Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Recension

Förlorarens huva

Titel: Segerhuva

Författare: Martin Tistedt

Förlag: Vertigo

Title: The Illustrated Guide to Antique Writing Instruments

Publisher: Schiffer Publishing (ISBN 0764309803)

Schifferbooks

Agent i Europa: Bushwood Books

Bushwood Books

Segerhuva heter Vertigos nya tunna akt, och jag recenserar den endast för att jag först nio sekunder trodde författaren bar namn Segerhuva, men det är sen också en okändningen Martin Tistedt. Edith Södergran får han att vända sig i sin jordgrav, Segerhuvan är henne nämligen rakt in i ett våldstäcke, hon får vara den som bär skulden, initierar följetong oändlig penetrering, hon är klotblixten från sin egen dikt, hon är kedjebeskattningens vansinne, för henne skriver han Segerhuvan sin dikt, den dikt där själva hans språk bygger på ett par speciella upprepningstekniker, t.ex. när grodorna blir lika många gånger utskrivna på en sida som hela lervällingens population i sin mängd, men det är endast symbolen avsedd, en hemtrevandens på den taktkänsla (ett grodans hjärtslående) som finns i sin stötdämpningens besannade penetration hos Segerhuvan, och den huvan vill vinna som får sista penetrationen för sig, likaväl som den går hela varv runt, av en vandringspokalsegerhuva, som en kaffehatt på seglarens ”höstkanna” märkt svalt redan, tar döda som levande som dränkta i, hela samlade blöta akten i bildmotivet. Boken är därtill skriven som en extrem grym naturalism. Det starkaste bildspråket vinner därutöver och hånar sig självt i den (finlandssvenska) modernismen som ett av många loskplank.

Ytterligare mer frapperande för Södergran, och hennes naturdikter vill han vill han till varje pris överträffa, stundom som boken har en naturdiktsprosa, men denna måste jämt befläckas med kroppsavfall av olika slag, även tydlig naziledsagning förekommer jämsides, t.o.m. på samma uppslag som hennes klotblixtdikt citeras och den kopplas några rader ner till pubes, rullar in och förtar eller gör fantasi (eller bokens fantasmagori), sambandet blir mest med hånet fört och förtydligat. Föralldel liknade hennes s.k. vän Diktonius en nazi till utseendet (tror jag), men med bokens kopplingar vill man tro Södergranen vissnar onekligen med alla barren och står klädd nazidräkt istället, och står för ett regelrätt kanonvansinne tillsammans. Ett angrepp mot finlandssvensk modernism är det, inte minst. Och även om Tistedt möjligen avser det som en litterär hyllninng, kanske inte omöjligt, men med den rika slidflora av allt sörre fallos per sida och nazistiska kanonrörsmetallhårda grepp, är det inte annat än att frånsäga boken som en skymf.

Boken har dock en viss språklig finess i sin upprepning, försiktiga inbakade vinkar antyder att den mer övertydliga upprepningen för handlingens detaljer vidare på ett flertal plan jämsides, när t.ex. samma bisats kan bära på ”ut” två gånger skrivet ut, efter några sidor ånyo det, det blir bisatser som dubblerar sig dubbelt, ett drag för den penetrerande mutationen i texten som. Plötsligt som våldtäcknaren t.o.m. har två kukar i språket, i samma bisats, i samma utrop och skeende, men till kropp förstås en, men skrivs just så skickligt att den kan läsas som en dubbel köttverktygsförsedd jäkels prakt. Ingen är stark och effektiv nog i boken, den dubble (han paraphallus) blir straxt själv våldtagen av ett två och femtio långt bögmirakel särskrivet. Så fortsätter det. Iofs läser jag inte slutet. Lite frågar man sig varför boken är skriven som den är. Dessutom är den pubestrikofili, växten, hinner t.o.m. växa under handlingen, akten, i samma erbarmliga bisatshugg.

Men låt mig än lämna ett annat boktips att fylla Sägerhuvan med, en bok som jag själ icke utskrivna och endast egna idéer ifrån, när det räcker med att endast se på bilder, bilder på alla möjliga märkligt utformade skrivdon ur The Illustrated Guide to Antique Writing Instruments istället, då greppar man donet gärna och skriver dolmen moln bättre allt, heter sämre, nämner längre, säger lämnat huvsegern bart fram, nå det mesta blir ju aldrig skrivet, och bäst så, så.

Stefan Hammarén

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #11 2004

Kulturnät Sverige

Upprop för Kulturnät Sverige

Stefan Hammarén

Förlorarens huva

Thommy Sjöberg

Bob Dylan — en generations hjälte och rebell

Dorothea Fornell

Vilket år är det?

Staffan Andersson

Cirkus Abu Ghraib

Essäer

Andre Gides litterära guldgruva

Björn Ranelids författarskap

En litterär reflexion kring Italo Calvino

Ernst Brunner

Andy Warhol

Några inblickar på Andy Warhols geni

Andy Warhol på Liljevalchs

Artiklar

En politisk studie

FOX’S News är en simpel propagandakanal

Idol 2004 och Fame Factory

Lars Åke Augustsson — Nära döden — Om dödstraffet, Texas USA och om oss

Moderaterna — 100 år av överhetspolitik

Sveriges miserabla energipolitik

Toby Young i skandalvärlden

USA, kriget och världen

Politik

Politiska kommentarer V

Konst

Harald Lyth på Galleri Olsson

Lars Lerin på Konstnärshuset

Magasin 3 — Philip Lorca Dicorcia och Mona Hatoum

Nils Kreuger på Waldemarsudde

Kultur

Kulturupplevelser II

Kvartersbion

Böcker

Kate Moses — Övervintring — En berättelse om Sylvia Plath

Korta bokrecensioner IV

Tecknade Serier

ETC Comics #1 2004

Joakim Pirinen & Bud Grace

Musik

Al Green — I Can’t Stop

Brian Wilson — Smile

Chris Caffery — Faces

Crotchduster — Big Fat Box of Shit

Danzig — Circle of Snake

Elliott Smith — From a Basement on the Hill

Joe Stump — Speed Metal Messiah

Johan Borgert & Holy Madre

Korta musikrecensioner II

Kriminella Gitarrer — förbjudna ljud

Ministry — Houses of the Molé

Musiktips inför november

Orup — Bästa

R.E.M. — Around the Sun

Rush — Feedback

Sigur Rós — Isländsk magi

Stina Nordenstam — The World Is Saved

The Clash — Aktuella i tidningsmagasinen

The Earlies — These Were The Earlies

The Sambassadeur — Ny svensk indie

The Soundtrack of Our Lives — Origin part 1

TV on the Radio — Young Liars

Intervjuer

Intervju med Johnny Munkhammar