Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Kåseri

Vilket år är det?

Det är inte så att jag har glömt tid och rum, men jag får känsla av att det finns många andra som har det. T.ex. vissa ”gubbar” som finns runt omkring oss.

Innan jag förklarar vad jag menar, vill jag bara förtydliga, jag är inte världsfrånvänd, sur och negativ människa. Jag lider inte av PMS, går inte igenom en jobbig skilsmässa eller är manshatare. Med det sagt, kan ni få veta varför jag reagerar.

För ett tag sedan har vi flyttat till ”drömhuset”. Eftersom vi samtidigt sålde fritidshuset, var det mycket att packa. Vi bestämde därför att ”lyxa” till oss och ha flyttgubbar som även skulle packa ner delar av bohaget. Samma dag som vi flyttade skulle bankpappren skrivas på och lägenheten städas ut. Maken och jag stod utanför lägenheten för att se om tidschemat höll, när en av flytt killarna kommer fram till oss, (vi står axel mot axel):

— Öööö, vad heter det, öööö, en osäker blick på mig (nej, jag såg inte konstig ut)

— Ja, ööö vet du (mannen försöker ställa sig med ryggen mot mig så att han bara ser maken, står alltså nästan på mina fötter) ja, vi har plockat ner den vita bokhyllan och skruvarna ligger i översta lådan i hurtsen alltså.

— Vad bra! säger jag. Det är nämligen jag som alltid, vid flyttarna, har skruvat isär och även ihop just denna hylla.

— Ja, ööö alltså i översta lådan, så att DU vet när ni packar upp. Det säger han samtidigt som han slänger en ogillande blick på mig, och ser nästan ut som om han försöker vifta bort en irriterande fluga.

— Fint, tack, då vet VI, svarar jag och känner en släng av irritation och förvåning faktiskt. Det var längesedan någon försökte reducera mig till luft.

— Som sagt, han ger sig inte, nu talar han med eftertryck och bestämdhet i rösten.

— Kom Ihåg Så Du Slipper Leta!

Han vandrar iväg efter att ha släng en ogillande blick på mig ännu en gång. Jag vet inte vad jag ska säga, men ser att maken har uppfattat hela situationen och förstått att jag kommer att reagera.

— Vad säger du? Karl’n förstod inte att han höll på att få en nära-döden-upplevelse, eller?

Kommentarerna var överflödiga.

Precis när jag börjat återhämta mig från denna upplevelse kom nästa. Några dagar senare sitter vi i vårt nya hem och planerar tillbyggnaden. Huset är fint men i storlek av en trea och vi är fem personer… Vi sitter och diskuterar med arkitekten om vem som ska ansvara för vad och går igenom de sista detaljerna. I sista stunden kom vi på att vi har glömt att inreda tvättstugan. Det måste vara inritat var allt ska stå. Maken, arkitekten och jag böjer oss över ritningarna och tittar ännu en gång på allting. Arkitekten fastnar vid gäst/hobbyrummet och berättar hur bra det är att ha ett sådant rum samt att han också har ett hobby rum. Han pratar uteslutande med maken fast jag sitter precis bredvid. Igen blir jag exkluderad fullständigt, fast jag sitter hemma hos mig! Så finns jag inte. Fantastiskt. Arkitekten berättar med inlevelse om hobbyrummet och frågar maken om vad han gillar att göra på fritiden samt bekräftar hur bra det är att ha ett rum där man kan fixa och måla ostört. Maken börjar skruva på sig, han försöker flytta fokus till andra delar av huset också, han känner mig väldigt väl och börjar ana att jag inte är nöjd… Och så får vi ämnesbyte!

Plötsligt tittar arkitekten rakt på mig (halleluja jag finns!) och frågar:

— Och vad vill DU ha i tvättstugan?

Jag smäller av!! Det är tur att jag kan behärska mig, men det krävdes mycket ansträngning!

Precis när jag har återhämtat mig kommer nästa smäll.

Bygget började och jag insåg att det var mansvärlden som vi drogs in i helt och hållet. Men höjden är väl när det ringer på dörren, jag öppnar, byggmästaren som står utanför tittar rakt förbi mig. Försöker nästan flytta mig ur vägen, (nej, han hälsar inte, bara nickar snabbt och knappt synligt) och frågar efter maken. Går förbi mig när han ser att maken närmar sig, fast jag står och håller i dörrhandtaget så att dörren inte blåser upp, utan att ägna mig ens en blick. För att undvika att bli trampad på tårna måste jag hoppa undan.

— Hej, hej Lars! Kommer jag och stör? Jag måste bara förtydliga några saker som jag tycker ser konstiga ut på ritningen. Hur vill du har det…

Vad i glödheta menas med det? Bor inte jag här också? Skulle man inte kunna tänka sig att jag också är inblandad i det hela?

Så min fråga är? Har jag bara haft maximal otur eller finns det fortfarande väldigt många som inte har upptäckt att vi har gått in i 2000-talet för ett antal år sedan. Det vore tacknämligt om utvecklingen gick framåt, inte bara på det tekniska och IT-planet utan även vad gäller attityder.

Om du som har läser detta är en man, så oavsett om du är Flyttkarl, Arkitekt eller Byggmästare, så gäller detta naturligtvis inte dig. Sådana är ju bara de andra…

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #11 2004

Kulturnät Sverige

Upprop för Kulturnät Sverige

Stefan Hammarén

Förlorarens huva

Thommy Sjöberg

Bob Dylan — en generations hjälte och rebell

Dorothea Fornell

Vilket år är det?

Staffan Andersson

Cirkus Abu Ghraib

Essäer

Andre Gides litterära guldgruva

Björn Ranelids författarskap

En litterär reflexion kring Italo Calvino

Ernst Brunner

Andy Warhol

Några inblickar på Andy Warhols geni

Andy Warhol på Liljevalchs

Artiklar

En politisk studie

FOX’S News är en simpel propagandakanal

Idol 2004 och Fame Factory

Lars Åke Augustsson — Nära döden — Om dödstraffet, Texas USA och om oss

Moderaterna — 100 år av överhetspolitik

Sveriges miserabla energipolitik

Toby Young i skandalvärlden

USA, kriget och världen

Politik

Politiska kommentarer V

Konst

Harald Lyth på Galleri Olsson

Lars Lerin på Konstnärshuset

Magasin 3 — Philip Lorca Dicorcia och Mona Hatoum

Nils Kreuger på Waldemarsudde

Kultur

Kulturupplevelser II

Kvartersbion

Böcker

Kate Moses — Övervintring — En berättelse om Sylvia Plath

Korta bokrecensioner IV

Tecknade Serier

ETC Comics #1 2004

Joakim Pirinen & Bud Grace

Musik

Al Green — I Can’t Stop

Brian Wilson — Smile

Chris Caffery — Faces

Crotchduster — Big Fat Box of Shit

Danzig — Circle of Snake

Elliott Smith — From a Basement on the Hill

Joe Stump — Speed Metal Messiah

Korta musikrecensioner II

Kriminella Gitarrer — förbjudna ljud

Ministry — Houses of the Molé

Musiktips inför november

Orup — Bästa

R.E.M. — Around the Sun

Rush — Feedback

Sigur Rós — Isländsk magi

Stina Nordenstam — The World Is Saved

The Clash — Aktuella i tidningsmagasinen

The Earlies — These Were The Earlies

The Sambassadeur — Ny svensk indie

The Soundtrack of Our Lives — Origin part 1

TV on the Radio — Young Liars

Intervjuer

Intervju med Johnny Munkhammar