Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Musik

Rammstein — Reise Reise B.B.B.B.

Tysk Tändvätska

Rammstein — Reise Reise.Någon gång sa någon till mig att om Wagner levt idag hade han gjort hårdrock. Vem vet om detta påstående har någon sanningshalt alls, men vad jag vet är att Rammsteins kännemärke är TUNG gotisk rock med industri- och Wagner-influenser. Den nya skivan Reise Reise är knappast något undantag, konceptet står sig även om Rammstein har blivit ite mer nyanserade med den nya och den förra skivan Mutter. Rocken finns inte mycket att orda om, industri-influenserna hörs däremot framför allt i stela och lite korthuggna stackato-ljud framför allt på gitarrerna och Wagner till sist går igen i den lite ödesmättade tonen i musiken som samtidigt också är släktbandet till goth. Malande korthuggna gitarrer, klangfulla synthar gärna på korus, tung rytm och Kinky Nosferatusång på tyska är några av ingredienserna i bandets säregna sound.

Reise Reise är bandets fjärde studioalbum (man har gett ut en live-platta också). Soundet har inte ändrats mycket, vilket kan tolkas som ett tråktecken om inte detta var fullständigt bedårande jippikayyeah-bra. Det här bandets starka sida är inte bara öset kontra nyanserna utan också starka låtar. Några få saker är ändå värda att konstatera att man nyutvecklat: Dragspel i värsta Kalle Jularbo-stil, en låt baserad på akustiska gitarrer(!), bluesgung, en politisk låt med Bush-bankar-ambition, stora körarrangemang som intro och engelska och ryska fraser instuckna i de tyska. Inte mycket kanske någon säger, men fortfarande är bandets starka sida låtar och arrangemang och som man gör denna bit — bravur är min enda kommentar.

Skivan inleds med titelspåret Reise Reise, en domedagsrockrökare med klart goth och Wagner-känsla. Tung, malande, enormt vacker och medryckande med dragspelsoutro som knäcker det mesta. Mein teil handlar om en tysk massmördare som avslöjades härom året, titeln som betyder ”min del” anspelar på att nämnda mördare brukade festa till med en delikatessmiddag på sina offers penisar. Tung, malande med blytunga gitarrer, tunga rytmer och nosferatu-sång med ångestsångsslut — läskigt bra. Dalai Lama — återigen blytung malande stackato-hackande gitarrer med elpiano som motvikt ger absolut toppbetyg. Keine Lust köttkvarnsgitarrer som hackar i stackato och synth på korus som motvikt, knappast något nybörjarfummel här inte. Dags för skivans överraskning — Los är en akustisk bluesgungdänga med Rammsteins typiska ackordsföljd som ger en mycket speciell känsla i kombination med varandra. Bluesmunspel, tunga rytmer avgrundssång och det hela är perfektionismen självt. Amerika tung satir över en nation stadd i förfall, gruppens första politiska låt. Tyngd, blandat med eftertanke och viktig text — superbt. Moskau innehåller förstås kosackdragspel och rysk bakgrundssång. Förutom detta ett hejdundrande ös och en hälsosam utblick mot öster istället för väster — dovarish kamrat. Morgenstern stämningslåt med blytungt komp — vacker medryckande bop-till-you-drop låt med körarrangemang och mördargitarrer som kittlar dödsskönt i kistan. Stein um stein — återigen en låt bygd på motsatser, vacker text med harmoni och en fullständigt blytung refräng som inte kan bli tyngre. Absolut toppbetyg hiskeligt bra helt enkelt, lägg gärna märke till hur sång övergår i synth i mitten och distade röstskriket i slutet. Nu övergår vi till rent vemod i Ohne dich (utan dig) och återigen visar Rammstein var skåpet ska stå när man hittar den där balansen mellan det balanserat sentimentala men vackra och det blytunga öset — shit pommes frites mitt arm- och nackhår står i givakt. Till sist Amour — en lugn historia med tyngdlyftarinslag som landar mitt emellan Red hot chilipeppers, Rammstein och psykadelika. Grym, vemodig, ösig och vacker och återigen prickar man in mitten av piltavlan.

Om skämtet ursäktas så är skivan som en musikalisk fyrverkeriexplosion. Intensiv, tung och alldeles underbar. Världens mest eldfängda och tyngsta band har än en gång undvikit att förneka sig och gjort en riktigt nödvändig platta. Bästa låt utses absolut Los och Reise Reise till men resten av galleriet pockar också på uppmärksamhet och detta med all rätt. Öststatsrocken har fått en värdig upprättelse och Rammstein har definitivt satt östra tyskland på rock-kartan. Ich bin jetzt ein Rammsteinfantast.

Dr. Da Capo

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #12 2004

Stefan Hammarén

Research

En prosoman 91-89447-38-7

Kungörelse

Stefan Whilde

Caroline Lagercrantz — Malva

Charles Bukowski — Dikter för döende vilsna och döende veka stolta och sköna

Clara Diesen — Glömskans bok

Fredrik Sjöberg — Flugfällan

Gabrielle Wittkop — Nekrofilen

Med vilka jag delar vin och bröd

Thommy Sjöberg

Bob Dylan — en krönikör av samtiden

Mikael Bäckman

En inblick i det svenska folkhemmet — del 1

Annika Danielsson

Subkulturens historia 1:7 — Swingpjattar

Essäer

Elias Canettis ögonblick

Michael Connelly och USAs samtid

Walt Whitman — Amerikas nationalpoet

Kåserier

Då Nero Wolfe satt i fåtöljen och löste kriminalfall

Limerickar

Stocksund (av Mikael Bäckman)

Artiklar

Jagadish Bhagawati & Martin Wolf

Manligheten igen

Popvänstern?

TV 4 och stämningen

Debatt

Vet hut, SL-styrelse!

Politik

Blaskan firar några aktuella jubileum

Politiska kommentarer VI

Böcker

Carl Hamilton — Det infantila samhället

Guy de Maupassant — Horla

Jörgen Lind & Magnus Carlbring

Korta bokrecensioner V

Tidskrifter

Stardust Magazine

Musik

Rammstein-special

Konsert med Rammstein (av Dr. Da Capo)

Rammstein — Reise Reise (av Dr. Da Capo)

Beulah — Yoko

Elvis Costello & The Imposters — The Delivery Man

Fatboy Slim — Palookaville

Glenn Millers 100 årsdag

Grand Drive — The Lights in this Town are too Many to Count

Hanzel und Gretyl — Scheissmessiah

Hollywood Rose — The Roots of Guns N’ Roses

Interpol — Antics

Jonas Hellborg — jazzfusionens magiker

Kings of Leon — Aha Shake Heartbreak

Korta musikrecensioner III

Leonard Cohen — Dear Heather

Lite decembermusik

Nick Cave & The Bad Seeds — Abattoir Blues/The Lyre of Orpheus

Om Isis experimentella rock

Gram Parson & Townes Van Zandt — Countrymusikens prinsar

Paul Weller — Studio 150

The Detroit Cobras — Baby

The Elected — Me First

The Haunted — Revolver

The Metric Mile — Trees and Flowers och andra låtar

Tim Burgess — I Believe

Willy DeVille — Crow Jane Alley

Wu-Tang Clan — Disciples of the 36 Chambers

Filmer

På TV

Andrej Tarkovskijs filmer på statstelevisionen

Bästa TV-programmen i november/december

Svenska televisionen fyller 50 år

Intervjuer

Intervju med Smedjan


Intervju med Stieg Larsson