Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Recension

Gabrielle Wittkop — Nekrofilen

Översättning: Lisa Andersson & Carl-Michael Edenborg

Vertigo förlag

Av någon anledning som jag inte tänker reda ut här och nu verkar det allt svårare för dagens människa att ge och få villkorslös kärlek, sådan kärlek som aldrig ställer motkrav och aldrig blir ett makt- eller manipuleringsinstrument. Vill man bli kompromisslöst älskad för den man är vänder man sig vanligtvis till katten eller hunden. Husdjuret älskar oss utan förbehåll på ett aktivt sätt och vi kan älska tillbaka utan att riskera vår ”roll”. Söker man denna okomplicerade kärlek med passiva motiv måste man kanske göra som parisiske antikvarien Lucien i Gabrielle Wittkops debutroman Nekrofilen; förälska sig i liket efter sin egen mor.

Wittkops Le Nécrophile kom 1972, men finns på svenska först nu. Den bisexuella författarinnan var femtiotvå när hon debuterade och dog åttioett år gammal i december 2001. Om henne, hennes litterära dödsbo och äktenskapet med en homosexuell man berättar förläggaren och översättaren Carl-Michael Edenborg i efterordet.

Egentligen ska det sägas så lite som möjligt om en sådan här bok. Upplevelsen kräver mörker. Jag sträckläste den två gånger i följd under en och samma dag, inte för att frossa i de sparsmakade detaljerna kring Luciens olika ”kärleksaffärer” utan för att låta mig överraskas av Wittkops fenomenala förmåga att väcka sinnlighet i det makabra.

Jag äcklas aldrig av Nekrofilen. Snarare berörs jag av den oerhörda ensamhet som Lucien lever i; hans tysta längtan och hur han omger sig med dödens dofter och till och med njuter förruttnelseprocessens stank och hur han plågas av varje ”älskares” eller ”älskarinnas” svek när kadavret blir oanvändbart och måste dumpas i en närliggande sjö.

Wittkop lyckas, utan att överdriva psykologin det minsta, ställa nekrofilens böjelse i ljuset av hans relation till moderns död. Det kliniska språket är som en kylig vindpust från de gravar Lucien öppnar på jakt efter sex och bekräftelse.

Stefan Whilde

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #12 2004

Stefan Hammarén

Research

En prosoman 91-89447-38-7

Kungörelse

Stefan Whilde

Caroline Lagercrantz — Malva

Charles Bukowski — Dikter för döende vilsna och döende veka stolta och sköna

Clara Diesen — Glömskans bok

Fredrik Sjöberg — Flugfällan

Gabrielle Wittkop — Nekrofilen

Med vilka jag delar vin och bröd

Thommy Sjöberg

Bob Dylan — en krönikör av samtiden

Mikael Bäckman

En inblick i det svenska folkhemmet — del 1

Annika Danielsson

Subkulturens historia 1:7 — Swingpjattar

Essäer

Elias Canettis ögonblick

Michael Connelly och USAs samtid

Walt Whitman — Amerikas nationalpoet

Kåserier

Då Nero Wolfe satt i fåtöljen och löste kriminalfall

Limerickar

Stocksund (av Mikael Bäckman)

Artiklar

Jagadish Bhagawati & Martin Wolf

Manligheten igen

Popvänstern?

TV 4 och stämningen

Debatt

Vet hut, SL-styrelse!

Politik

Blaskan firar några aktuella jubileum

Politiska kommentarer VI

Böcker

Carl Hamilton — Det infantila samhället

Guy de Maupassant — Horla

Jörgen Lind & Magnus Carlbring

Korta bokrecensioner V

Tidskrifter

Stardust Magazine

Musik

Beulah — Yoko

Elvis Costello & The Imposters — The Delivery Man

Fatboy Slim — Palookaville

Glenn Millers 100 årsdag

Grand Drive — The Lights in this Town are too Many to Count

Hanzel und Gretyl — Scheissmessiah

Hollywood Rose — The Roots of Guns N’ Roses

Interpol — Antics

Jonas Hellborg — jazzfusionens magiker

Kings of Leon — Aha Shake Heartbreak

Korta musikrecensioner III

Leonard Cohen — Dear Heather

Lite decembermusik

Nick Cave & The Bad Seeds — Abattoir Blues/The Lyre of Orpheus

Om Isis experimentella rock

Gram Parson & Townes Van Zandt — Countrymusikens prinsar

Paul Weller — Studio 150

The Detroit Cobras — Baby

The Elected — Me First

The Haunted — Revolver

The Metric Mile — Trees and Flowers och andra låtar

Tim Burgess — I Believe

Willy DeVille — Crow Jane Alley

Wu-Tang Clan — Disciples of the 36 Chambers

Filmer

På TV

Andrej Tarkovskijs filmer på statstelevisionen

Bästa TV-programmen i november/december

Svenska televisionen fyller 50 år

Intervjuer

Intervju med Smedjan


Intervju med Stieg Larsson