Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Musik

Nick Cave & The Bad Seeds — Abattoir Blues/The Lyre of Orpheus

Nick Cave.Nick Cave är mannen jag följt längs snåriga stigar i mer än 20 år lyssnade på hans musik. Från gothrockens första skramelattributer i första stora hemgruppen Birthday Party i Australien och framåt. Bandet smälte ned för att återuppstå som Bad Seeds med Magazinebassisten Barry Adamson, Mick Harvey och Blixa Bargeld (Han lämnade gruppen i år för att helt ägna sig åt Einstürzende Neubauten) med flera.Nick Cave & The Bad Seeds — Abattoir Blues/The Lyre of Orpheus. Hans nya skiva är en poetisk skapelse som får mig att fundera på klasiska kompositioner med den grekiska tragedin som åskådningsexempel. Läs Sofokles och bildsätt eller komponera musik utifrån det perspektivet. Så känns hans dubbelskiva som öppnar med helt olika känslor. Båda lika magnifika på varsitt sätt men med olika sorters vulkaniskt kraftcentrum som Nick Cave använder för att stråla ut sin energi på.

Skivan The Lyre of Orpheus har en sorts teater i sina texter som lätt kan appliceras som en text om livets teater. Medan hans andra skiva mera är en nattsvart blues över livets vandring längs stormetropolernas bakgator. Utan tvekan är Nick Cave en gothrockens fadersfigurer som alltid har den romantiska döden som utväg i en litterär konstruktion. Jag får Lord Byron eller Schillers ödesdramatik i skallen när jag skriver om en underbar mörk saga i form av två skivor. Intellektuell rock som ändå har stora emotionella känslor som byggs in i musik och hans lyrik. Nick Cave är återigen min största hjälte för tillfället.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #12 2004

Stefan Hammarén

Research

En prosoman 91-89447-38-7

Kungörelse

Stefan Whilde

Caroline Lagercrantz — Malva

Charles Bukowski — Dikter för döende vilsna och döende veka stolta och sköna

Clara Diesen — Glömskans bok

Fredrik Sjöberg — Flugfällan

Gabrielle Wittkop — Nekrofilen

Med vilka jag delar vin och bröd

Thommy Sjöberg

Bob Dylan — en krönikör av samtiden

Mikael Bäckman

En inblick i det svenska folkhemmet — del 1

Annika Danielsson

Subkulturens historia 1:7 — Swingpjattar

Essäer

Elias Canettis ögonblick

Michael Connelly och USAs samtid

Walt Whitman — Amerikas nationalpoet

Kåserier

Då Nero Wolfe satt i fåtöljen och löste kriminalfall

Limerickar

Stocksund (av Mikael Bäckman)

Artiklar

Jagadish Bhagawati & Martin Wolf

Manligheten igen

Popvänstern?

TV 4 och stämningen

Debatt

Vet hut, SL-styrelse!

Politik

Blaskan firar några aktuella jubileum

Politiska kommentarer VI

Böcker

Carl Hamilton — Det infantila samhället

Guy de Maupassant — Horla

Jörgen Lind & Magnus Carlbring

Korta bokrecensioner V

Tidskrifter

Stardust Magazine

Musik

Beulah — Yoko

Elvis Costello & The Imposters — The Delivery Man

Fatboy Slim — Palookaville

Glenn Millers 100 årsdag

Grand Drive — The Lights in this Town are too Many to Count

Hanzel und Gretyl — Scheissmessiah

Hollywood Rose — The Roots of Guns N’ Roses

Interpol — Antics

Jonas Hellborg — jazzfusionens magiker

Kings of Leon — Aha Shake Heartbreak

Korta musikrecensioner III

Leonard Cohen — Dear Heather

Lite decembermusik

Nick Cave & The Bad Seeds — Abattoir Blues/The Lyre of Orpheus

Om Isis experimentella rock

Gram Parson & Townes Van Zandt — Countrymusikens prinsar

Paul Weller — Studio 150

The Detroit Cobras — Baby

The Elected — Me First

The Haunted — Revolver

The Metric Mile — Trees and Flowers och andra låtar

Tim Burgess — I Believe

Willy DeVille — Crow Jane Alley

Wu-Tang Clan — Disciples of the 36 Chambers

Filmer

På TV

Andrej Tarkovskijs filmer på statstelevisionen

Bästa TV-programmen i november/december

Svenska televisionen fyller 50 år

Intervjuer

Intervju med Smedjan


Intervju med Stieg Larsson