Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Recension

Odd Ahlgren — Förlösaren och Martin Tistedt — Segerhuva

Vertigo

Två män debuterar på Vertigo, ett förlag med ena foten i kloaken och den andra i kulturetablissemangets hals (tautologi). I Odd Ahlgrens Förlösaren hyr rika, desperata föräldrar psykopaten Jerker Johnsons tjänster när deras barn låtit sig luras in i diverse sekter. Jerker har ett ljudisolerat rum nere i en källare där han spänner fast ”klienterna” i en barberarstol och torterar villfarelserna ur dem. Med ett förflutet som svindlare och ett minst sagt romantiserat förhållande till knark och kemiska läkemedelsdroger utför Jerker sitt jobb under njutning och med en vag, socialistfascistisk livsfilosofi ringande i bakhuvudet.

En före detta bundsförvant, svenskkinesen Jonas Xué (efternamnet betyder blod, min anm.), försöker locka Jerker till Bangkok för att döda honom, och när den av strålning plågade, förföljda paranoikern Gert Ståhl räddar livet på Jerker under en uppgörelse mellan avprogrammeraren och hejduken till en missnöjd förälder lämnar berättelsen stockholmsstanken för prostitution, opium och mer våld i den thailändska huvudstaden.

Här finns en ganska rolig kritik mot den gren inom ”New Age” som skor sig på människor som söker en grupptillhörighet; så kallade barmhärtiga samariter. Men kritiken är komplex då den även innefattar dem som paniskt föraktar ”New Age”. Förlösaren handlar om kloakhjärtade vrak impregnerade av plastikkirurgi och kemisk ångest. När självrespekten, andligheten och livslusten kollapsat återstår överdosering av sex, knark och pengar.

Martin Tistedt rör sig på ett mer förtätat, abstrakt plan. Segerhuva är ett mardrömslikt vadande genom kroppsvätskor, en nerbrytare av moral och människodjurets återfödelse. Bakom den stundtals poetiskt skrivna våldspornografin lurar flera religiösa och filosofiska aspekter, inbäddade i ett djupare sår eller i författarens interna skrattsalva. För Tistedt är köttets/människans förvandling till djur och gud detsamma som könets upphörande och hermafroditens materialiserande. Genom otaliga transmuteringar våldtar romanens jagvarelse pojkar, män, gravida kvinnor och djur för att sedan själv bli våldtagen och knivhuggen av jättelika mänskliga gestalter. Varelsens hud spricker upp och ut växer kvinnliga och manliga könsorgan, i nästa stund har hon/han förvandlats till en kungsörn. Stark dominerar svag, de koncisa regler som råder i naturen förs över på naturens enda onaturliga skapelse, människan, och all form av civilisation upphör att existera. Hermafroditen befruktar sig själv på skövlandets stig och föder ett barn med segerhuva (föds man med segerhuva sitter fosterhinnan kvar på huvudet och i folktron heter det att man då föds med goda utsikter, min anm.). Och varelsen utbrister: ”Jag är Mänsklighetens Läkare. Jag Accepterar Allting. Mitt liv får Katastrofala Följder. Jag är Ständigt Vaksam.”

Ahlgrens (f. 1973) och Tistedts (f. 1979) romaner är antipoder till och reaktioner mot skräp- och strömlinjelitteraturen, men ska givetvis ses för sina egna brister och förtjänster och inte särskiljas eller sidosteppas. Förlösaren lutar åt thrillerhållet och ger flyktig underhållning, ungefär som en film av Quentin Tarantino. Under Segerhuvas långa tirader av slem, menstruationsblod, våldsexcesser och spermasprut krälar resterna av en glömd livskraft som slår sönder vårt möblerade rum.

Stefan Whilde

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #10 2004

Stefan Hammarén

Dante sjöböna

Endast ful ordbok

Pizza och några färger

Thommy Sjöberg

Norra Öland

Stefan Whilde

Odd Ahlgren — Förlösaren och Martin Tistedt — Segerhuva

Guy de Maupassant — Horla

Subaltern — Apokalyps

Essäer

George Eliot — Jane Austens arvtagare

Perspektiv på orienten

Surrealistiska kungar — Jean Cocteau och Julien Gracq

Kåserier

Albert Speer — minnesbilder från tiden som var

Artiklar

Onödigt med ett feministiskt parti

Våra fyra borgerliga fjantars parad

Världen som arena för uppror

Konst

En var — en konstnär, ett verk

Moderna Museet — Meret Oppenheim och Man Ray

Kultur

Fotografi på Kulturhuset

Arkitektur

Farsta Centrum i blickfånget

Politik

Marita Ulvskog ny partisekreterare

Vad är politik?

Böcker

Korta bokrecensioner III

Tidskrifter

DAST Magazine #3 2004

Nya tidskrifter

Rocky som magasin

Kalle Anka

The Chronological Donald 1934–1941

Romano Scarpas Kalle Anka

Tecknade Serier

Jan Stenmark, Jan Berglin & Marjane Sartvapi

Musik

!!! — Louden Up Now

Andres Lokkos utgåva av Feber — Northern & Modern Soul

Beta Band — Heroes to Zeros

Björk — Medúlla

Blondie — Singlebox & DVD Greatest Video Hits

Dr. Indie väljer några Bob Dylan-plattor

Dreamcatcher

Ed Harcourt — Strangers

Green Day — American Idiot

Janette & Joe Carter — Last of Their Kind

Jill Scott — Beautifully Human — Words and Sounds Vol. 2

John Fogerty — Deja Vu All Over Again

N.E.R.D. — Fly or Die

Rammstein — Mein Tell

Rammstein — Reise Reise

The Faint — Wet From Birth

The Hidden Cameras — Mississauga Goddam

The Libertines — The Libertines

The Shins — Chutes Too Narrow

The Thrills — Let’s Bottle Bohemia

Vangelis — Odyssey — the Definitive Collection

Filmer

Intervjuer

Intervju med Dan Josefsson