Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Subkulturens historia 3:7

Hippies (Flower Power) & Mods

Hippies & Mods.Nu har vi hamnat i mitt årtionde alltså 60-talet när hippies och modsen var framträdande som subkultur. Minns att även jag hade hippies inspirerande kläder som mor sydde för det fanns inte så mycket barnkläder att köpa och mor var ju sömmerska på den tiden och hade egen design och jag minns att på den tiden var det populärt att alla tjejer skulle ha samma kläder i familjerna för då syntes det att man var välbärgad och att alla killarna hade likadant. 60-talet var ju då man riktigt började tänka på materialistiska kapitalet och det var snarlikt de som var på 80-talet med yuppies. Kapitalismen var till för ”svenssons” på den tiden. I den samhällskategorin jag tillhörde som barn var det väldigt sällan mammorna jobbade, man klarade sig väldigt bra med lönen som far i huset frambringade. Det var även en skam om inte far i huset kunde försörja sin familj fick man som barn lära sig tidigt. Nu vet ni bakgrunden lite hur samhället var så ni lättare kan förstå hur subkulturen formades på 60-talet. Hippie-rörelsen startade i USA i samband med Vietnamkriget som de flesta intelligenta var emot. Modsen startade i England och de ville visa att de var tvärs emot hippies, att de var stilfulla och organiserade.

Flower Power var ett slagord som användes av hippies på 1960-talet och symboliserar deras icke-våldsideologi. Termen ska ha myntats av den amerikanske poeten Allen Ginsberg 1965. Jämför Black Power och Make Peace, Not War. En mycket fredsivrande ungdomsrörelse som kulminerade 1967-68 och hade sitt centrum i San Francisco. De riktade sig bl.a. mot Vietnamkriget. Mot världens konflikter ville ungdomarna ställa kärlekens makt, symboliserad av blommor. Den uttalade humanismen parades med sex- och drogliberalism.

Studentrevolten 1968 var internationell och hade sin grogrund i bl.a. missnöje med underdimensionerade universitetsutbildningar. Den ideologiska basen var marxistisk.

I Sverige var revolten fredlig med ”kårhusockupationen” som mest markant inslag. Det var Stockholms universitets studentkårs kårhus som ockuperades 24/5 av ca 400 studenter. Ockupationen angavs vara en protest mot att studenterna inte fått tillfälle att medverka i utformningen av den framtida studiegången. Efter hetsiga diskussioner och ett demonstrationståg där studenterna försökte storma bl.a. Stadsteatern, Konserthuset, Operan och Centralstationen, utrymdes kårhuset på kvällen 27/5. De cirka 80 revoltörerna som då var kvar, tågade ut frivilligt. Revolten ledde till ökat medinflytande för de studerande inom högskolan samt att marxistiska teorier blev etablerade i den vetenskapliga världen.

Yttringarna var betydligt mer militanta på kontinenten och i USA och Japan. Revolten hade ett nära samband med FNL-rörelsen (Front National de Liberation, vietnamesiska befrielsefronten som bildades 1960). I USA även med Flower Power-kulturen.

Woodstockfestivalen

Den berömda Woodstockfestivalen hölls den 15-17 augusti 1969 och hade så många som 450 000 besökare. Den blev sinnebilden för begreppet rockmusikfestival. Den dokumenterades i en uppmärksammad film av Michael Wadleigh året därpå, 1970. Hela festivalen spelades in och gavs ut på skiva. De som arrangerade festivalen var Joel Rosenman, John Roberts, Michael Lang och Artie Kornfield.

Artisterna som märktes mest på Woodstockfestivalen

Festivalen hette egentligen Woodstock Music and Art Fair. Den hölls faktiskt inte i Woodstock, i staten New York, utan en bit därifrån, strax utanför den lilla staden Bethel. Markägaren var bonden Max Yasgur, som idag är legendarisk i dessa sammanhang. Woodstock blev förebild för senare festivaler, t.ex. Gärdesfesterna i Stockholm.

Hair

Musikalen kallad The Tribial Love-Rock-Musical, var ett resultat av Vietnamkriget och dess amerikanska protester mot etablissemanget. Den behandlar en livsstil med hippies och Flower Power-generationen i opposition mot de annars vanliga värderingarna. Den skrevs av James Rado (född 1939) och Gerome Rangi (född 1942) med musik av Gail MacDermot (född 1928). Den producerades av Joseph Papp för hans Shakespeare Festival Public Theatre i New York. Efter en och en halv månad flyttades den till nattklubben Cheetah. I april 1968 kom den upp på en Brodwayteater och spelades 1742 gånger. Rado och Ragni spelade själva med hela tiden. Succén var så stor att sju produktioner turnerade i USA samtidigt.

I London gick Hair från hösten 1968 tills taket på Shaftesbury Theatre rasade 1973. Den svenska uppsättningen Hår presenterades hösten 1968 på Scala i Stockholm. Pierre Fränckel hade översatt och regisserat. Julie Arenal, som gjort originalkoreografin, svarade för danserna. Bengt-Arne Wallin var medöversättare och musikalisk ledare och Sören Brunes scenograf. Hår gick 134 gånger. Många i ensemblen var eller skulle bli kända, som Andrea Anderson, Elisabeth Assarson, Ulf Brunnberg, Charlie Elvegård, Cia Löwgren, Kisa Magnusson, George Clemons, Anne Nord, Bruno Wintzell, Bill Öhrström och Hawkey Franzén. Några i ensemblen fortsatte i olika Hair-uppsättningar runt om i Europa. Bill Öhrström till exempel var med i Belgrad.

Andra viktiga artist namn som var framträdande inom hippies

Det finns massor med material att berätta om men just här skulle det bli för långt, men det karakteristiska var ju för en hippie att man drogade för man trodde att man kom närmare gud och sanningen (det vet man bättre i dag att så är inte fallet utan att det är väldigt skadligt) och pacifismen utbredde sig plus att man ville protestera fredligt om vad man tyckte och tänkte. Man gick i utsvängda byxor, tjafs och väldigt färgrika tunikor helst indisk inspirerande och kvinnorna hade långa klänningar som satt löst och ledigt med massor av färger och blommor och blader och ibland begagnade kläder som man sydde om. Man målade om sina bilar i massor av blommor och folkvagnbussar var populärast och man började leva i kollektiv. Man sökte mycket i ursprungsreligionerna därav de populära pannbanden (indianinspirerat) och de indiska kläderna (hinduistiska och buddistiska tron). Asatron började bli inne bland de svenska hippies. Och vi får inte glömma hur inne det blev med meditation av alla de slag och rökelser. Man ville bara älska fritt och gruppsex var vanligt och man ville mysa en massa. P-pillren var vanligt att tjejer använde men de fick bannor av deras mödrar som inte hängde med utvecklingen om kvinnans sexuella frigörande. Man brände upp sina behåar för allt skulle vara fritt och ledigt.

Modsen

Mods var en ungdomskultur som växte sig stark i mitten av 1960-talet, i synnerhet i Storbritannien. Till kulturen hörde ett starkt modemedvetande och man bar ofta mindre kostymer, parkas och italienska modekläder. Ville man klassas som mod var det inte heller så dumt att inneha en vespa som transportmedel.

När Flower Power-kulturen började breda ut sig kring 1967–1968 började modsen att delas upp i två läger, medelklasshippies (hippiemods) och så kallade hardmods. Hippiemodsen sparade ut sitt hår och använde olika sorters droger, hardmodsen ansåg att hippies inte hade riktiga kämparåsikter utan bara var medelklassare som satt och rökte sig höga. Detta tog arbetarklassens hardmods avstånd från genom att till exempel raka sig slätrakade. Man började också klä sig i typiska brittiska arbetskläder, kängor m.m. och vips så är de första skinheadsen födda! Här börjar också utvecklingen av punk. Det ska dock starkt poängteras att dessa skinnheads var allt annat än rasister eller högerextremister, de hade väldigt revolutionära åsikter och de tog också starkt intryck av den jamaicanska rude boy-stilen. Därför är ska (en föregångare till reggae) mycket populärt bland äkta skinnheads idag.

De första högerextremistiska skinnheadsen dök upp på 1970-talet och har egentligen bara snott stilen med nitar, kängor och rakat hår från modsen. Musiken var också viktig, många engelska mod-musikgrupper växte fram under denna tid. De flesta mods-musikgrupperna var starkt inspirerade av amerikansk R&B.

Viktiga grupper

I Sverige hade vi också mods men det var ett mellanting mellan hippies och mods till utseendet de som kallade sig det. Typ exempel var dokumentären De kallar oss Mods som gick på bio då.

Nästa artikel behandlar vi 70-talet då med hårdrocken, synten och proggen så väl mött då.

Skriven av Annika Danielsson

Montage av Annika Danielsson

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #2 2005

Stefan Hammarén

Noll Qvarn blir mera

Thommy Sjöberg

Brügge

Annika Danielsson

Subkulturens historia 3:7 — Hippies (Flower Power) & Mods

Essäer

Gotiska mörkret och dess skuggspeglingar

Artiklar

Centraleuropa som idé och ideal idag

Hårdhudade skribenter

Irakiska valet och USA:s agenda

Socialdemokratiska bilder av världen

Världpolitikens förändringar i en spegel

Populärkultur

När forskare eller vuxenvärlden ser på subkulturer

Kåserier

Romain Gary — krigshjälte, diplomat och författare

Utställningar

Nationalmuseet, Östasiatiska museet & Moderna museet

Konst

Per-Inge Isheden — konstnär i tiden

Mikael Niemi-special

Mikael Niemi — Svålhålet

Reza Baghers film — Populärmusik från Vittula

Böcker

Korta bokrecensioner VI

Ny nordisk litteratur

Blaskan-hjältinnor

Franka Potente — en sann Blaskan-hjältinna.

Ramones = Hjältar

Ramones = Hjältar.

Musik

Ambulance Ltd. & The Jeunes

Archer Prewitt — Wilderness

Bloc Party — Silent Alarm

Country Got Soul Vol. 2

Dark Tranquillity — Character

Dave Godin’s — Deep Soul Treasures 4

Devendra Banhart — Nino Rojo & Rejoicing in the Hands

Dr. Indie förundras över Rockbjörns-utdelningen

John 5 — Vertigo (av Dr. Da Capo)

John Legend — Get Lifted

Kreator — Enemy of God

M83 — Before the Dawn Heals Us

Masterplan — Aeronautics

Ministry of Sound — The Annual 2005 Scandinavian Edition

New York Noise & Death Disco

Painmuseum — Metal for Life

Punkfunkens moderna nyupptäckare

Singlar VI

The Radio Dept. — This Past Week

Wilmer X — 13 våningar upp

Filmer

På TV

Dokusåpa-karusellen

Hjälten Buster Keaton

The Desk & A-Team

Intervjuer

Kulturens främste anarkist — intervju med Stefan Whilde