Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Kåseri

Naturupplevelser

Kråkting

Jag sitter i en eka i en liten sjö i Jämtland och fiskar. I närheten av mig finns en liten holme som brukar kallas kråkholmen. Detta namn är synnerligen väl valt.

Jag hade kastat ut draget och sitter och vevar in i förhoppningen att en gädda vill ha en kvällsmacka när jag hör en kråka kraxa högt och kraftfullt ett antal gånger. Tittar mot kråkholmen och ser en kråka sitta högst upp i en gran. Sen kommer det kråkor flygande från alla väderstreck till holmen. Det kommer fler och fler, 20, 30, 50, hela tiden kommer det kråkor. De landar på trädens grenar; hoppar och flaxar och byter plats med varandra, men det hörs inte ett ljud. Det enda som hörs är vingarnas fladdrande.

Jag blir så betagen av detta skådespel att jag slutar veva in draget. Får förmodligen bottennapp, men bryr mig inte. Kråkor fortsätter att komma. Jag hör ett och annat kraxande från långt bort, men när kråkorna landat så är det knäpptyst. Långt bort i fjärran hör jag en kråka kraxa. Kråkan i trädtoppen på holmen utstöter ett par kraftiga kraxanden, som svar hörs ett kra från kråkan långt bort.

Sen ser jag denna kråka. Normalt flyger kråkor väldigt vingligt, men denna kråka har spikrak kurs, vingarna piskar luften. Fast den är flera meter ovanför mig, hukar jag mig ändå. Tänker: ”Detta kan inte gå väl. Kråkan kommer att krascha in i träden.” Kråkan slutar flaxa med vingarna och glidflyger med hög hastighet mot träden. Den spärrar ut ving- och stjärtfjädrar och far som en kanonkula med bröstet först, men farten sänks drastiskt. Innan den ”stallar” vänder den sig rätt, fäller in vingarna och grabbar tag i en gren och gör en volt som om den vore en papegoja, grenen knakar men håller. Och denna akrobat till kråka har anlänt.

Jag sitter med gapande mun och betraktar dessa kråkor, långt över hundra, som helt tysta hoppar och flaxar mellan grenar. Börjar känna mig lite olustig eftersom de är knäpptysta. Tänker på filmen ”Fåglarna”. Så jag drar upp ankaret, draget sitter självfallet fast så det får jag lämna. Sen ror jag mycket tyst och försiktigt därifrån.

Örnen och måsen

Jag är ute och fiskar och får syn på en kungsörn som sakta och lojt flyger förbi. En mås får syn på den och flyger skriande över den. Örnen bryr sig inte. Måsen blir djärvare och störtdyker skriande mot örnen flera gånger, men örnen flyger lugnt vidare. Sen grips tydligen måsen av övermod och dyker närmare och närmare. Jag ser hur örnen sneglar uppåt när måsen är på väg ner, sen slår örnen till med ena vingen, fäller in den andra och vältrar sig över på rygg och sen ut med vingen igen och glidflyger på rygg med klorna beredda för att grabba tag i måsen. Måsen kämpar febrilt för att få luft mellan sig och klorna, men den fortsätter ned. Den piskar luften och lyckas få fäste och klarar sig. Örnen fortsätter glidflyga på rygg medan måsen flyger långt upp. Sen slår örnen till med en vinge och vältrar sig på rätt köl igen och flyger lika lugnt vidare. Från måsen kommer ett uppkäftigt litet kia innan den flyger iväg.

Fem perfekta tvåpunktslandningar

Är åter ute och fiskar då jag får se fem storskrakar flyga i perfekt kilformation. De måste tro de är tranor. De slutar flaxa och glidflyger en stund innan de vänder upp mot vinden, fortfarande med stela vingar. Ett tag ser de ut som ett / från min sida sett, sen ett . De sänker sig mot den lätt krusiga vattenytan. Sen kommer ordern: ”Upp med näbben.” Lägre och lägre glider de. Buklandning? hinner jag tänka innan ordern: ”Ut med landningsställen” kommer. Simfötterna fälls fram, farten sänks ytterligare. Så touchar ”hälarna” vattnet och fem plogar skapas samtidigt, farten sjunker, så tar ”fotsulorna” i, vingarna fälls in och fem perfekta tvåpunktslandningar har genomförts!

Skrakarna tittar på varandra: ”Snyggt jobbat!”

Råttor i stan

Jag är på väg genom Stockholm sent/tidigt, klockan är väl vid 3-snåret. Sådär 30 meter framför mig får jag syn på två råttor som hittat nåt spännande i rännstenen. De får syn på mig, tittar på varandra och stannar kvar. Jag fortsätter sakta mot dem. De tittar på mig, på varandra, sen beslutar de sig för att avvika från platsen — tack o lov! Råttorna är rätt stora, 20 cm kanske, den ena är väldigt tjock, kanske en gravid hona.

Den smalare av råttorna hoppar igenom ett gallerstaket, sen försöker den andra att göra samma sak. Och fastnar! Jag stannar ett par meter därifrån. Gallerstaketet har ett slags tvärstag fem cm upp och det är på detta som råttan vickar medan den försöker få fäste för tassarna. Än lutar den sig fram och använder framtassarna, än bak och försöker krafsa med baktassarna.

Hur ska detta gå? funderar jag. Då hoppar den smala råttan tillbaka genom staketet, ställer sig på baktassarna och puttar på råttan som fastnat! Med ett ohörbart ”plopp” pressas den tjockare råttan igenom! Sen hoppar den smala råttan igenom igen och så snusar de på varandra, ungefär som att kolla att allt är ok innan de skuttar iväg.

Om Mr. Snaggus |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #3 2002

Gäst-
skribenter

Anna Livia Plurabella (av Stefan Hammarén)

Special om Mellanöstern

Israel

Judendom

Afghanistan

Islam

Artiklar

Öststatsländer

USA

Essäer

Den svenska experimentella konsten

Erik Beckman

Åke Hodell

Kåserier

Dessa vettvillingar i trafiken

Michael Coren

Gustaf Fröding

Natur-
upplevelser

Ett kåseri om mod

Varför luras Mc Donalds?

Hjärnblod

Konst

Irene Annerud

Böcker

Korta bokanmälningar

Hugo Ball

Musik

Coldplay

Foo Fighters

Madonna

Peter ”Puma” Hedlund

Rave Classics

Singlar

Steve Earle

Suede

Filmer

Karlsson på taket

John Ford

Gosford Park

Hundtricket

Mat & Dryck

Grönsaker rostade i ugn

Ruddles County

Glenfiddich Ancient Reserve Single Malt 18 år