Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Essä

Bob Dylan en generations hjälte och rebell

Bob Dylan — Chronicles.Bob Dylan en generations hjälte och rebell. I dagarna lanseras första delen av hans självbiografi, Chronicles volume one. Delar har publicerats i Newsweek.

Ryktesvis lär Dylan ha använt tidigare biografier om sitt liv skrivna av andra eftersom han själv inte minns just så mycket av de första åren som rockare …

En tanke som tilltalar undertecknads föreställningar om det magiska och fantastiska i tillvaron.

— Vad är egentligen sanning?

Jag gillade Dylan redan som folksångare och protestwriter men tände till det gjorde det först när han elektrifierade sin musik och skaffade sig ett band med musiker från rock ’n’ rollens värld.

Hans surrealistiska texter och magiska sound på album som Bringing It All Back Home, Highway 61 Revisted och Blonde on Blonde betydde en verklig inkörsport till poesi och litteratur. Så var det för mig och säkert för många andra från det vilda sextiotalet. Dylan med stämband som en svetslåga, även om han själv jämförde sin sång med Cauroso, blev mer en de förorättades poet än de förtrycktas.

Bob Dylan — dimmig rockpoet.En sak kunde man alltid vara säker på när det gällde Bob och det var att han ständigt sökte nya vägar och former för sin konst och sitt artisteri. På omslaget till albumet The Freewheelin vandrar han längs en gata på Manhattan med kutiga axlar och storstadens övergivenhet i sitt kroppsspråk, trots att han går tight med sin flickvän Suze Rotolo.

Flickan som senare besjungs i Spanish Boots of Spanish Leather och Tomorrow Is a Long Time, se Tomorrow is a Long Time, med en saknadens smärta och överraskande moget bildspråk för en då så ung man.

Artikelförfattaren som släntrande dimmig flanör ovan med Kista Science Tower i bakgrunden. Bild: Evelina Sjöberg.Tio år tidigare hade James Dean lagt grunden till denna ikon på en liknande bild: Mjuktuff charm, cigarett i mungipan, uppdragna axlar, kragen uppvikt på överrocken med ett ansiktsuttryck präglat av uppbrott från landsbygden vandrar han fram längs Broadway för att ensam slå sig fram i teaterns och filmens värld.

På åttiotalet vandrade fixstjärnan i tennis John Mc Enroe fram på liknande manér på samma New York gata, trulig, en upprorsman i idrottens värld görande reklam för känd sportsko. Tiderna förändras!

— Rebell nja, medelålders och stadgad visst, men har jag inte något liknande i min gång när jag vaggar fram över gångbron bakom kyrkan i Kista med Science Tower i bakgrunden med uppvikt krage på Windcheaterjackan, T-shirt och blå demin jeans.

Varför inte lyssna på Positively 4th Street?

Artisteri och Alvar eller brev till Bob från Ölandsbladet 4/8 2001

Tjaba Bob — sen som vanligt Bob!

— Tog inte biljetterna slut på några timmar så där i början av april?

Samma magi fortfarande Bob — där ändras inte tiderna, trots att du fyllt sexti!

— Såg dig första gången på Skärmarbrinks T-station — ja på ett skivomslag alltså — bärandes av en ung litteraturstudent. Du såg gammal ut där på framsidan då du blickade fram bakom titeln The Times They Are A-Changin’, — ja som du redan då faktiskt insett och upplevt det mesta i tillvaron!

Lyckades den gången 1964 fixa ett exemplar av skivan genom ett köp på fiket mitt emot Adolf Fredriks musikgymnasium i Stockholm, så småningom kom ju dina skivor ut i den vanliga handeln.

I dag har jag inte lyckats fixa några biljetter här till konserten i Borgholm på Öland.

Things have changed!

— Du Bob, din gamle bard, istället picknickar vi och avnjuter din konsert på alvaret framför den belysta ruinen i skymningen och här undrar jag om inte ditt artisteri fått sin perfekta inramning. Århundraden av historiska avlagringar kring den belysta ruinen, Alvarets karga skönhet, fullmånen som börjar titta fram bortom enbuskarna, That big, fat moon gonna shine like spoon, I’ll Be Your Baby Tonight, och runt hörnet finns faktiskt riktiga prinsessor, en prins, ja till och med en kung och drottning i ett italienskt inspirerat litet slott.

Nedanför dig Bob har du Landborgen och en vegetativ grönska och ett sund som skimrar i solnedgången och kvällen är ljum och framför dig har du en medveten, om än inte helt ung, publik som entusiastiskt följer dig utan att ställa töntiga frågor om konstens roll eller texternas mening.

När din musiks klanger klingar ut från Slottsruinen känns dina gamla klassiska låtar som små poetiska glada miniatyrer: En rockhälsning med poesi direkt från alvarskanten i Borgholm.

Ja här skulle Series of Dreams passa — kanske sjöng du den — picknickgänget bredvid oss glammade så väldigt, en del toner tog vinden och faktiskt var det någon tok som verkade övningsflyga runt ruinen och så distraherades vi av tornsvalornas kvitter och piruetter men dom hör ju till vid en gammal slottsruin.

— Förresten ett försenat grattis från en gräsrotsfan på sextioårsdagen.

Missen med biljetterna — ja vi höjer vår tändare här från vår picknick vid de doftande rosenbuskarna och saluterar dig Bob och önskar dig en paus från din Never Ending World Tour.

Mailed from Desolation Row

Tips Kulturbitar; Webben och Litteratur

Webben: bobdylan.com Bob Dylans officiella hemsida. En hemsida som är enkel och överblickbar. Här finns Dylans alla album och här finns alla texter, songs, i alfabetisk ordning. Det är ett imponerande livsverk, ett fyrverkeri, av konserter och låtar Dylan skapat genom åren. Surfar man runt genom texterna kan man lyssna på bitar och sjunga med.

Var och en kan välja sin Dylan. Här finns de ursprungliga versionerna och här finns nytolkningar och omtolkningar av klassikerna, akustiskt eller med rockbesättning, det är bara att lyssna av i Window media eller Real Audio.

Från Bringing It All Back Home ovan väljer jag att lyssna på kärleksballaden Love Minus Zero/No Limit, men jag väljer en version från konserten At Budokan 1978. Det är en snabb medryckande tolkning där en flöjt och fiol lägger glada melodislingor kring balladen.

”The more i think about, the more I realize what I left behind in Japan — my soul, my music and that sweet girl in the geisha house — I wonder does she remember me?” säger Dylan.

Från At Budokan väljer jag även en generations klassiker som The Times They Are A-Changin’, som här får en distanserad ironisk tolkning. Saxofon istället för munspel, rockband och bakgrundskör med tre vackra tjejer ger en blandning av rock, blues och gospel som svänger på. Spelglädjen slår även här igenom och frågan är om det inte är Dylan och hans band är de som blir kvar när tiderna förändras — trots allt finns alltid musikens magi. Turnén som förde Dylan till Budokan i Tokyo passerade även Sverige och Göteborg.

Klart att man var där, bänkad på de övre raderna i Scandinavium och tog del av konserten. Besättningen av bandet var i stort densamma som At Budokan men det var två tjejer istället för tre som bakgrundskör. I den medhavda kikaren kunde jag ta del av Dylan på scen och innan han gjorde entré. Det var märkvärdigt att ta del av intensiteten och hur fokuserad och genomtänkt han verkade vara som musiker, sångare och dirigent av sin föreställning.

Från Highway 61 Revisted ovan väljer jag att lyssna på Ballad of a Thin Man. Även här väljer jag en konsertversion men den här gången ett spår från Live 1966. Under den turnén följdes Dylan av The Hawks de som senare blev The Band. Det är den omtumlande konserten från Manchester den 17 maj 1966. Här bryts Dylans nya elektriska surrealismrock mot de mer fundamentalistiska inriktade akustiska anhängarna. Buropen körs över i det avslutande numret med att Dylan hojtar till sitt band ”play fucking loud” och de öser på med en rockig version av Like a Rolling Stone. Konserten i Manchester är en av rockhistoriens mest privatkopierade liveföreställningar. Under många år var dessa bootleggings kända som The Royal Albert Hall Concert.

Från samma tid härstammar en märkvärdig intervju med Bob Dylan gjord av Klas Burling på Sveriges Radio från den 28/4 1966. Bandet finns kvar och sändes i repris här om sommaren. Dylan började på sedvanligt maner med sitt hokus pokus snackande som vi Dylan fans känner igen från filmen Don’t look back. Dock tar intervjun efter ca 10 minuter en annan vändning. Dylan tycks fatta förtroende för den tålmodige, korrekte och kanske lite tråkiga Burling. Plötsligt blir tonen en annan. Dylan börjar berätta om hur han växte upp med rock ’n’ roll och hur han redan vid unga år hade en rockgrupp. Intervjun måste vara en av de få som finns med Dylan där han inte maskerar och distanserar sig. Burlings intervju skulle kunna användas som ett föredöme och exempel i all god journalistutbildning.

Lyssnar på Desolation Row, ovan gör jag helst från MTV Unplugged från november 1994, live även där. Här är det en äldre mans stämma som hörs. Rösten har djupnat men omfånget minskat. Den gamla mannens röst passar bra för att fånga stämningen och lyriken i prosadikten Desolation Row.

Dylanbase. An unofficial Bob Dylan Bootleg Database En kalender över Dylans bootlegging records. Series of dreams, spelades inte i Borgholms slottsruin sommaren 2001. Detta kan man kontrollera på denna Dylansida.

Här kan man slå upp de flesta av Dylans spelningar och konserter och se vilka sånger som har spelats på hans olika konserter. Series of Dreams från The Bootlegs series 1991 som så väl fångar kreativitetens rötter i Dylans musikskapande lyssnar jag gärna på.

Bob Dylan — Expecting Rain En Dylansida som håller sig ajour med senaste nytt om Dylan. Här kan man läsa recensioner av hans nyutkomna första memoardel och mycket mer. Varför inte läsa en kritisk recensent som Jesse Kornbluth som ifrågasätter Dylans minneskonst — en artist säger han som ägnat en livstid åt att täcka sina spår och ”mörka” det han gör fortsätter med det. Se även Sounes och Thomsen nedan!

Intressant blir det säger han när Dylan skrivit sig in i boken. Dylan skriver och skriver inte som en författare som stryker, skriver om, stryker igen utan som en som sparar varje ord varje detalj för att nå fram till kärnan i sitt skapande som i Dylans fall är hans musik. En sång är som en dröm skriver Dylan och här börjar det bli intressant skriver recensenten för här börjar en 60-sidig berättelse om en musikinspelning. Dylans memoarer får liv och börjar andas och här har han hittat en rik åder, människor gestaltas, händelser får form och läsaren bjuds in. Liksom en musikskiva behöver en producent behöver en författare en förläggare men vem skulle vilja säga till Bob att stryka och att skriva om frågar recensenten. Lyckligtvis är Dylan så begåvad och talangfull så att sista hälften av hans bok får oss att glömma den första delen avslutar recensenten Jesse Kornbluth.

Howard Sounes Dylan Biografin — En brittisk journalist som följer Dylan tätt i spåren. Sounes lyfter fram en Dylan som har en hel del osympatiska drag och handlingar att mörka genom åren. Sounes biografi är aningen träig och hade vunnit på att bearbetas för att bli läsvärd. Men som journalistiskt arbete är det en bragd. Visst spårar han gåtan Dylan. Kanske byggde Dylan upp sina mystifikationer när han i ungdomsåren ville skydda sin ömtålighet, sin talang och sin begåvning. En begåvning som även tycktes bestå av en hel del nervös energi — kombinerad med genuin utstrålning.

— Var det skapandets mani? Dylan behövde mystifikationerna för att klara sig och kunna gå vidare skriver Sounes om Dylans första tid i New York.

Ett intressant spår visar Thomsen och Schnack på i sin Dylanguide. Högklassiska texter som Dylan ratar från sina album, s. k. outtakes, som Mr. Tambourine Man från Another Side — kom ju med i ett senare album, Tomorrow is a Long Time från Freewheelin’, Positively 4th Street från Bring it all back home och Series of dreams från Oh Mercy visar en Dylan som väljer bort verkliga pärlor.

— Låg låtarna då allt för nära? Var han där för öppen och hudlös i förhållande till flickvännerna, kamraterna och musiken?

Dylans image med mystifikationer och överraskningar genom åren tycks hur som helst bara ha stärkt hans fans beundran och tillit för honom. I dag måste man säga att Dylans image har vuxit till ett varumärke. Det fina med all Dylanlogi är ju att var och en får möjlighet att välja sin Dylan.

Till sist kanske valet säger mer om betraktaren än om föremålet för alla tolkningar och all beundran.

Daniel Kramer Bob Dylan

Braad Thomsen och Asger Schnack Bob Dylan En guide till hans skivor

Bob Dylan The Chronicles volume one

Recension: Jesse Kornbluth: Rewiew Chronicle Volume 1 Bookreporter.com

Film: D. A. Pennebaker Don’t look back

Copyright: Thommy Sjöberg

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #11 2004

Kulturnät Sverige

Upprop för Kulturnät Sverige

Stefan Hammarén

Förlorarens huva

Thommy Sjöberg

Bob Dylan — en generations hjälte och rebell

Dorothea Fornell

Vilket år är det?

Staffan Andersson

Cirkus Abu Ghraib

Essäer

Andre Gides litterära guldgruva

Björn Ranelids författarskap

En litterär reflexion kring Italo Calvino

Ernst Brunner

Andy Warhol

Några inblickar på Andy Warhols geni

Andy Warhol på Liljevalchs

Artiklar

En politisk studie

FOX’S News är en simpel propagandakanal

Idol 2004 och Fame Factory

Lars Åke Augustsson — Nära döden — Om dödstraffet, Texas USA och om oss

Moderaterna — 100 år av överhetspolitik

Sveriges miserabla energipolitik

Toby Young i skandalvärlden

USA, kriget och världen

Politik

Politiska kommentarer V

Konst

Harald Lyth på Galleri Olsson

Lars Lerin på Konstnärshuset

Magasin 3 — Philip Lorca Dicorcia och Mona Hatoum

Nils Kreuger på Waldemarsudde

Kultur

Kulturupplevelser II

Kvartersbion

Böcker

Kate Moses — Övervintring — En berättelse om Sylvia Plath

Korta bokrecensioner IV

Tecknade Serier

ETC Comics #1 2004

Joakim Pirinen & Bud Grace

Musik

Al Green — I Can’t Stop

Brian Wilson — Smile

Chris Caffery — Faces

Crotchduster — Big Fat Box of Shit

Danzig — Circle of Snake

Elliott Smith — From a Basement on the Hill

Joe Stump — Speed Metal Messiah

Korta musikrecensioner II

Kriminella Gitarrer — förbjudna ljud

Ministry — Houses of the Molé

Musiktips inför november

Orup — Bästa

R.E.M. — Around the Sun

Rush — Feedback

Sigur Rós — Isländsk magi

Stina Nordenstam — The World Is Saved

The Clash — Aktuella i tidningsmagasinen

The Earlies — These Were The Earlies

The Sambassadeur — Ny svensk indie

The Soundtrack of Our Lives — Origin part 1

TV on the Radio — Young Liars

Intervjuer

Intervju med Johnny Munkhammar