Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Musik

Kent — Du & jag döden & 10 år med Kent

Kent — Du & jag döden.Det finns nästan ingen grupp i Sverige som har lika resolut doppat sin musik i nattsvart syra som just Kent. Möjligen hade Broder Daniel kunnat tävla med den nattsvarta tonårssvärtan i sin musik. Men inget i band i världen har gjort det så konsekvent som Kent. Deras musik har sedan debutskivan 1995 varit rebellisk tonårsångest och alltid försökt berätta om hur det är att vara ung i Sverige av idag. Men Kent har stegvis förändrat sin musik och blivit alltmera mogna framförallt märker jag det i Jocke Bergs texter.

Redan på Vapen & Ammunition i den fantastiska låten Sverige som är en av dom bästa Sverigebilder som under 2000-talet verkligen kommit fram.Kent. Det är just denna förändring att plocka fram ballader och berätta i avskalad form någonting som berör oss i Sverige. Även om dom flesta arrangemangen låter och är konstruktivt uppbyggda på det sätt bandet alltid verkar ha i sin musikaliska urform. En ständig långsam rock med en lätt snygg dansant tonläge som liksom ligger dallrar försiktigt. Jag har alltid älskat Kent för deras sound som är tryggt berörbarhet. Jag brukar ha en fullständig kärlek till vissa band när jag väl plockar fram dom och fullständigt kapitulerar för musiken och artistskapets konstnärlighet. Popsicle, Ebba Grön och Kent tillhör dom heligaste ikonerna i mitt liv. Därför att dom banden hela tiden har haft sin integritet och varit ständigt stora och lyckas skapa en stark musik. Kent har aldrig gjort någon dålig platta utan alltid under sin 10 års existens haft storheten och fantasin som drivkraft.

Jag själv har sett Kent två gånger live och de har alltid varit snygga och kompletta i sin musik. Tänk er själva från ha varit ett av många källarband och hette hemma i Eskilstuna, Jones & Giftet. Men det var när dom döpte om sig till namnet Kent och släppte första singeln När det blåser på månen. Snart följdes den av debutskivan med det enkla slagkraftiga namnet Kent. Jag har sedan dess följt Kent och konstaterar hur dom alltid arbetar fram sitt material. Men har sedan senaste skivan Vapen & Ammunition börjat nedtona sina låtar och får fram ett akustiskt anslag som också medför att låtarna känns så enkla och man tar fasta på hur musiken utvecklas åt ett mera intressantare håll. Nya skivan är bittert romantisk och släpar fram döden ur sin törnrosasömn. Denna bild av döden är så europeisk och fundamental på något obeskrivligt vis. Eftersom döden är så hårt laddat och nästan tabu i vårt Lutheranska land. Man kan skämta om döden men om någon dör så får vi inte skratta utan vi skall allvarligt blicka ned i allsmäktig tystnad och gärna gråta. Jag hatar den här synen på döden men den bilden är viktig för vår kultur och därmed träffar Kent något så specifikt för svensk syn på döden. Allvaret är dödens arvedel i vår synsätt på dess följder döden skapar. Kents omslag är så dyster men ironisk ändå eftersom döden är vår enda sanna vän när vi möter den.

Skivan är svart men underskön i lyrik och Jocke Berg koncentrerar både lyriken kombinerat med texterna på skivan. Så stark och så bra kan bara Kent vara i dagens svenska rockklimat.

Kents skivor under en 10 årsperiod

Kent — Kent.Kent 1995. Debutskivan känns idag inte riktig färdig när det gäller att finna formen och det sound som är varumärket Kent. Jocke Berg skriver ändå bra texter och lägger sin röst med det ljusa speciella sångsättet han utvecklade genom åren. Skivan är inte deras bästa när jag 2005 lyssnar på den. Men ändå är den en stor skiva från 90-talet.

Kent — Verkligen.Verkligen 1996. Här börjar Kent fullborda allting som jag vill påstå är deras adelsmärke. Gitarrerna är tuffare och här stramas allting åt tills låtarna blir gjutna och väl framförda. Alltihop faller på plats. Skivan är snygg och bitvis sorglig.

Kent — Isola.Isola 1997. Jocke Bergs bästa låt hittills Om du var här. Den sången spelade jag mycket för min dåvarande flickvän Maria. Dansant låt som förvandlas sakta till en romantisk stor sång. Här är också skivan verkligen vad jag vill kalla för ljudet från Kent. Isola är en milstolpe i min värld. För här befäster dom sina musikaliska storheter på alla dess sätt.

Kent — Hagnesta Hill.Hagnesta Hill 1999. Jag vill hävda att denna skiva inleder med en stor sång som också förtrollar mig med hur dom kompar, skriver sångerna och får ihop det hela till en dansfest och djup förmåga att ge lyssnarna välavvägda låtar. Jag älskade låten Musik non stop. En kaxig danslåt som fungerar fortfarande och hela skivan var deras mest speciella.

Kent — B-sidor 1995–2000.B-sidor 1995–2000. Här får vi andra låtar som gav mig helhetsbilden av Kent som band och fenomen. Två cd-skivor av lysande sånger som alla kändes och fortfarande känns aktuella.

Kent — Vapen & ammunition.Till slut Vapen & Ammunition 2002. Kents, i alla väder främsta mästerverk. Den innehåller 10 fullständigt knäckande låtar. Jag är chockad över hur bra och så oerhörd vass Kent är på den här skivan. Det är sådan musik som blir odödlig svensk popklassiker.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #4 2005

Stefan Hammarén

In memoriam

Thommy Sjöberg

Kathársis

Mikael Bäckman

Killing the Beast

Fredrik Runebert

Politiker kan inte vara intellektuella

Artiklar

Axel Wallengren eller Falstaff Fakir

Balkandrömmar och blodig jord

Bensinskatten måste sänkas

Folkpartiet och socialdemokratins perspektiv på invandrare

Så blev det inget kvinnoparti … eller?

Så var det dags att mygla igen

Tankar som föds i människan

Politik

Politiska kommentarer VIII

Konst

Matts Leiderstam — Grand Tour

Backspegeln.

The Pogues — If I Should Fall From Grace With God (av Dr. Da Capo)

Böcker

Korta bokrecensioner VIII

Vårt stora universum

Musik

Ane Brun — A Temporary Dive (av Dr. Da Capo)

Beck — Guero

Camper Van Beethoven — New Roman Times

Crosby & Nash — Crosby & Nash

Dizzee Rascal — Showtime & Boy in da Corner

Elmor James — The Sky is Crying & Blowing the Blues — A History of Blues Harmonica 1926–2002

Favoriter med Ray Charles

Frenzy Four — Frenzy Four

Hammerfall — Chapter V: Unbent Unbowed Unbroken

Joe Lynn Turner — The Usual Suspects

Josh Rouse — Nashville

Julian Cope — Citizen Cain’d

Kent — Du & jag döden & 10 år med Kent

Korta musikrecensioner IV

Low — The Great Destroyer & California

Moneybrother — To Die Alone

S:t Germain — Tourist

Svensk indie från skivbolaget A West Side Fabrication

The Clash — London Calling & Don Letts — Westway to the World

Filmer

På TV

Boston Legal & Desperate Housewives

Saltön & Lost

Intervjuer

Intervju med förlag H:STRÖM