" skulle ingå i samma ideologiska familj bygger mycket på att dagens feminister försöker ta äran för det som kvinnokämpar i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet lyckades uppnå. Att två motsatta fenomen eller ideologier ska kallas för samma sak fast med olika prefix tycker vi är intellektuellt ohederligt. Antingen ska vi betrakta första vågens feminism som feminism eller också bör vi betrakta andra vågens feminism som feminism. Både första och andra vågen kan inte vara feminism.
Det får dock vara som det vill med första vågens feminism, men idag är feminismen radikal, manshatande och kollektivistisk. Det är detta vi har att förhålla oss till. Denna feminism vill Antifeministiska samfundet bekämpa. Det finns förvisso "feminister" som kallar sig liberalfeminister och centerfeminister eller något liknande. Men många av dessa köper inte grunden för feminismen, dvs. patriarkatsteorin. Dessa PR-feminister som bara är ute efter att ragga röster förvirrar bara samhällsdebatten och gör oss alla, utom feministerna, en otjänst.
Fråga
Genusforskningen har blivit ett sorts nytt intellektuellt begrepp. Har den betytt någonting för könsdebatten eller är den enbart ett negativt modebegrepp? Vad är er uppfattning kring genusforskningens påverkan på den aktuella politiska debatten?
Svar
Genusforskningen är feminismens försök att klä sin ideologi i en vetenskaplig dräkt. Genusvetenskap bygger på två premisser; 1. Könsskillnader har främst sociala och kulturella förklaringar och 2. Kvinnor är underordnade män inom samhällets alla områden. Som ni ser är den andra premissen samma sak som patriarkatet, dvs. att män förtrycker kvinnor. Inom genusvetenskapen använder man dock oftast begreppet genussystem eller genusordning eller något liknande. Kärt barn har många namn.
Genusforskning kan ha en positiv betydelse så tillsvida att man förutsättningslöst, utan att utgå från att könsskillnader är sociala eller biologiska, söker svar på frågan vad som är socialt betingat i våra könsroller. Men som genusforskningen används idag är det inget annat än en negativ företeelse. Dagens genusforskning utgår från det som de vill bevisa, dvs. att kvinnor är underordnade män.
Susanna Popovas bok "elitfeministerna" har tydligt påvisat hur genusforskningen har påverkat samhällsdebatten via Anna Wahls tendentiösa forskning inom företagsekonomi. Fler exempel är hur Yvonne Hirdmans genusteorier har fått genklang hos så gott som alla politiska partier, möjligtvis Kristdemokraterna och Moderaterna undantagna.
Den ovetenskapliga metodiken bakom "Slagen dam" är ännu ett exempel på hur feministiska forskare, dvs. genusforskare, har lyckats påverka svensk samhällsdebatt på ett negativt sätt. Istället för att söka en mångfald av lösningar på kvinnomisshandelsproblemet och våldtäktsproblemet snöar man in sig i konspirationsteorier om att mäns överordning bär skulden för allt. Alla män är ansvariga och har en skuld för att det finns våldtäktsmän, eller ännu värre, alla män är potentiella våldtäktsmän. Om man läser undersökningen "Slagen dam" inser man snabbt att författarna har "bevisat" det som de har utgått ifrån. Att förenkla problemet kvinnomisshandel och våldtäkter till en universell teori, med en enda förklaringsmodell, minskar möjligheterna att minimera kvinnomisshandel och våldtäkter. Verkligheten tenderar alltför ofta att vara för komplex för att man ska kunna hitta förklaringen med det stora F:et och orsaken med det stora O:et.
Fråga
Hur har Antifeministiska samfundet mottagits i den allmänna debatten bland vanligt folk, så att säga?
Svar
Bland vanligt folk har Antifeministiska samfundet bemöts på främst tre sätt. Den ena gruppen reagerar positivt och är glada och tacksamma över att det finns några som säger det som man själv har tänkt. De känner en tillfredsställelse av att ha funnit meningsfränder. Den andra gruppen reagerar negativt och skriver mycket upprörda och ogenomtänkta inlägg om hur stora mansgrisar och manschauvinister vi är som vill fortsätta plåga kvinnor. Den tredje gruppen är rätt så neutrala och är mest nyfikna på vår verksamhet och vårt sätt att tänka.
Fråga
Jag vill till sist höra med hur framtiden kommer att gestaltas för Antifeministiska samfundets verksamhet?
Svar
Just nu är det en interimsstyrelse som ansvarar för verksamheten. Inom en snar framtid ska Antifeministiska samfundet ha ett årsmöte där vi kommer att välja en riktig styrelse och därefter kommer vi att satsa på opinionsbildning bland annat via vår nystartade tidning Anti-feministen samt genom upprop och debattartiklar.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #7 2004

Junilistan

Pressmeddelande — Junilistan kräver att nytt EU-konvent …

Nyhetsbrev 30 juni 2004

Stefan Hammarén

om nyheten när Hammaren kom på japanska skrivet,_bl.a.

Thommy Sjöberg

Resereportage från Bergamo

Ulf Holmén

Patti Smith — Trampin’

Essäer

Sam J. Lundwall om Utopia

Konst

Evert Lundquist — Grafik och teckningar på Jakobsbergs Konsthall

Tuija Lindström — Look at Us

Politik

Politiska kommentarer III

Sveriges politiska landskap av idag och världen

Böcker

Litterära notiser

Festival

Sweden Rock Festival I

Sweden Rock Festival II

Musik

Alice Coopers skräckromantiska verklighet

Big Youth — en reggaepionjär

Jens Lekman — When I Said to Be Your Dog

Lite om Paulines musik

Motörhead — Inferno

Rhapsody — The Dark Secret

R. Kelly — Chocolate Factory

Sahara Hotnights — Kiss & Tell

The Bees — Free the Bees

The Jam i världen

Waylon Jennings — Ol’ Waylon

Filmer

Intervjuer

Intervju med Antifeministiska samfundet


Intervju med Per Wirtén


Intervju med Nils Håkansson