Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Musik

The Kinks — Are the Village Green Preservation Society 3-CD Special Deluxe Edition

The Kinks.Ray Davies och David Davies är bröderna som utgör kärnan i The Kinks. Snarare är det Ray Davies geni som ligger till grunden för gruppens musik. Vi på Blaskan brukar ibland diskutera 60-talets grupper och ibland gilla just dom där grupperna som stundtals slog igenom vid sidan om Beatles. Mr. Snaggus brukar alltid tala om The Rolling Stones och The Kinks som sina favoriter, medan jag kan luta mig tillbaka på Small Faces och The Troggs rockmusik till exempel. Den här utgåvan av The Kinks kanske främsta album som i denna utgåva finns i en originalinspelning i stereo och en version i mono medan den tredje skivan är försvunna tagningar som här återutges igen. Skivan påbörjade sin inspelning 1966 och blev släppt 1968 som The Kinks mästerliga motsvarighet till Beatles Sgt Pepper eller Stones Beggar’s Banquet Som bra exempel för att finna lika stora musikaliska känslor som kan jämföras. Dessutom lyckas också Ray Davies med att sammanföra sin musik med grandiost resultat. Det som inte Brian Wilsons lyckades med sitt sega försök med att färdigställda sina gamla mastertapes på misslyckade Smile-utgåva 2004 som han ändå aldrig kunde återskapa.The Kinks — Are the Village Green Preservation Society. Ray Davies har nämligen sinnen för sin lyrik. Jag läste i mitten av 90-talet Ray Davies självbiografi X-Ray som är en ljuvlig träffsäker iakttagelse av 60-talet, på samma sätt som Marianne Faithfull i sin bok på 90-talet försökte beskriva den tid 60-talet var som verkligen kunde skapa musik av ett alldeles speciellt slag.

Mr. Snaggus som gillar Ray Davies ironiska texter kommer själv att skriva om sina upplevelser kring The Kinks musik här nedanför.

The Kinks tillhör mina favoriter främst för den enorma spännvidden på deras musik. Ironiska, spydiga, hjärtevärmande, sorgliga, humoristiska m.m. texter och stor variation på tempot i deras låtar gör att jag aldrig tröttnar på att lyssna på deras musik. Låtar som All Day and All of the Night, Days, Dead End Street, Dedicated Follower of Fashion, Lola, Sunny Afternoon, Till the End of the Day, Tired of Waiting for You, Waterloo Sunset och You Really Got Me är bara några exempel på The Kinks storhet.

Ett litet ps om Ray Davies

Ray Davies.Det var år 2002 som man släppte en fantastisk tributplatta med Ray Davies sånger eller hyllningar till hans musikaliska andeväsen. Ron Sexsmith, Jonathan Richtman, Lambchop, Josh Rouse, Yo La Tengo, Steve Forbert och Queens of Stone Age med flera Dr. Indiefavoriter gav oss sina versioner av den värld som tillhör Ray Davies verkliga geni som vi på Blaskan verkligen omhuldar i detta nummer av Blaskan. Låtarna på den här skivan är förödande bra och växer i sin mångfald upp till en bra stor skiva med mångfaldiga artistskap från populärkulturens olika rockgenrer. Jag tror att det som verkligen betyder något i Ray Davies musik och Kinks storhet låg i att man blandar så mycket skönhet, intryck att musiken till slut växer sig organisk fast i Ray Davies uppenbarade genialitet som stark låtskrivare. Lyssna själv och upplev Ray Davies rock så förstår du Blaskans kärlek till Kinks och Ray Davies personlighet.

Om Dr. Indie |
Om Mr. Snaggus |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #3 2005

Stefan Hammarén

Kolumnrubrik om DNs recension av Horla

Panopticon åt skogen

Thommy Sjöberg

Mobbing

Annika Danielsson

Subkulturens historia 4:7 — Progg, Punk & en gnutta hårdrock

Mats Jangdal

Kort om Mats Jangdal


Övervakning

Limerickar

Sälen (av Mikael Bäckman)

Essäer

Det religiösa inom oss och vårt tvivel

Kamp mot den ekonomiska dumheten

Artiklar

Jan Myrdal — den medvetne i en omedveten tid

Liberalerna och Bush

Politik

Deltar Blaskan i samhällsdebatten?

Kort om nationalism

Politiska kommentarer VII

Satir

Den svenska kommunismens sista idoler

Konst

Edward Munch — Moderna museet & Albert Edelfelt — Waldermarsudde

Böcker

Korta bokrecensioner VII

Staffan Källström — Framtidens katedral (medeltidsdröm och utopisk modernism)

Musik

Bright Eyes — I’m Wide Awake, It’s Morning & Digital Ash in a Digital Urn

Doves — Some Cities

Eric Wreckless — The Donovan of Trash

Håkan Hellström — Ett kolikbarns bekännelse

Joe Ely — en av countrymusikens outsiders

Judas Priest — Angel of Retribution

Kent — Max 500

Khonnor — Handwriting

Lars Gullin & Charles Mingus

M Ward — Transistor Radio

Marie Fredriksson hamnar vilse

Mercury Rev — The Secret Migration

Muddy Waters, Charley Patton & B.B. King and Eric Clapton

Musik i gränslandet mellan proggresiv musik och proggmusik

Pain — Dance with the Dead

Philadelphia Uncovered & Soul from the Cities Vol. 3 — Memphis

Silverbullit — Arclight (av Dr. Da Capo)

Singlar VII

Siwel — Siwel & Marc Carroll — World on a Wire

The Game — The Documentary

The Kills — No Wow

The Kinks — Are the Village Green Preservation Society

The Kleptones — From Detroit to J.A. & A Night at the Hip Hopera

Filmer

På TV

Killinggängets Fyra nyanser av brunt

The Sixties

Intervjuer

Intervju med Göran Greider