Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Dokumentärfilm

Super Size Me

Regi av Morgan Spurlock

Super Size Me.Mc Donald’s.Michael Moore har öppnad världen för en ny typ av politisk slogansfilm som är mera kampanjer än dokumentär i traditionell mening. Särskilt Morgan Spurlocks fräcka ytliga men underhållande film som bankar skiten ur McDonald och andra nyliberalers favoritställen. För det är självklart att högern avskyr all kritik mot storföretag. Morgan Spurlock levde på McDonalds menyer i 30 dagar. Han hade perfekta värden och tre olika experter och läkare plus en dietist som skulle hålla koll på hans hälsa. Den försämrades gradvis efter 3 måltider per dag på skräpmat. Filmen slår effektivt sönder nyliberalers värdelösa trams om valfrihet när dessa kedjor tar över allt och krossar till med skolors näringsfysiologiska program genom att stödja utbildningar och ge eleverna enbart skräpmat. Överallt där McDonald och liknande tar över slår man ut andra matställen. För det är mest fattig och lågutbildad arbetarklass som äter eländet. Liberaler eller USA:s självutnämnda försvarare hävdar att det alltid är individen eller valfriheten som gäller i alla lägen. McDonalds och övriga företag som försöker tjäna pengar genom manipulation eller reklam har ingen del i någonting. Utan vill folk äta eländet så får dom det. Därför är filmen liksom Michael Moore oerhörd värdefulla och genialiska när det gäller ren kritik mot McDonald. Problemet är att det bara är vi redan insatta och tänker i likvärdiga banor som ser filmen som ett politiskt instrument. Mot vad som händer den feta nationen på andra sida. Det är något ruttet i Bushland.

4 @@@@

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #10 2004

Stefan Hammarén

Dante sjöböna

Endast ful ordbok

Pizza och några färger

Thommy Sjöberg

Norra Öland

Stefan Whilde

Odd Ahlgren — Förlösaren och Martin Tistedt — Segerhuva

Guy de Maupassant — Horla

Subaltern — Apokalyps

Essäer

George Eliot — Jane Austens arvtagare

Perspektiv på orienten

Surrealistiska kungar — Jean Cocteau och Julien Gracq

Kåserier

Albert Speer — minnesbilder från tiden som var

Artiklar

Onödigt med ett feministiskt parti

Våra fyra borgerliga fjantars parad

Världen som arena för uppror

Konst

En var — en konstnär, ett verk

Moderna Museet — Meret Oppenheim och Man Ray

Kultur

Fotografi på Kulturhuset

Arkitektur

Farsta Centrum i blickfånget

Politik

Marita Ulvskog ny partisekreterare

Vad är politik?

Böcker

Korta bokrecensioner III

Tidskrifter

DAST Magazine #3 2004

Nya tidskrifter

Rocky som magasin

Kalle Anka

The Chronological Donald 1934–1941

Romano Scarpas Kalle Anka

Tecknade Serier

Jan Stenmark, Jan Berglin & Marjane Sartvapi

Musik

!!! — Louden Up Now

Andres Lokkos utgåva av Feber — Northern & Modern Soul

Beta Band — Heroes to Zeros

Björk — Medúlla

Blondie — Singlebox & DVD Greatest Video Hits

Dr. Indie väljer några Bob Dylan-plattor

Dreamcatcher

Ed Harcourt — Strangers

Green Day — American Idiot

Janette & Joe Carter — Last of Their Kind

Jill Scott — Beautifully Human — Words and Sounds Vol. 2

John Fogerty — Deja Vu All Over Again

N.E.R.D. — Fly or Die

Rammstein — Mein Tell

Rammstein — Reise Reise

The Faint — Wet From Birth

The Hidden Cameras — Mississauga Goddam

The Libertines — The Libertines

The Shins — Chutes Too Narrow

The Thrills — Let’s Bottle Bohemia

Vangelis — Odyssey — the Definitive Collection

Filmer

Intervjuer

Intervju med Dan Josefsson