Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Musikkrönika

Fleetwood Mac anno 2000-talet

Fleetwood Mac — Say You Will.2003 släppte Fleetwood Mac skivan Say You Will som markerade att bandet fortfarande skulle ha något att ge. Skivans 18 spår visar bara till hälften att Fleetwood Mac är en angelägenhet fortfarande. Skivan känns bara delvis som en intressant produktion som Lindsey Buckingham mer eller mindre styr sedan 25 år tillbaka. Bandet har utvecklats långt från Peter Greens bluesrockgrupp till en mera introvert drömsk popgrupp som kunde skapa majestätiska låtar som verkligen gav av illusionen av världens förträfflighet. Idag består bandet bara av Stevie Nicks, Lindsey Buckingham, John McVie och Mick Fleetwood. Christine McVie har hoppat av bandet. Buckingham skapade dagens sound och det fick bandet att skapa världens mest sålda album 1977 års Rumours. Den skivan var och är ett fantastiskt album. Det bästa som senast kom ut med Fleetwood Mac är nog skivorna Mirage 1982, Tango in the Night 1987 och Behind the Mask 1990. Dom skivorna är signum för den drömska Beach Boysartade musik bandet skapade under sin mest kreativa period. Därför blir jag lite fundersam på senaste skivan och vad den står i förhållande till övriga klassiska positionen.

Fleetwood Mac.Skivans 18 spår är alldeles för många låtar som inte alltid tillför helheten i skivan. Jag brukar älska Fleetwood Macs musik därför att den alltid står för intressanta och träffsäkra låtar som är så fyllda av känslig skönhet. Musiken är ofta en jämntjock ström som alltid går åt samma håll. Det är inte så att skivan skulle vara dålig utan den är helt okej. Men jag tror ändå att Fleetwood Mac idag känns passé och utan större musikalisk intresse inför framtiden. Jag har gått åt ett annat håll sedan jag senast lyssnade på Fleetwood Mac för 4 eller fem år sedan.

Så är det nog Fleetwood Mac har gjort sitt helt enkelt.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #11 2004

Kulturnät Sverige

Upprop för Kulturnät Sverige

Stefan Hammarén

Förlorarens huva

Thommy Sjöberg

Bob Dylan — en generations hjälte och rebell

Dorothea Fornell

Vilket år är det?

Staffan Andersson

Cirkus Abu Ghraib

Essäer

Andre Gides litterära guldgruva

Björn Ranelids författarskap

En litterär reflexion kring Italo Calvino

Ernst Brunner

Andy Warhol

Några inblickar på Andy Warhols geni

Andy Warhol på Liljevalchs

Artiklar

En politisk studie

FOX’S News är en simpel propagandakanal

Idol 2004 och Fame Factory

Lars Åke Augustsson — Nära döden — Om dödstraffet, Texas USA och om oss

Moderaterna — 100 år av överhetspolitik

Sveriges miserabla energipolitik

Toby Young i skandalvärlden

USA, kriget och världen

Politik

Politiska kommentarer V

Konst

Harald Lyth på Galleri Olsson

Lars Lerin på Konstnärshuset

Magasin 3 — Philip Lorca Dicorcia och Mona Hatoum

Nils Kreuger på Waldemarsudde

Kultur

Kulturupplevelser II

Kvartersbion

Böcker

Kate Moses — Övervintring — En berättelse om Sylvia Plath

Korta bokrecensioner IV

Tecknade Serier

ETC Comics #1 2004

Joakim Pirinen & Bud Grace

Musik

Musikkrönika

Fleetwood Mac anno 2000-talet

Deep Purple — The Story

Al Green — I Can’t Stop

Brian Wilson — Smile

Chris Caffery — Faces

Crotchduster — Big Fat Box of Shit

Danzig — Circle of Snake

Elliott Smith — From a Basement on the Hill

Joe Stump — Speed Metal Messiah

Johan Borgert & Holy Madre

Korta musikrecensioner II

Kriminella Gitarrer — förbjudna ljud

Ministry — Houses of the Molé

Musiktips inför november

Orup — Bästa

R.E.M. — Around the Sun

Rush — Feedback

Sigur Rós — Isländsk magi

Stina Nordenstam — The World Is Saved

The Clash — Aktuella i tidningsmagasinen

The Earlies — These Were The Earlies

The Sambassadeur — Ny svensk indie

The Soundtrack of Our Lives — Origin part 1

TV on the Radio — Young Liars

Intervjuer

Intervju med Johnny Munkhammar