Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Text

Med vilka jag delar vin och bröd

Livet talar till oss i skärvor som vi kan foga samman efter behag. Omvänt är livet en enhet som vi väljer att splittra upp i skärvor. Jag fick till exempel e-brev från mångkonstnären Thorwald Olsson där jag och mina ord hängdes för nyckfullhet. Efter brevväxling avslöjades att Olsson och jag delar samma filosofiska bröd. Han skickade mig sin diktsamling Drömspel och en CD med egenhändigt skriven och inläst poesi till musik av flöjtisten Björn J:son Lindh och gitarrvirtuosen Torbjörn Carlsson. Det var vackert att få resa i Olssons tonsatta värld, från Värmland till Sierra Mijas i södra Spanien.

Poeten Sebasthian Sommarmo, med rastlösa bopålar nersänkta i utkanten av Malmö, debuterade redan på 1970-talet på Inferi, samma förlag som refuserade Ulf Lundells Jack. Nu har Sommarmos senaste dikter lästs in av honom själv och tonsatts av slagverkaren, kompositören och helaren Anders Karlsson, min bror. De meditativa, rymdiska harmonierna möter Sommarmos svarta, skoningslösa bett och tvingar orden att framstå som en livsfarlig korsning mellan socialpornografisk realism och myskdoftande, rökelsebränd spiritism. Med brorsan delar jag filosofins vin.

I somras kontaktades jag av en man som skulle gifta sig. Han undrade om jag mot arvode ville skriva en bröllopspresent åt bruden. Den passion han visade så öppet, både i brev och när vi möttes på en restaurang i Ystad, väckte pennan. Jag reste i utkanten av de trolovades värld och smaksatte deras bröllopsmorgon. Jag såg det som en ära.

Författarinnan och journalisten Camilla Dahlberg sände mig sin bok I himlen får jag äta (Ord & Visor förlag), en berättelse om anorexi och frikyrklig sekterism. Boken, smärtsamt läsvärd — jag rekommenderar den ohämmat, fick mig att tänka på arkeologiprofessor Göran Burenhults Den fulländade människan (Natur & Kultur) i vilken han spårar fenomenet anorexi tillbaka till kristendomens helgon och helgonens självspäkande martyrium. Den fulländade människan, uppföljare till 2002 års pärla Det ofullkomliga djuret (Natur & Kultur) säger utifrån idog forskning att vår tids folksjukdomar är helt onödiga. Den vrider dessutom trasan ur mediepladdret om statligt styrd jämställdhet och lyfter fram en naturlig balans mellan könen.

Stefan Hammarén har kommit med två romaner, en diktsamling och en översättning av Guy de Maupassants Horla (h:ström — Text & Kultur). Nyligen riktade han pennan mot mig och tryckte av. Jag förstod direkt att hans e-brev var stor litteratur och frågade honom om jag inte kunde få publicera det. Han gav mig fria händer, så här är salvan:

”Här togs ena dagen svalgprov, men det mest märkliga när jag där vid hälsostationens lemonadautomat fick ut en tölk, att själva vätskan smakade halvrå fisk, och när svalgprov togs tänkte jag börja spy hela den där vätskefisken i nunan på henne ganska vackra sköterskan (nej, förresten var hon rätt ful). Därtill hade jag glömt att raka mig, inte gjort på några dagar så hon tänkte väl, vilken tölp. Och följande dag till själva medicinman som under min utläggning stirrade en lång stund på mig som om jag vore inbillningssjuk, varför jag nödgad la in lite mer ivrig övertalning i saken, sa att jag har paralysis plicae vocalis, redan innan eg. undersökning gav han motvilligt med sig av diagnoser: stämbandsförlamning (paralysis plicae vocalis — förstås), eller laryngit (stämbandsinflammation, nej han tyckte inte om genitivformen, utan sa laryngit, grymtade, sa inflammation av stämband), ochslutligen dillade om singer’s node, med det vackra svenska namnet sångarknuta, sedan fick dåren inte eld på sitt spritkök, nej spritlampan, blev allt surare liksom, fick börja värma med tändstickor sitt periskop som skulle ner i halsen på mig, och sedan ännu ett fiberskop. Och sedan skulle han ge medicin, skrev recept, stämplade, varpå jag sa att jag inte vill ha hans medicin, att det inte är rätt medicin för mig, varpå medicinman fick något nervsammanbrott, började muttra ilsket och rev sönder det 19 cm framför ansiktet på mig, och sa att jag får nöja mig med nästa medicin (= verkningslös), och varm hönssoppa (det fick Gerald Ford 1976) och ångandning 3 gr dygnet 15 minuter (öh, fan heller), och så får jag komma på nytt ånyo om en vecka om plågan kvarstår (säkert), och vid dörröppningen fick jag ändå sista ordet: jag hatar soppor, att han kunde ha kommit med något bättre än vad GeraldFords livläkare gjorde, att jag är mycket sämre och köttätare, sedan slängde jag igen dörren lite illa kvickt. Och måste naturligtvis åter prova på deras lemonad, som den här gången smakade lemonaden i tölken: norsk fiskleverolja, säg nu sedan.”

Från en Stefan till en annan alltså, för att i någon mån få skärvorna att passa ihop.

Stefan Whilde

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #12 2004

Stefan Hammarén

Research

En prosoman 91-89447-38-7

Kungörelse

Stefan Whilde

Caroline Lagercrantz — Malva

Charles Bukowski — Dikter för döende vilsna och döende veka stolta och sköna

Clara Diesen — Glömskans bok

Fredrik Sjöberg — Flugfällan

Gabrielle Wittkop — Nekrofilen

Med vilka jag delar vin och bröd

Thommy Sjöberg

Bob Dylan — en krönikör av samtiden

Mikael Bäckman

En inblick i det svenska folkhemmet — del 1

Annika Danielsson

Subkulturens historia 1:7 — Swingpjattar

Essäer

Elias Canettis ögonblick

Michael Connelly och USAs samtid

Walt Whitman — Amerikas nationalpoet

Kåserier

Då Nero Wolfe satt i fåtöljen och löste kriminalfall

Limerickar

Stocksund (av Mikael Bäckman)

Artiklar

Jagadish Bhagawati & Martin Wolf

Manligheten igen

Popvänstern?

TV 4 och stämningen

Debatt

Vet hut, SL-styrelse!

Politik

Blaskan firar några aktuella jubileum

Politiska kommentarer VI

Böcker

Carl Hamilton — Det infantila samhället

Guy de Maupassant — Horla

Jörgen Lind & Magnus Carlbring

Korta bokrecensioner V

Tidskrifter

Stardust Magazine

Musik

Beulah — Yoko

Elvis Costello & The Imposters — The Delivery Man

Fatboy Slim — Palookaville

Glenn Millers 100 årsdag

Grand Drive — The Lights in this Town are too Many to Count

Hanzel und Gretyl — Scheissmessiah

Hollywood Rose — The Roots of Guns N’ Roses

Interpol — Antics

Jonas Hellborg — jazzfusionens magiker

Kings of Leon — Aha Shake Heartbreak

Korta musikrecensioner III

Leonard Cohen — Dear Heather

Lite decembermusik

Nick Cave & The Bad Seeds — Abattoir Blues/The Lyre of Orpheus

Om Isis experimentella rock

Gram Parson & Townes Van Zandt — Countrymusikens prinsar

Paul Weller — Studio 150

The Detroit Cobras — Baby

The Elected — Me First

The Haunted — Revolver

The Metric Mile — Trees and Flowers och andra låtar

Tim Burgess — I Believe

Willy DeVille — Crow Jane Alley

Wu-Tang Clan — Disciples of the 36 Chambers

Filmer

På TV

Andrej Tarkovskijs filmer på statstelevisionen

Bästa TV-programmen i november/december

Svenska televisionen fyller 50 år

Intervjuer

Intervju med Smedjan


Intervju med Stieg Larsson