Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Artikel

Kolumnrubrik om DNs recension av Horla

För övrigt var clownen från DN om själväckelkänsla i sin manimalism, i sin tygnudumdräkt som han såg barnspillan gått förlorad, gav Hammarén skulden för sin sena insikt, clownskt föredrog att hellre backa på steg än luta framåt, landade endalykt beckröd i uppsyn bak, varför det enligt honom är kriminellt ett att tro på Horla, han är lite barnslig, d.v.säga DNs antiyttrastas, samt hemligt barnsligt förtjust i Horla suecanus. Borde kanske karln hålla sig till ännu enklare recensionsuppdrag, och spika upp tre enkla teser mera, pro bart erkänna istället för att spela på skenor hängande stödet mot samma två nivåplattor tre, åka trehjuling rondellt, yrt enkelt. En översättning behöver kanske inte alltid stanna vid en sådan, utan kan sträcka sig längre än till meningen, inbegripa och ta till vara den sublima känslan och intrycket för ett verk, kanske kan man stundom även försöka göra en som inte så lätt bryts sönder av tidens gula, i samma anda kan naturligtvis en och annan motsägelse eller av originalets slarv och fel tvättas bort, alternativt överbryggas, kan man tro rent av öka på trovärdheten. Detta tar sin extra tid av merarbete i anspråk, det insåg förstås DNmannen i clowndräkt, som kände till vad som är lätt och efemärt värre, sett skamligt så många stramt hållna översättningar, då som ordet tolkning försvann honom vägen, väggen, varthelst, slutlig vanmakt och ytskrap, eftersatt alltför. Här sågs det en gång en högst idiotisk finsk film om en uppsvullen blåsbälgsförsäljare, kommer inte ihåg så mycket annat från själva filmen än att enmansaktören var idiot, drömgångare och en som steg på paddor samt att filmen började med en varningstriangel ”om ni (kritiker) talar om filmen, avslöja inte slutet för andra som inte sett den”, en text direkt knyckt från en omstridd manual som delats ut till dårfilmskritiker i Frankrike ett årtionde tidigare, vilken även i en kortversion prånglats ut vid några finska tillfällen, blott regissören anade aningen nog, den var lättjan oläst och dumt följer jävligt i hand slängt, lika bra att ta det säkra innan, när självdumt inte ser det, då är det i varje fall sagt, nånting (detta tilltag) som i sig lyftes fram till en liten kulturdebatt och övervann all sakkritik av filmen som sådan (denna), idel filmkritiker som känt sig dumma och reagerat, att skylten förstörde stämningen för dem, nu som de hamnat se filmen på fel sätt och känt det i byxbaken, som en sa, en annan som yttrade, ingen är så dum som avslöjar ett slut som så självklart inte ska göras till slut, varför då inleda en film med det. Och med ironins största poäng här, aktören liknade fysiskt upp i fläcken åsyftade DNman (som han nu ser ut), men med ironipoäng två värre, att DNclownsman av alla tänkbara citat som han kunde ha tagit från Horla och jämfört med, fastän med ett original i handen, där spytt spydiskt, väljer han citera horlaangriparens sista ord, delvis som han, förstås mycket medvetet vill förstöra läskänslan för dem som inte tror på hans recension, att ansé det maken till egenkär sådan, mycket riktat och lika utstuderat slungt iväg just i slutet av sin recension för att markera, enär det var känslan som översattes, sattes bort. Sådant om en recension utan substans eller värde, valde han. Gråt i frid och släck vid ässjan, det hårda verkar borta dig, utan hårt aldrig heller vasst, eller vässt.

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #3 2005

Stefan Hammarén

Kolumnrubrik om DNs recension av Horla

Panopticon åt skogen

Thommy Sjöberg

Mobbing

Annika Danielsson

Subkulturens historia 4:7 — Progg, Punk & en gnutta hårdrock

Mats Jangdal

Kort om Mats Jangdal


Övervakning

Limerickar

Sälen (av Mikael Bäckman)

Essäer

Det religiösa inom oss och vårt tvivel

Kamp mot den ekonomiska dumheten

Artiklar

Jan Myrdal — den medvetne i en omedveten tid

Liberalerna och Bush

Politik

Deltar Blaskan i samhällsdebatten?

Kort om nationalism

Politiska kommentarer VII

Satir

Den svenska kommunismens sista idoler

Konst

Edward Munch — Moderna museet & Albert Edelfelt — Waldermarsudde

Böcker

Korta bokrecensioner VII

Staffan Källström — Framtidens katedral (medeltidsdröm och utopisk modernism)

Musik

Bright Eyes — I’m Wide Awake, It’s Morning & Digital Ash in a Digital Urn

Doves — Some Cities

Eric Wreckless — The Donovan of Trash

Håkan Hellström — Ett kolikbarns bekännelse

Joe Ely — en av countrymusikens outsiders

Judas Priest — Angel of Retribution

Kent — Max 500

Khonnor — Handwriting

Lars Gullin & Charles Mingus

M Ward — Transistor Radio

Marie Fredriksson hamnar vilse

Mercury Rev — The Secret Migration

Muddy Waters, Charley Patton & B.B. King and Eric Clapton

Musik i gränslandet mellan proggresiv musik och proggmusik

Pain — Dance with the Dead

Philadelphia Uncovered & Soul from the Cities Vol. 3 — Memphis

Silverbullit — Arclight (av Dr. Da Capo)

Singlar VII

Siwel — Siwel & Marc Carroll — World on a Wire

The Game — The Documentary

The Kills — No Wow

The Kinks — Are the Village Green Preservation Society

The Kleptones — From Detroit to J.A. & A Night at the Hip Hopera

Filmer

På TV

Killinggängets Fyra nyanser av brunt

The Sixties

Intervjuer

Intervju med Göran Greider