Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Bok

Guy de Maupassant — Horla

Poetisk översättning Stefan Hammarén

H:Ströms 2004

Guy de Maupassant — Horla.Guy de Maupassant tillhör dom franska författare som skrev noveller med finkalibrerande känslor precis som när Balzac fann sina ironiska poänger i människans gudomliga komedi. Balzac skapade fundamentet till fröet som utgjorde realismens givna grund. Emile Zola gav denna litterära återgivning av verkligheten ordet naturalismen. I Sverige bekände sig Strindberg till ordet och hela 1880-talet skrev mästerliga sanningar medan Verner von Heidenstam senare förstörde allt med sina alltför nationalromantiska patriotiska och idag föga läsvänliga bombastiska romaner. Vi återvänder till ämnet och finner en Maupassant sittande i sin skrivarlya och återskapa en del av den klassiska gotikens skräckupplevelse i Horla En osynlig skräckvarelse som hotar huvudkaraktärens personliga mentalitet. Boken är i dag fritt poetisk nyskapad av språkets mästerliga marodör Stefan Hammarén. Läs bara Stefans finurliga efterord som är en uppvisning i litterär analys med sin oefterhärmliga språkliga känsloupplevelse. Fakta blandas med skön surrealistisk underton i språket. För hela nyöversättningen andas egen personlig tolkning av det givna verket. Nu fick undertecknad en viss kännedom av Horlaöversättningen då jag fick lite direktrapporter kring skapelseprocessen, vilket Dr. Indie i sann glädje tackar Stefan för. Framförallt gällde det att finna några andra översättningar såsom Sam J Lundwalls gamla översättning. Tyvärr fick jag inte tag på den via stadsbiblioteket i Stockholm. Men å andra sidan räcker Stefan Hammaréns översättning alldeles förträffligt bra. När jag på jobbet och på caféer läste boken i små eller stora doser gällde det att lyssna på skriftens texter och suga in atmosfären. För boken är en stark gotisk liten mästerlig roman som denna gång får en mästerlig återgiven känsla. Dessutom älskar jag när Stefan på sidan 15 i boken lade in sin egen ”Konservöppnaretitel”. Jag tror att det var lite personlig underfundig metalitterär anspelning då huvudpersonen sitter och läser den boken. Jag kan förstås misstolka denna lilla passus i så fall får Stefan ursäkta en gammal luggsliten skribent. Nåväl låt oss se på Horla nu som bok.

Den har en berättelse som sjunger på en melodisk sats och ett ålderdomligt språk som är både högtravande precis som det skall vara. Stefan Hammarén träffar rätt hela tiden med sin egen personliga tolkning. Jag läser verket som en symbios mellan uttolkare och författarens ambitioner att kunna nedskriva en speciell skräckartad historia. Det blir lysande och samtidigt följsamt mot originalets kärna. Jag läser Horla som en psykologisk inre monolog som i dagboksform berättar om den smygande skräcken som drabbar huvudpersonen. Romanen är fylld av ockulta känslor men också en viss vardagsrealistisk psykologi möter oss i huvudkaraktärens rollgestaltning. Stefan Hammarén fokuserar och leder oss rätt hela tiden i skräcklabyrinten. Till slut kan man nog säga att den nyöversatta poesiakt av Hammarén är en ren fröjd att läsa. Just för språkets finstilta sublimitet och historiens strama uppbyggelse fungerar perfekt ihop. Bokens starka gotiska känsla livar upp och får mig att tänka på hur 1800-talet kunde skapa litteratur som ger oss en märklig läseupplevelse. Horla tillhör den sortens upptäckter.

En av årets vackraste alster och Stefan Hammarén gör ett bra jobb med boken. Litteriatur för livets magiska läsfåtölj.

förlag H:Ström Text & Kultur. Guy de Maupassant — Horla | förlag H:Ström Text & Kultur

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #12 2004

Stefan Hammarén

Research

En prosoman 91-89447-38-7

Kungörelse

Stefan Whilde

Caroline Lagercrantz — Malva

Charles Bukowski — Dikter för döende vilsna och döende veka stolta och sköna

Clara Diesen — Glömskans bok

Fredrik Sjöberg — Flugfällan

Gabrielle Wittkop — Nekrofilen

Med vilka jag delar vin och bröd

Thommy Sjöberg

Bob Dylan — en krönikör av samtiden

Mikael Bäckman

En inblick i det svenska folkhemmet — del 1

Annika Danielsson

Subkulturens historia 1:7 — Swingpjattar

Essäer

Elias Canettis ögonblick

Michael Connelly och USAs samtid

Walt Whitman — Amerikas nationalpoet

Kåserier

Då Nero Wolfe satt i fåtöljen och löste kriminalfall

Limerickar

Stocksund (av Mikael Bäckman)

Artiklar

Jagadish Bhagawati & Martin Wolf

Manligheten igen

Popvänstern?

TV 4 och stämningen

Debatt

Vet hut, SL-styrelse!

Politik

Blaskan firar några aktuella jubileum

Politiska kommentarer VI

Böcker

Carl Hamilton — Det infantila samhället

Guy de Maupassant — Horla

Jörgen Lind & Magnus Carlbring

Korta bokrecensioner V

Tidskrifter

Stardust Magazine

Musik

Beulah — Yoko

Elvis Costello & The Imposters — The Delivery Man

Fatboy Slim — Palookaville

Glenn Millers 100 årsdag

Grand Drive — The Lights in this Town are too Many to Count

Hanzel und Gretyl — Scheissmessiah

Hollywood Rose — The Roots of Guns N’ Roses

Interpol — Antics

Jonas Hellborg — jazzfusionens magiker

Kings of Leon — Aha Shake Heartbreak

Korta musikrecensioner III

Leonard Cohen — Dear Heather

Lite decembermusik

Nick Cave & The Bad Seeds — Abattoir Blues/The Lyre of Orpheus

Om Isis experimentella rock

Gram Parson & Townes Van Zandt — Countrymusikens prinsar

Paul Weller — Studio 150

The Detroit Cobras — Baby

The Elected — Me First

The Haunted — Revolver

The Metric Mile — Trees and Flowers och andra låtar

Tim Burgess — I Believe

Willy DeVille — Crow Jane Alley

Wu-Tang Clan — Disciples of the 36 Chambers

Filmer

På TV

Andrej Tarkovskijs filmer på statstelevisionen

Bästa TV-programmen i november/december

Svenska televisionen fyller 50 år

Intervjuer

Intervju med Smedjan


Intervju med Stieg Larsson