Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Musik

Korta musikrecensioner II

The Black Keys — Rubber Factory

The Black Keys — Rubber Factory.Fat Possum-bolaget är alltid ett förträfflig intressant bolag med R.L Burnside och T-Model Ford som flitiga råa mixade bluesmän.The Black Keys. Därför är det extra roligt att två vita killar ger ut sin nya skiva på bolaget. Deras White Stripesvibrerande ljudkollage är suveräna moderna hårda ruffliga rocklåtar. Dr. Rock tyckte att det var en perfekt hyllning till Jimi Hendrixs starkaste elgitarrer. Låtarna sitter gjutna i stenblock. En av årets kanske skarpsinnigaste rockskivor.

Muse — Absolution 2003

Muse — Absolution.Muse är ett band som dom flesta rockkritiker anser vara lika trista som Stereolab. Själv är jag mera välvillig till deras senaste skiva som kom ut förra året. Jag tänker mig Radiohead eller symfonisk rock i Rick Wakemans gamla stil. Muse är mera avancerad indierock av ett särpräglat märke. 14 låtar som fungerar trots dom bombastiska arrangemangen som skivan klädds in i. En lagom platta som i vissa stunder har Suede som influens. Bättre än vad kritikerna tyckte.

Crotchduster — Big Fat Box Of Shit

Crotchduster — Big Fat Box of Shit.Jag förstår att Crotchduster hamnar i Dr. Rocks favoritfåtölj, för deras musik har den dåraktiga känsla och blandning som min gode vän Dr. Rock brukar falla för. Jag skulle nästan tro att Mike Patton är hjärnan bakom Crotchduster. För hans liv efter Faith No More har gått i ena experimentet efter varandra. Men Crotchduster är som en sorts hybrid mellan Frank Zappas 70-tal, Napalm Death och lekfull hip hopbeats i en salig oreda. Det är läckert.

Modest Mouse — Good News for People Who Love Bad News

Modest Mouse — Good News for People Who Love Bad News.Jag har aldrig hört talas om gruppen. Men vid en check fann jag den bestod av tre medlemmar, Isaac Brock, Eric Judy, Jeremiah Green. Dom debuterade 1994 i den fina Calvin Johnsons Narcotic Dub Studios med en singel. Bandet har sedan dess varit verksamt under 90-talet och 2000-talen. Skivan är sprungen med så olika sorters rock att skivan kan jämföras med olika blomsterrabatter som utvecklas åt olika håll. Jag gillar skivan även om den inte är årets kanske mest intressanta. Men mest innovativa skivan i år.

The Hives — Tyrannosaurus Hives

The Hives — Tyrannosaurus Hives.Varför väntade jag så länge med att skriva om världens bästa rock ’n’ roll band i världen The Hives vet jag inte. Men Ulf Holmén har tidigare skrivit om The Hives men mera kritisk. Fast i Dr. Indies värld finns det inget band i världen som skall slå The Hives för tillfället, då deras högeffektiva garagerock är så briljant och snygg spelad i garagelandet. Jag satt nästan i spagat vid genomlyssningen tidigare i år. The Hives är bara för stunden det roligaste på rockscenen. Jag älskar bandet skoningslöst. Underfundigt och så himla stort rockband. The Hives rockar in i himlen.

Melody Club — Face The Music

Melody Club — Face the Music.Ni som följt mina skriverier om rock/pop vet förmodligen att Dr. Indie hyser stor kärlek till Melody Clubs glamorösa rockdisco med sprudlande danskänslor och lättviktig underhållning. Texterna är inga under av intellektuella egenskaper som viktiga samhällspolitiska relevanta texter av seriös skribent. Utan det är snarare glittriga ironier med behagfulla tonlägen. Men jag älskar verkligen skivan.

Sophie Rimheden — Miss

Sophie Rimheden — Miss.Elektroniska musikens lilla gudinna Sophie Rimheden gör en av årets bästa och spektakulära insatser från skivbolaget Svedjebruk. Hennes gästvokalister Johan Sigerud och Beki trollar fram rytmer och Sophie är så självklar drottning på svenska electronicascenens utbredda forum där även Andreas Tilliander söver oss snyggt. Jag älskar denna klatschiga hippa platta anno 2004. Sådan musik förför Dr. Indie ordentligt.

Kristofer Åström & Hidden Truck — Dead End Ep

Kristofer Åström & Hidden Truck — Dead End.Kristofer Åström är till vardags gitarrist i Firesides ensemble fast odlar under sin solokarriär på 2000-talet mera åt det singers & songwritersstoftet. Senaste ep:n jag införskaffade var en liten godis-sak som fyller musiken med ett anslag av vemodig rock. Begåvad och precis så där lagom tjock jämn blodådra som pumpas in i mina musikvener.

Coldcut — People Hold 1989–2003

Coldcut — People Hold.Coldcut var just den dj som jag under 90-talets klubbliv kunde dansa till och få bra blandningar. Därför är hans intressanta samlingsplatta både ett måste och ett fynd samtidigt. Jag ser klubbmusikens historiska tittskåp medan man dansar sig framåt i tiden. Coldcut var så hipp och idag mera kult möjligtvis. Men skivan är i vilket fall som helst riktigt bra.

Tom Jones & Jools Holland

Tom Jones & Jools Holland.Båda herrarna slår sig ihop och gör rökig rockblues som många borde bli avundsjuka på. Det svänger om dom båda medelålders herrarna så att det stänker ordentlig på danssalonger eller i sänghalmen. Tom Jones röst mognar och Jools Hollands piano förstärker det gamla intrycket att gammalt ändå är bäst. Rhytm ’n’ Blues och hederlig soulrock blandas i ett perfekt album. Det bästa Tom Jones har gjort på länge. Uppdaterad och ytterst traditionell i en skön paradox.

Mark Knopfler — Shangri-La

Mark Knopfler — Shangri-La.Problemet med allt som Mark Knopfler gjort dom senaste åren efter Dire Straits storhetstid under 80-talet är att det känns tryggt och stabilt. Det blir till sist lite tråkigt. Även om han hyllar gamla skivstudion Shangri-La där Bob Dylan och The Band spelade in sina skivor. På den här skivan så bygger han upp sina låtar så att dom inte går att skilja ut sig från hans vanliga stil på hans andra skivor. Mark Knopfler var på slutet av Dire Straits fantasilös och kreativiteten fastnar i en saklig lunk. Det är bara så erbarmlig tråkig seg massa Mark Knopfler presenterar nu för tiden.

Lars Winnerbäck — Vatten under broarna

Lars Winnerbäck — Vatten under broarna.Rocktrubaduren med lite av Ulf Lundells poetiska förmåga att fånga in samtiden kan även Lars Winnerbäck utan sitt band Hovet också göra utan problem. Få musiker och sparsmakad produktion. Sara Isaksson lirar med och skivan är mastrad i New York av Vlado Meller. Mannen som fixade Johnny Cash American recordinginspelningarnqa. Lars Winnerbäck berättar mycket trovärdig om vårt samtida Sverige. Jag hör hans vackra kompositioner som Elegi eller dom tomma stegen växa fram ur ett kallt svenskt mentalt sinne och bli vackra snöänglar i en brysk tid. Där vi inte har tid för varandra eller bryr oss om någonting. Så låter dagens Sverige i Lars Winnerbäcks sånger.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #11 2004

Kulturnät Sverige

Upprop för Kulturnät Sverige

Stefan Hammarén

Förlorarens huva

Thommy Sjöberg

Bob Dylan — en generations hjälte och rebell

Dorothea Fornell

Vilket år är det?

Staffan Andersson

Cirkus Abu Ghraib

Essäer

Andre Gides litterära guldgruva

Björn Ranelids författarskap

En litterär reflexion kring Italo Calvino

Ernst Brunner

Andy Warhol

Några inblickar på Andy Warhols geni

Andy Warhol på Liljevalchs

Artiklar

En politisk studie

FOX’S News är en simpel propagandakanal

Idol 2004 och Fame Factory

Lars Åke Augustsson — Nära döden — Om dödstraffet, Texas USA och om oss

Moderaterna — 100 år av överhetspolitik

Sveriges miserabla energipolitik

Toby Young i skandalvärlden

USA, kriget och världen

Politik

Politiska kommentarer V

Konst

Harald Lyth på Galleri Olsson

Lars Lerin på Konstnärshuset

Magasin 3 — Philip Lorca Dicorcia och Mona Hatoum

Nils Kreuger på Waldemarsudde

Kultur

Kulturupplevelser II

Kvartersbion

Böcker

Kate Moses — Övervintring — En berättelse om Sylvia Plath

Korta bokrecensioner IV

Tecknade Serier

ETC Comics #1 2004

Joakim Pirinen & Bud Grace

Musik

Al Green — I Can’t Stop

Brian Wilson — Smile

Chris Caffery — Faces

Crotchduster — Big Fat Box of Shit

Danzig — Circle of Snake

Elliott Smith — From a Basement on the Hill

Joe Stump — Speed Metal Messiah

Johan Borgert & Holy Madre

Korta musikrecensioner II

Kriminella Gitarrer — förbjudna ljud

Ministry — Houses of the Molé

Musiktips inför november

Orup — Bästa

R.E.M. — Around the Sun

Rush — Feedback

Sigur Rós — Isländsk magi

Stina Nordenstam — The World Is Saved

The Clash — Aktuella i tidningsmagasinen

The Earlies — These Were The Earlies

The Sambassadeur — Ny svensk indie

The Soundtrack of Our Lives — Origin part 1

TV on the Radio — Young Liars

Intervjuer

Intervju med Johnny Munkhammar