Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Litterär essä

Björn Ranelids författarskap

Björn Ranelid.Björn Ranelid brukar bli omtalad för att han skriver Sveriges vackraste prosa och gärna berättar om storstäderna i sina romaner. Jag började läsa Björn Ranelid först 1987 med den suveräna svängiga romanen David Hills obotliga minne och fick mersmak för denna begåvade författare. Det fåniga var den debatt som dök upp med Björn Ranelids utseende och dessutom att han skrev som man om kvinnor retade många skribenter inom den liberala töntpressen. Om man struntar i det och närmar sig hans romaner upplever jag som läsare köndimensionen existerar i många av hans romaner. Det blir ett närmande till erotikens domäner som ligger och pyr i varje man som talar och andas in kvinnokönets dofter. Jag älskar varje liten historia därför att dom alltid känns så skickligt komponerade. Man skall läsa Ranelid tror jag, att det handlar om hyllningen till kvinnan so människa och även som erotisk urbild för mannens längtan efter ren kärlek. Hans romaner har det som en form av bärande tema. Just kärleken, den möjliga och omöjliga finns i hans skriverier och har sina uppenbarelseformer. Jag har läst Björn Ranelid i flera år och sett med sympati inför hans ofta väldig fina djupt medmänskliga böcker. Det finns en boren humanism som vill väl med hans människor. Jag tror att kritiker med illvilja avskyr att se en framgångsrik författare stå för sina historier och vara säker på att fungerar inför sina läsare.

Björn Ranelid rammar in sina böcker med sorgsen underkant, en form av ballad i stil med Elvira Madigan, som öppnar läsarens sinnen för att kunna fördjupa sig i människans sätt att odla förståelse och empati. Det är detta som gör honom till en av Sveriges främsta medmänskliga författare enligt min uppfattning.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #11 2004

Kulturnät Sverige

Upprop för Kulturnät Sverige

Stefan Hammarén

Förlorarens huva

Thommy Sjöberg

Bob Dylan — en generations hjälte och rebell

Dorothea Fornell

Vilket år är det?

Staffan Andersson

Cirkus Abu Ghraib

Essäer

Andre Gides litterära guldgruva

Björn Ranelids författarskap

En litterär reflexion kring Italo Calvino

Ernst Brunner

Andy Warhol

Några inblickar på Andy Warhols geni

Andy Warhol på Liljevalchs

Artiklar

En politisk studie

FOX’S News är en simpel propagandakanal

Idol 2004 och Fame Factory

Lars Åke Augustsson — Nära döden — Om dödstraffet, Texas USA och om oss

Moderaterna — 100 år av överhetspolitik

Sveriges miserabla energipolitik

Toby Young i skandalvärlden

USA, kriget och världen

Politik

Politiska kommentarer V

Konst

Harald Lyth på Galleri Olsson

Lars Lerin på Konstnärshuset

Magasin 3 — Philip Lorca Dicorcia och Mona Hatoum

Nils Kreuger på Waldemarsudde

Kultur

Kulturupplevelser II

Kvartersbion

Böcker

Kate Moses — Övervintring — En berättelse om Sylvia Plath

Korta bokrecensioner IV

Tecknade Serier

ETC Comics #1 2004

Joakim Pirinen & Bud Grace

Musik

Al Green — I Can’t Stop

Brian Wilson — Smile

Chris Caffery — Faces

Crotchduster — Big Fat Box of Shit

Danzig — Circle of Snake

Elliott Smith — From a Basement on the Hill

Joe Stump — Speed Metal Messiah

Johan Borgert & Holy Madre

Korta musikrecensioner II

Kriminella Gitarrer — förbjudna ljud

Ministry — Houses of the Molé

Musiktips inför november

Orup — Bästa

R.E.M. — Around the Sun

Rush — Feedback

Sigur Rós — Isländsk magi

Stina Nordenstam — The World Is Saved

The Clash — Aktuella i tidningsmagasinen

The Earlies — These Were The Earlies

The Sambassadeur — Ny svensk indie

The Soundtrack of Our Lives — Origin part 1

TV on the Radio — Young Liars

Intervjuer

Intervju med Johnny Munkhammar