Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Artikel

Popvänstern?

Popvänstern är enligt Erik Zsiga medelklass eller överklass som leker vänsteridealism, kastar ur sig onyanserade åsikter om borgerlighetens idealism. Han till och med undrar hur folk med pengar som ger dom kreativitet och frihet kan angripa den kapitalism som omger dom. Vänstern borde stå för det dumma och elaka. Medan ungmoderaten Erik Zsiga mest verkar vara sur över att svenska kändisar, popikoner och kulturfolket är emot hans lilla brackiga borgerlighet. Dessutom lurar dom den mest konsumtionsinriktande och individualistiska generation att inte tro på ungmoderaternas extremistiska nyliberalism. Folk lyssnar hellre på kändisar eller välkända socialistiska rockgrupper än på välutbildade borgerliga rika ekonomers svammel om naturlig arbetslöshet, antifackliga idéer och allmänna nyliberala privatiseringsidiotin.

Erik Zsiga påpekar att han inte är avundsjuk på vänstern men verkar ändå mest sur över att det inte finns någon högermusik som hyllar kapitalism och ungmoderaternas falska frihetsidealism, stackars Erik med Östermalmsbrats. Han angriper allt inom hans såkallade popvänster och låtsas ta parti för förorterna och vanliga hederliga arbetare som minsann lyssnar på amerikanskt och äter hamburgare. Erik Zsiga bygger upp sina argument ungefär som den värdelösa fundamentalistiska högern i USA. Vanliga gräsrötter mot popvänstern i Sverige. Medan man i USA har republikaner som hyser avsky mot allt annorlunda. Men Erik Zsiga påstår att Popvänstern har fördomar medan hans glada miljonärspolare minsann hyser den ekonomiska vetskapen och tror att kapitalismen har gjort underverk i världen. Naturligtvis har man i USA tack vare kapitalismen inga fattiga, ingen white trash, inga brott eller tomt på hemlösa. Alla har ett bra välbetalt jobb och resten av världen lever i en kapitalistiskt överflöd. Nej men vad säger jag, det var visst den falska retoriken från Erik Zsigas kompisars åsikter på handelshögskolan jag tänkte på. Bokens språk är faktiskt under all kritik i sin helhet. Han skall tala till ungdomar på ett enkelt sätt, gärna förenklat intill infantilt språkliga attityder. Han erkänner visserligen att han kan bli gnällig. Men herr Zsiga känner sig tvungen att avslöja hans enhetliga begrepp popvänstern och vad dom står för i sin förförarstil emot ungdomen.

Såja herr Zsiga, sansa dig. Det kommer säkert dyka upp hedonistiska grupper med texter som Jag är rik, jättejätte rik och stolt över det. Jag älskar att äga, äga.

Erik Zsigas bok kommer förresten ut på näringslivets gnälliga förlag Timbro.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #12 2004

Stefan Hammarén

Research

En prosoman 91-89447-38-7

Kungörelse

Stefan Whilde

Caroline Lagercrantz — Malva

Charles Bukowski — Dikter för döende vilsna och döende veka stolta och sköna

Clara Diesen — Glömskans bok

Fredrik Sjöberg — Flugfällan

Gabrielle Wittkop — Nekrofilen

Med vilka jag delar vin och bröd

Thommy Sjöberg

Bob Dylan — en krönikör av samtiden

Mikael Bäckman

En inblick i det svenska folkhemmet — del 1

Annika Danielsson

Subkulturens historia 1:7 — Swingpjattar

Essäer

Elias Canettis ögonblick

Michael Connelly och USAs samtid

Walt Whitman — Amerikas nationalpoet

Kåserier

Då Nero Wolfe satt i fåtöljen och löste kriminalfall

Limerickar

Stocksund (av Mikael Bäckman)

Artiklar

Jagadish Bhagawati & Martin Wolf

Manligheten igen

Popvänstern?

TV 4 och stämningen

Debatt

Vet hut, SL-styrelse!

Politik

Blaskan firar några aktuella jubileum

Politiska kommentarer VI

Böcker

Carl Hamilton — Det infantila samhället

Guy de Maupassant — Horla

Jörgen Lind & Magnus Carlbring

Korta bokrecensioner V

Tidskrifter

Stardust Magazine

Musik

Beulah — Yoko

Elvis Costello & The Imposters — The Delivery Man

Fatboy Slim — Palookaville

Glenn Millers 100 årsdag

Grand Drive — The Lights in this Town are too Many to Count

Hanzel und Gretyl — Scheissmessiah

Hollywood Rose — The Roots of Guns N’ Roses

Interpol — Antics

Jonas Hellborg — jazzfusionens magiker

Kings of Leon — Aha Shake Heartbreak

Korta musikrecensioner III

Leonard Cohen — Dear Heather

Lite decembermusik

Nick Cave & The Bad Seeds — Abattoir Blues/The Lyre of Orpheus

Om Isis experimentella rock

Gram Parson & Townes Van Zandt — Countrymusikens prinsar

Paul Weller — Studio 150

The Detroit Cobras — Baby

The Elected — Me First

The Haunted — Revolver

The Metric Mile — Trees and Flowers och andra låtar

Tim Burgess — I Believe

Willy DeVille — Crow Jane Alley

Wu-Tang Clan — Disciples of the 36 Chambers

Filmer

På TV

Andrej Tarkovskijs filmer på statstelevisionen

Bästa TV-programmen i november/december

Svenska televisionen fyller 50 år

Intervjuer

Intervju med Smedjan


Intervju med Stieg Larsson