Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Musik

Dr. Da Capos årsbästa 2004

Nyårslöften har avgivits, champagnen har smuttats och fyrverkeriet har skjutits iväg. Det är därför dags att summera musikåret 2004. Varje tidning av rang har någon form av årsavslut med en lista över årets största insatser inom idrott, film eller varför inte inom musik. Självklart ska inte Blaskan ligga i lä, utan naturligtvis ska också vi kränga fram en lista över årets toppar.

  1. Steve Earle — The Revolution Starts Now

    Steve Earle — The Revolution Starts Now.Ett självklart val till första-platsen. En stark platta med starka låtar och starka texter kombinerat med en stor portion jävlar-anamma. Grabben har inte bara lyckats med att skapa starka låtar, utan också vävt in referenser till andra gruppers sound i musiken. Här finns byrds, doors, ramones med flera som gör att den här anrättningen smakar bättre än en helafton på cuisin de expensif. En femma som jag gav den här plattan i recensionen, känns klart som ett underbetyg.
  2. Johnny Cash — My Mothers Hymn Book

    Johnny Cash — My Mothers Hymn Book.Ett starkt sista farväl från en artist som kommer att saknas för sin musikaliskt rakryggade stil. Inte heller den här plattan är något undantag från den regeln, en bunt låtar så starka att de vibrerar av eget liv. Albumet består av visor hämtade från en bok med religiösa och folmusikaliska förtecken som Johnnys mamma brukade sjunga ur när han blott var en liten telning. Här söker han rötterna i den tidigare amerikanska folkmusiken och korsar därmed samma stig som t.ex. Carter Family en gång gjorde. Han framför musiken med både kärlek och pondus och man förstår att detta är vad han växte upp med. Är du inte religiöst lagd är ändå den här skivan ett måste och fem känns återigen som ett löjligt lågt betyg.
  3. Loretta Lynn — Van Lear Rose

    Loretta Lynn — Van Lear Rose.Vem kunde tro att kombinationen Country legend som inte gjort skivor på de senaste 20 åren och ung rockslyngel (Jack White) skulle bli så här lyckad. Med en självklarhet och en annorlunda men spännande produktion går hon in i studion och piskar vilt omkring sig. Alla andra wannabe amatörer får storögt stå vid sidan av och titta på. Starka låtar, stark produktion och en naturlig fixstjärna på musikhimlen är tänd på nytt. Välkommen tillbaka Loretta, man inser efter den här skivan hur stort tomrummet egentligen har varit.
  4. Tom Waits — Real Gone

    Tom Waits — Real Gone.Välkommen tillbaka Mr. Waits. Showbiz-världens egen gossen ruda är tillbaka med en ny skiva där återigen musikinfluenserna flödar. Bluesbossanovamambojazz och starka låtar kan inte gå vilse. Inte hans starkaste platta men räcker våldsamt långt då det gäller att stilla abstinensen efter artister som vågar vara annorlunda och originella. En konstart herr Waits inte har glömt bort, så här är den — en skiva som inte låter som så mycket annat än Tom Waits.
  5. Patti Smith — Trampin’

    Patti Smith — Trampin’.En klart lysande artist på rockhimlen har återigen gjort det där lilla extra. Ryckigt, svettigt, vackert men framför allt viktigt. Flertalet låtar försöker skildra vad som händer bakom kulissen som kallas Amerika, och ge en förklaring på de bisarra vi ser på våra tv-apparater från platser som Bagdad och Tikrit. Den är också en våldsam bredsida på den utrikespolitik som förs just nu från ett visst land. Allt från schamanextatisk huvudskakarmusik till bländande vacker visar på den musikaliska bredd som denna dam lyckats tillskansa sig, bra texter har hon alltid haft.
  6. Warren Zevon — The Wind

    Warren Zevon — The Wind.Återigen en postum skiva, karln var stendöd redan när den kom. Fungerar som ett slags musikaliskt testamente med ett tvärsnitt av vad Warren Zevon producerat under sin 30-åriga karriär. Här finns med andra ord allt från rock till folkmusik till countryinspirerad musik men också bländande vackra skapelser. Det är med tungt hjärta man säger farväl till en stor musikalisk person som likt Tom Waits alltid gick sin egen väg, men det är samtidigt en platta som värmer länge än.
  7. Rammstein — Reise Reise

    Rammstein — Reise Reise.Att hälla bensin direkt på brasan lär inte vara bra sägs det, men här är beviset på motsatsen. Tung tysk pöbelpumparlederhosenrock med industri, metall och Wagnersk ödesmättnad som blåser dina trumhinnor till Korpolombolo med rätt anläggning. Spänn fast säkerhetsbältet, luta dig bakåt och låt g-krafterna som dom framkallar förvrida dina anletsdrag tills du ser ut som du svalt en boll. Inte deras bästa, men ack så effektiv den är ändå på att få ditt hår att stå rakt bakåt. Spelas på högsta volym, grannar till trots.
  8. Hamell On Trial — Tough Love

    Hamell On Trial — Tough Love.Samhällshäcklaren nummer ett är tillbaka i stor stil. Grabben borde få guldmedalj bara för sina lätt bisarra texter med beskrivningar av ganska vanliga människor som hamnar i ovanliga situationer. Ta låten "Downs" som exempel, grabben som lever ett vanligt förortsliv råkar en dag ut för en olycka som gör honom sänbunden på sjukhus. Där lär han sig via smärtstillande den ädla konsten att knarka så han utbrister i en hyllningssång till alla läkare, för efter denna tid kan han inte få nog. Starka låtar med starka texter och som sagt, det absurda i livet finns närvarande i nästan varje låt.
  9. Thomas Di Leva — Tiden Faller

    Thomas Di Leva — Tiden Faller.Årets svenska platta utan konkurens. En av de få med integritet nog att våga göra sin egen grej, utan att snegla på andra inom svensk musik. Egensinnig, snygga låtar, vackert, engagerande, bra texter. ”Marit Bergman då” kanske någon frågar, mitt enda svar blir att det kan bara finnas en — och 2004 hette han Thomas Di Leva, inget annat.
  10. Nirvana — With The Lights Out

    Nirvana — With the Lights Out.Äntligen en vettig utgåva av en relativt dyr företeelse — boxar. En förskräckande kostnad av ca 495:-, men kostar det så smakar det för en gångs skull. Man har verkligen ansträngt sig för att hitta alla de där låtarna som man saknar men så gärna vill ha. Boxen fullständigt kryllar av outgivet material. Innehåller också en DVD-utgåva med udda framträdanden live. Inte blir det sämre av att denna gamla favoritgrupp håller fanan högt och visar att till och med outgivet material kan vara bra material. Tack skivbolag och andra för att ni för en gångs skull visat att så kallat musikintresse inte alltid är liktydigt med onödiga produkter som ska lura av mig pengarna, utan att det verkligen kan innebära en kvalitetsprodukt också.

Till sist har jag bara ett tillägg, årets bästa låt har diskuterats hit och dit i olika tidningar. Ingen har dock ens uppmärksammat att den skotska gruppen Sons And Daughters släppte en i stort halvdan Ep, men den innehöll ju Johnny Cash. Den gör det värt pengarna att köpa hela klabbet för bättre låt fick jag leta efter 2004.

Dr. Da Capo

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #1 2005

Stefan Hammarén

Ariel behöver ännu vässa spjuten och laga skaft till dem

Thommy Sjöberg

Nyårsdagen 2005

Tennis och stjärnglans

Stefan Whilde

Anarkisten Långstrump

Mandarinvodka

Varför tror läkare att cancer är en sjukdom?

Annika Danielsson

Subkulturens historia 2:7 — Raggare, Knuttar och Spättor

Ulla Lundegård

Möglet

Essäer

En poetisk betraktelse kring George Trakls öde

Folke Fridell mot industrialiseringens enfald

Ivan Turgenjev — Rysslands främste liberal inom litteraturen

Robert Graves — Poet och historisk författare

Artiklar

Adjö Gudrun Schyman från klasskampens arena

Hejsan landet bland ruiner och statare

Linda Skugge finns och är överallt

Mord och krigsförbrytelser

Två gånger Lennart Persson

Världen förändras och vi med den

Blaskan-hjältar

William Shatner — en sann Blaskan-hjälte.

Händelser

Blaskan-händelser 2004

Böcker

Musik

Årsbästa

Dr. Da Capos årsbästa 2004

Dr. Indies årsbästa 2004

Absolute Steel — The Fair Bitch Project

Andreas Tilliander — World Industries

Mad Lee Riot — All in All

Mando Diao & Sugarplum Fairy

Marilyn Manson — Lest We Forget: The Best of

Menomena — I’m the Fun Blame Monsters

Nicky Siano’s Legendary The Gallery

Penny Century — The Organ Enemy

Shania Twain — Greatest Hits & Rosie Flores — Speed of Sound

Silverbullit — Arclight

Skivbolagens kris — rätt åt dom

Smoosh — She Like Electric

The Ark — State of the Ark

The Plan — Young & Armed

U2 — How to Dismantle an Atomic Bomb (av Dr. Da Capo)

Uno Svenningsson — Ett andetag från dig

Filmer

På TV

Vänner — så var det slut

Sport

Osportslig taktik

Intervjuer

Intervju med Internationalen


Intervju med Olle Sahlström