Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Recension

Stig Dagermans så småtrista brev

Då utgivet på Norstedts: Stig Dagermans Brev. Att undertecknad för någon tid sedan läste några rader av antikvariatsmogulen Gunnar Johanson-Thor i Aspegrens Antikrundan (boken) med ett konstaterande, Stig Dagerman var något av det blygaste som fanns, när han besökte Gunnars antikvariat och formligen bad om ursäkt för sin egen existens, med en ursäkt för att han överhuvudtaget besökte affären. Nog ingen avlar eller föder sig själv, men mer oavhängigt ger man sig ändå av idel tankar. I brevsamlingen verkar emellertid vår Stig vara en rätt normal yngling, alltså inte av den allra skyggaste skunken. Breven från en ung Dagerman ger vid handen att vi snarast har en ganska trist typ, men inte direkt feg av sig och skriver ack så trista och enkla brev, som nu unga män gör såvida de överhuvudtaget avfattar nåt. Enligt dagens normer skulle han förvisso vara rubricerad dötrist, helt ute. Han växer emellertid snabbt och det efter rätt få brev till en mer fullvuxen man och får därutöver några lager kulturell fernissa över sig, lär sig även skriva en aningen bättre, av halvbra böcker och sådana där högst ordinära brev. Men förblir en tid framöver ganska välartad och anpassad, blott lite trött på alltsammans.

Beträffande breven, även när han kommit till åren av litterär debut och därefter som kulturöverhuvud på tidningen Arbetaren, de fortsätter att vara lika trista, enkla och föga engagerande. Han kan förvisso det svenska språkets grammatik, men vad hjälper det om man inte bjuder till, ger av sig själv i breven, eller av vilken annan text som det nu än må handla om, som herr Dagerman verkade endast skriva av en nödtvungenhet. Vilket naturligtvis säger oss att brevsamlingen inte har något direkt skönlitterärt värde. De var ju från början endast tänkta för mottagaren.

Återstår då nostalgi? Nej, inte ens det, för tidsinteriören är usel, av idel kala brev. Det även när han var på sin reportageresa till Tyskland efter världskriget. För sådant finns det dessutom ack så mycket fylligare brevsamlingar och böcker. Här går tiden mest ut i tomma rader.

Men psykologiskt, av en förtätad stämning? Nej, på baksidestexten nämns visserligen hans självmord, men breven förklarar föga, inget som skulle driva en till att följa med framväxten av en storartad psykos. Att karln blir alltmer desperat eller trängd i sin skapandeprocess, men samtidigt svag. Viskar istället för att skrika, och i detta ynka pip går det inte att utläsa riktigt nånting. Visst får man ju gärna höra till de små ordens samfund, men äger de ingen megafon hör jag inget. I tillstånd som än kunde ha fått honom att ge ifrån, öppna hela det förbannade dagermanska psyket, istället som han endast stör ut en nog så oengagerande vanmakt, av ett s.k. vardagens nolltillstånd eller en känslosam nattfrost som vill lägga sig över både honom själv och läsaren.

Finns det då plötsliga självmord? Visst ska de väl i regel förberedas, och det hör ju till saken att det också ska göras till en lek, eller till en skild konstart. Icke ger vår Dagerman heller något här. Stör inte ut av dessa livströtta ledtrådar, eller kanske en del, som emellertid blir enahanda stereotypa. Och slutligen ges det inte ens ett dramatiskt avskedsbrev, vilket är höjden. Bara något som säger lite tidigare att han inte mera kunde skriva och skapa. Har han då nånsin ens gjort det? Nog som många älskat hans svarthuvade syndikalism, som snabbt gick över till den psykologiska realismens brödbit. Allt för sådana som ser sig gnaga.

Återstår den verkliga dagermansvännens läsning, har de något att hämta? Då kan väl breven vara skrivna lite hur som helst och de har ett värde, blir av intresse. Dock ska det påpekas att samlingen inte heller här ger sig om något vidare bra helhetsperspektiv eller att den skulle vara uttömmande på något sätt, faktiskt tvärtom. Likaväl om man vuxit upp med klimatet av dåtida kulturpersonligheter, en del brev finns bl.a. till två legendariska bokförläggare på Bonniers och Norstedts, vilket kan intressera några. En snabbrepetition i personregistret ger vid handen att brevmottagarna är rätt många, fastän de flesta ter sig väldigt ointressanta i dag.

Av brev ska man naturligtvis inte vänta sig någon större litterär kick, så står det nu en gång för alla skrivet i stjärnorna men ärligt talat hade jag faktiskt väntat mig lite mera. Man hoppas ju alltid på dessa få undantag, och blir nu breven inte personliga avfattningar i nånting, gör dem åtminstone till stilfulla dokument eller kanske dramer, nånting stort och hjälper inget annat så hugg till med interpunktionens sexigaste trotjänare som gör det skenbart lite finare, nämligen vårt enastående semikolon i slitsam tjänst. Till och med här måste han snålas, förlåt Stig där i himlen. Andra skriver ju ändå så vackert om dig, och du var säkert en ganska trevlig människa.

Stefan Hammarén

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #8 2004

Stefan Hammarén

Inexakta förseningar

Stig Dagermans så småtrista brev

Thommy Sjöberg

Ishockey Ungdom — Från Zinken till Bergsundsstrand

Ulf Holmén

Hives — Tyrannosaurus Hives

Anthony

Brev till EU-parlamentets svenska kontor

Junilistan

Vad vilja Junilistan?

Limerickar

Minister (av Mikael Bäckman)

Artiklar

Sverige är fantastiskt

Essäer

Jean Genet — Dårskapens och brottslingens dyrkare

Sara Lidman — En fristörare i svensk litteratur

Stagnelius-special

Erik Johan Stagnelius — Romantikern

Stagnelius (av Thommy Sjöberg)

Kåserier

Enid Blytons Fem-böcker

Politik

Politiska kommentarer IV

Reserapport

Vykort från Sundborn

Konst

Kulturhuset — Handarbetets kompisar — Textilelever sticker ut

Svenska hjärtan på Moderna Museet

Waldemarsudde — Evert Lundquist

Yoko Ono — Remember Love

Böcker

Författares brevbekännelser

Sommarläsning

T.S. Eliot — Bortglömd dramatiker

Tecknade serier

Spiderman — Doctor Octopus återkomst

Musik

Badly Drawn Boy — One Plus One is One

Beastie Boys — To the 5 Boroughs

By Heart

Cyndi Lauper — At Last

Florence Valentin — Hoy! Johnnyboy

Front Line Assembly — Civilization

Gyllene Tider — Finn fem fel

Iron Savior — Battering Ram

J. J. Cale — To Tulsa and Back

Kathryn Williams — Relations

Korta musikrecensioner

Lenny Kravitz — Baptism

Musikindustrin fattar som vanligt ingenting!

Notis kring Prince

Power of Soul — Gratitude of Jimi Hendrix

Rockhjältar som går bort

The Album Leaf — In a Safe Place

The Cure — The Cure

The Solution — Communicate

The Streets — A Grand Don’t Come for Free

The Tough Alliance — Make It Happen

Therion — Sirius B

Velvet Revolver, Probot & Guns N’ Roses

Wilco — A Ghost is Born

Vision Divine & Kittie

Filmer